En bra start på året

 

Vi hade en otroligt trevlig nyårsafton med goda vänner och perfekt stekt kalvfilé, sherrysås, ugnsbakat päron med getost och lökmarmelad och frasiga rotfruktsknyten. Det var riktigt gott, och förutom till värdparet borde jag väl skicka ett litet tack till Ernst också. Efterättsfotot blev inte så lyckat, men smakade desto bättre: chokladtårta i tre lager med hallonkräm överst.

 

I morse åt vi upp resterna av vår förrätt på rostat bröd: citron- och limemarinerad fisk med räkor.

Dottern, som snart blir 6 år, har hört mej och pappan klaga över att man inte får någon tidning på nyårsdagen så hon överraskade med en egen "dagenstining" i tidningsfacket - precis vad vi ville ha idag: väder, korsord och suduko att fördriva tiden med. Det ska bli lite kallt i Lund idag, står det. Alldeles nu regnar det, annars hade vi tänkt grilla korv på kolonilotten.

God fortsättning!

Happy 2013



 Så blev det årets näst sista dag, igen. I morgon ska vi klä upp oss, kärleksfullt smaka av förrättscevichen, sen cykla på kalas. Vi låtsas att allt är ungefär som vanligt.

Det har varit en bra jul, med mycket och god mat. Min bror och hans fru har blivit vegetarianer så vi har mest ätit grönt. Min mamma tycker att det där med vegetarisk mat är rätt knepigt så jag och brorsan har turats om att laga mat. Barnen blev väldigt nöjda med sina julklappar och vi har spelat Monopol minst en gång om dagen.

Egentligen har jag massor av fina recept att dela med mej av, men jag gör det enkelt idag. Här får ni min bästa sås för att pigga upp en vanlig hamburgare! Gott nytt år!

Avokadogrön mögelostsås

1 avokado
1 dl creme fraiche
1 msk citron
ca 60 g Saint Agur eller annan god mögelost
1 pressad vitlöksklyfta
salt, nymald peppar

Mixa!

Favoritsoppan med fisk

Det här är en soppa som jag rätt ofta gör. Den går snabbt att tillaga och har mycket smak. Alla i familjen gillar den. Vi brukar äta knäckebröd till.

Fisksoppa, 4 port

2 portionsbitar vit fisk, t ex torsk
2 portionsbitar lax
en halv tumme färsk ingefära
3 vitlöksklyftor
1,5 tsk grön curry
rapsolja till stekning
1 burk kokosmjölk
skal och saft från en lime
2 msk japansk soja
ett paket frysta skalade sojabönor (250 g, Findus)
70 g färsk spenat
ev färsk koriander, om man tycker om det

Dela fisken i mindre bitar. Fräs finriven ingefära, pressad vitlök och grön curry i olja. Häll på kokosmjölk, lime och soja. Låt koka upp. Tillsätt sojabönorna. Låt koka nån minut och lägg sedan i fiskbitar och spenat. Koka försiktigt tills fisken är klar. Smaka av med lite salt, peppar och socker. Strö över hackad koriander, ha en bra dag...

I tomteverkstaden

 

Idag har jag handlat julklappar, pyntat lite och bakat julfika med barnen. Ja, pepparkakorna är ju i alla fall juliga. Mitt livs första cupcakes blev inte så lyckade trots att jag fick min grannes bästa recept. Med philadelphiaost, björnbär och torkade blåbär i toppingen trodde jag att det skulle bli syrligt nog, men det blev för sött ändå.

 

Cake-popsen (längst ner till höger) blev goda, i alla fall för oss som tycker om ballerina kladdkaka.

 

Viktorias cake-pops, 20-25 st

 

1 pkt ballerina kladdkaka

100 g philadelphia original

ca 150 g god mjölkchoklad

naturella skalade pistachnötter, ett par nävar

 

Mixa kexen med philadelphiaosten tills det blir en smet. Ställ smeten kallt en halvtimma. Forma sedan bollar och lägg dem på ett fat. Låt bollarna stå kallt en stund. Hacka nötterna. Smält chokladen. Sätt cocktailpinnar i bollarna och täck dem med smält choklad. Strö över nöthacket. Låt bollarna kallna i kylskåp en stund till innan de ska ätas.

 

Min man undrade vad jag önskar mej i julklapp. Jag skulle gärna vilja ha en mantel, men jag vet inte var man får tag på en sådan. Gärna en festlig med spetsar nedtill, lite guld och broderier. Noa Noa borde ha nåt sånt. Eller en randig vardagsmantel som värmer axlarna när det är kallt ute. Det kan bli svårt för dej, Niklas. Annars vet du att jag alltid blir glad över en prenumeration på nån trevlig mattidning. En ny osthyvel eller en ny sovrumslampa skulle vi också behöva.

 

Små spenat- och ostformar

Ja, på bloggen har det inte hänt mycket den senaste tiden, men det händer desto mer i det riktiga livet! Jag får be om ursäkt för att jag är så opålitlig här på Kardemumma; jag kanske kan kompensera det på nåt sätt. Eller så är det bäst att inte lova nåt...

Jag tänkte i alla fall dela med mej av ett trevligt litet recept som ursprungligen kommer från Weelicious. På engelska låter det bättre: "spinach ricotta bites". Spenat- och ricottabitar? Spenat- och ricottabett?? Till barnen råkade jag säga spenatmuffins, och då frågade dottern vilka bär som passar till det. När jag sa att de här muffinsarna inte är söta alls utan mest smakar spenat så kände båda barnen sej lurade, så muffinsnamnet var inte bra. Som ni ser i titeln valde jag till slut att döpa dem till spenat- och ostformar. Nåt bättre kom jag inte på. De är jättegoda i alla fall.

Spenat- och ostformar, 20-30 st beroende på hur stora formar man har

rapsolja att pensla formar med
2 msk smör
1 liten gul lök, finhackad
1 vitlöksklyfta
2 ägg
250 g ricotta
1 dl grovriven mozzarella
1 dl finriven parmesanost
250 g fryst hackad spenat
0,5 tsk salt

Sätt ugnen på 175 grader.

Pensla formarna med olja. (Det blir nog bäst med silikonformar i mindre modell än muffinsformar. Jag har inte sådana så jag använde "småbrödsformar" i papper. Då blev det 30 st. De flöt ut lite, därför tror jag att silikonformar blir bättre.)

Smält smöret och fräs löken tills den är mjuk. Pressa i vitlöken och låt det steka ett kort tag. Ställ sedan lökblandningen åt sidan. Tina spenaten medan löken kallnar. Pressa ur allt vatten ordentligt, genom en sil eller med händerna.

Vispa äggen. Rör i ricotta, mozzarella, parmesan, spenat, lökblandning och salt. Rör tills det blir en jämn smet. Fördela smeten i formarna.

Grädda i 25 minuter. Sätt ugnen på lite högre värme, typ 225 grader, och låt formarna gräddas några minuter till om de inte ser tillräckligt gyllenbruna ut.

Kims musslor

 

"Väldigt gott!" tyckte vi alla om Merlottes musslor, Kims recept på blåmusslor kokta i öl och med majs, chili och bacon. Vi är ju redan musselfrälsta här och gillade den heta, rökiga och mustiga buljongen till. Sötpotatisstrips passade fint i sammanhanget, och jag kan tänka mej aioli också nästa gång. Det blev en finfin lördagsmiddag (tack Kim!).

Mina bästa räktacos

 

Jag är så lycklig över att jag fick åka på den där konferensen i USA, och att jag sedan kunde stanna i Chicago över helgen. Och där står jag och fotograferar vid den berömda Bönan!

Tack för tipsen jag fick inför resan! Jag tillbringade lång tid inne på Anthropologie-affären, och hade det funnits mer plats i väskan och i köksskåpen hemma hade jag köpt fler saker (mitt tips till er - de vackraste tallrikar jag nånsin har sett kan beställas via nätet!).

Den här helgen är jag hemma i Lund, men resten av familjen är i Falköping/Göteborg. Plötsligt har jag massor av tid över för bloggning, och då måste jag passa på.

I torsdags gjorde jag en riktigt god och lättlagad rätt som jag tycker förtjänar uppmärksamhet. Alla barnfamiljer verkar ju äta tacos, men jag tycker bättre om räkor än köttfärs. Den här räkpannan kan ersätta tacokryddad köttfärs rakt av, och man kan använda alla sina vanliga favorittillbehör.

Tacoräkor, 4 port
Lägg till valfria tillbehör, vi hade majs, avokado, tomat, mjuka tortillabröd, ris (onödigt om man har bröd), tacosås, gräddfil, och riven ost är ju alltid gott.

400 g skalade räkor, t ex frysta och tinade
0,5 dl olivolja
1 gul lök, finhackad
2 vitlöksklyftor, finhackade
0,5 tsk mald spiskummin
1 msk tomatpuré
saften från en halv lime
nymald svartpeppar
ca en tredjedels kruka färsk koriander, finklippt

Värm oljan i en stekpanna och stek lök och vitlök mjuk tillsammans med spiskummin. Låt tomatpurén fräsa med ett par minuter. Häll på limejuicen. Stäng av plattan och tillsätt räkorna. Låt alltsammans bli lite varmare än ljummet, men det får inte koka. Peppra och strö på koriander.

Till Chicago på onsdag!

Jag har blivit inbjuden till ett symposium i Chicago. Jag tror fortfarande knappt att det är sant, men det är det! Under ett par dagar ska jag lyssna på föreläsningar och diskussioner kring ett av mina mest spännande arbetsområden.

Sen stannar jag i Chicago över helgen. Det är första gången jag är i USA och jag är faktiskt mest sugen på att bara gå runt och göra lite vad som faller mej in... Men nu behöver jag er hjälp, för jag vill ju inte heller missa en massa. Så, om du har varit i Chicago får du gärna hjälpa mej med tips:

1. En spännande restaurang - billig eller lite dyrare spelar inte så stor roll - bara den har något extra
2. En bra mataffär (helst ekologisk)
3. Finns det något man vill köpa med sej från en amerikansk mataffär?
4. Bästa amerikanska kokboken, gärna med grön mat, och skriven av någon amerikansk kock jag inte känner till
5. En klädaffär man gillar om man brukar tycka om vackra begagnade klänningar eller mjuka kläder från Noa Noa, Jenny Hellström och Gudrun Sjödén

Äter barn baljväxter?

I mitt arbete besöker jag ibland kök i förskolor och skolor. Häromdagen var jag på en skola där man konsekvent serverar klimatsmart mat. Bland annat så minskar man på rent kött och bjuder på mer rotfrukter, baljväxter och grönsaker. För att lyckas med detta blir det mycket gratänger, grytor och soppor på menyn. Jag tyckte matsedeln lät fantastiskt god, men en del barn - speciellt i de lägre klasserna - gillar inte när maten är för hopblandad. Så, ska förskolor och skolor bara erbjuda mat som barn tycker om? På den skolan jag besökte hade de haft ett "krismöte" efter ett par månader med den klimatsmarta maten, och sedan gjort ändringar för att maten skulle bli mer populär. Och det låter väl bra att man ifrågasätter det man gör och är beredd på kompromisser!

 

Jag har inget svar på om barn äter baljväxter generellt sett. En del barn gillar det, andra inte - precis som vi vuxna. Vissa barn tycker inte om för blandad mat, medan det för andra är det sättet man möjligtvis kan äta baljväxter på. Som så mycket annat handlar det om att vänja sej och om personlig smak. Ibland tror jag det är dumt att säga att maten är vegetarisk (om det inte är till en vegetarian). "Kökets dundergoda lasagne" klingar till exempel bättre än "vegetarisk lasagne". Naturligtvis är det viktigt att barnen äter av skolmaten, men om ett friskt barn äter lite sämre nån dag är det oftast ingen katastrof. Jag tror att det måste råda balans mellan hur nyttig och klimatsmart maten är och vad barnen tycker om.

 

 

Hemma hos oss har vi ett barn som ÄLSKAR baljväxter och ett barn som envist petar bort alla synliga bönor och ärter. Blandar man mixade baljväxter i maten är det inga problem. Grillade lammbiffar med hälften lammkött och hälften kikärter smakar lamm-falafel och mums, tycker vi alla. (Receptet kommer från den fina kokboken "Sju årstider i Majas kök", och tomatsalsan till är också riktigt god.)  

 

 

Den vinnande kakan med mixade kikärter, kokt potatis, mandelmjöl, rapsolja, lime och hallontopping lät knasig, liksom för bra och nyttig för att vara sann. Nu har jag gjort den två gånger och den är faktiskt sant god. Som en saftig mandelkaka eller Kronans kaka med lime- och hallonbrytning, eller som ostkaka, som min son sa. Man behöver inte berätta att det är kikärter i förrän möjligtvis efteråt.

Vitkålssallad med kimchi

Under Malmöfestivalen åt jag likadan mat två dagar i rad bara för att komma åt den fantastiska kimchisalladen som fanns i Astrid och apornas matstånd. Kanske är det för stort att säga att det var den godaste sallad jag ätit, men ni fattar - nåt åt det hållet. Det jag kunde se och känna var rödkål, nåt lite syrligt, små röda chilibitar, koriander och cashewnötter. I går, när jag skulle göra vitkålssallad till en gorgonzolagratinerad pizza med lins- och tomatsås, snodde jag kimchi-idén och gjorde en snabbvariant med vitkål. Den blev som en godare och mer smakrik variant på pizzassallad ungefär, men smakade inte direkt som Astrid och apornas.

Vitkålssallad med kimchi

1 liter löst packad strimlad vitkål eller rödkål
1 dl kimchi, "hot" (Tistelvind)
0,5 dl rapsolja
0,5 dl fint hackad koriander
1 dl cashewnötter, grovhackade
salt och peppar efter smak
ev lite ringblomma för färgens skull

Blanda kål, kimchi, olja, koriander och nötter. Salta och peppra så mycket som det behövs. (Strö lite ringblomma över om du råkar ha det hemma.)

Somrig gino

När mina svarta vinbär i frysen tar slut framåt jul är det lite ledsamt. Andra vinbär, alla krusbär och det mesta av rabarbern tenderar att ligga kvar tills de kastas, men svarta vinbär går alltid åt. Oftast äter jag dem med A-fil och vaniljpulver till frukost. Jag tycker inte att socker behövs, men det är förstås en smak- och vanesak. Svarta vinbär har ju en rätt speciell smak. "Gelé är ju gott", säger många. Eller "om man blandar de svarta vinbären med andra bär så smakar de helt ok". Min mamma är uppriktig med att hon inte gillar dem alls. När hon var liten fick hon svartavinbärssaft när hon var sjuk, och bara då. Därför känner hon sej inte bra när hon får smaken av svarta vinbär i munnen. Hemma hos oss har vi ett helt annat mantra och det är nog jag som är skyldig till det. "Äter man svarta vinbär håller man sej frisk hela vintern". Så är det nog även om jag inte kan garantera något. Men framför allt äter jag förstås bären för att de är goda!

I ärlighetens namn har jag bakat och lagat en mängd misslyckade saker med svarta vinbär i. Det vill jag inte skriva om. En efterrätt som är både enkel och dundergod är gino. Se bilden ovan: jordgubbar, banan och mango i bitar + svarta vinbär. Rejält med riven vit choklad på, och sen in i ugnen på hög värme tills det hela får lite färg. Serveras med vaniljglass.

Restaurang Kalypso

På stranden i Nidri åt vi den godaste maten. Det var inga märkvärdiga saker, bara gott. Allt var gott. Vi åt lamb kleftiko, färskt lamm som kokats länge och sedan gratinerats med grönsaker och lokalt producerad ost, grillspett med nyfångad svärdfisk, bläckfisk och räka med en citronklyfta till, squashbiffar med fetaost i, vitlöksmarinerade rödbetor, och naturligtvis grekisk sallad. Oreganolammet var överraskande likt min svenska favorit: dillkött. Ja, till och med när min dotter beställde hamburgare fick hon nåt alldeles extra, en köttfärsbiff på kalv med oregano, mynta och spiskummin. (Men pommes kommer man visst inte undan, någonstans...)

Det var ett par kvinnor som lagade maten, och de verkade ha det rätt roligt i det öppna köket. När jag frågade servitören vad han rekommenderade sa han att "du måste lita på att vi vet vad vi gör här, restaurangen har funnits i trettio år". I vanliga fall hade jag inte känt mej trygg med det svaret, men den här gången kändes det bra och visade sej vara helt rätt. Vi såg inte att restaurangen hade så många gäster, och nån gång låg kocken och sov i en soffa vid ingången. Kanske kom vi vid opopulära tidpunkter eller så går det helt enkelt inte så bra för Grekland längre och det var det vi såg.

Och efter maten kunde man ta sej ett dopp i havet eller plocka vackra runda stenar (som den lilla polisen på bilden).  

Ingen risk för orosmoln vecka 29

Nästa vecka åker vi till Lefkas, Grekland, och enligt uppgifter som min man hittat nånstans är det 0% risk att det blir moln och 2% risk för regn - fråga inte mej hur det resonemanget hänger ihop, men chansen till finväder borde vara betydligt bättre än i Lund i alla fall. Jag gjorde den grekiska bönrätten gigantes häromdagen och den tycker jag mycket om. Hur autentiskt grekiska mina bönor är vet jag förresten inte och jag skiter i vilket för de här är jättegoda. Första gången jag åt gigantes var på min bröllopresa för - hoppsan vad tiden går - 9 år sedan, och sedan dess gör jag dem regelbundet. Oftast äter jag dem med klyftpotatis och tsatsiki, och det som blir över fryser jag in.

Gigantes

500 g stora vita bönor
1 gul lök
6 lagerblad
10 stötta svartpepparkorn

Tomatsås:
5 stjälkar selleri
2 gula lökar
1 morot
6 vitlöksklyftor
1 dl olivolja
1 dl tomatpuré
750 g krossade tomater av bra kvalitet
5 dl vatten
1 krm kanel
2 msk rödvinsvinäger
1 msk strösocker
1 tsk salt
nymald svartpeppar
(och så lägger jag i en parmesanskalk om jag har det hemma, och när såsen är klar tar jag upp den mjuka ostbiten)

Låt bönorna ligga i blöt över natten. Koka dem sedan enligt anvisning på förpackningen tillsammans med klyftad lök, lagerblad och svartpepparkorn.

Finhacka stjälkselleri, lök, morot och vitlöksklyftor. Stek hacket mjukt i olivolja. Tillsätt resten av ingredienserna till tomatsåsen och låt koka ihop i 30-60 minuter. Tillsätt de kokta bönorna, låt det hela bli varmt och smaka av.

Min fiffiga dotter gör spett

I midsomras hade vi knytis på jobbet och alla tog med lite olika godsaker. Jag gjorde små caprese-spett och färsk mango inlindad i parmaskinka på pinnar och getostbollar med dill. Mango- och parmavarianten gillade jag nog mest. (Nu blir det här blogginlägget lite privat och familjemysigt och om du tycker det är jobbigt med söta barnhistorier kan du sluta läsa här...) Min dotter var oerhört fascinerad över hur jag gjorde spetten. Utan att vi andra märkte nåt gjorde hon sen egna sorter i finaste pickipicki-stil. "Ho-ho, nu bjuder jag på jordgubbar, krusbär och banan PÅ SPETT på balkongen!" Och dagen därpå gjorde hon ännu mer avancerade saker, spett med varannat smultron vitt och varannat rött, och "randiga spett" med svarta vinbär och körsbär. Hon är väldigt företagsam, min dotter. Sen tog pinnarna slut.

Rostad rödbetssallad med svamp och kapris

Det är inte semester för mej förrän om en vecka, men resten av familjen är redan ledig så jag känner mej också lite lagom avslappnad. Och förväntansfull. Just den här sommaren kanske blir bättre än nånsin.

Idag var det lunch på balkongen, och salladen jag ska skriva om var en sidorätt som faktiskt blev rätt lyckad.

Rostad rödbetssallad med svamp och kapris

ett knippe färska rödbetor
250 g champinjoner
olivolja
en liten purjolök
0,5 dl inlagd kapris

dressing:
3 msk olivolja
1 msk vitvinsvinäger
1 tsk fransk senap
1 tsk flytande honung
salt och peppar

Sätt ugnen på 200 grader.

Skala rödbetorna och halvera eller klyfta dem beroende på hur stora de är. Skölj och dela varje champinjon i två delar. Lägg rödbetor och svamp på en plåt med bakplåtspapper och häll olivolja över. Salta och peppra lite lätt. Rosta det hela i ugnen i 30 minuter eller tills det ser klart ut och rödbetorna är mjuka.

Strimla purjolöken fint.

Vispa ihop dressingen och smaka av med salt och peppar. Blanda alltsammans.

Med hälsning från mitt hemliga smultronställe

Mumsig grön potatissallad

Här blir det då inget skrivet om gårdagens jordgubbstårta även om den såg snygg ut. Det räcker inte att se tjusig ut om man inte smakar så gott...

När regnet försvann blev det en finfin midsommaraftonskväll på kolonilotten. Vi grillade lammkotletter och åt med potatissalladen ovan. Vi hoppade på vår nya studsmatta, drack vin/fläderblomssaft. Och sen åt vi den där misslyckade tårtan som jag inte ska skriva om.

Potatissallad i olika varianter återkommer vi ofta till. Igår var det förutom färskpotatis, gröna sojabönor (Icas, från frysen), hemodlad mangold, finklippt persilja och dill, rostade pekannötter och en lagom smakstark vinägrett med senap, vitlök och honung.

Nu är det nästan sommarlov

Idag var det stängt på dagis, skola och fritids och jag var hemma med barnen på förmiddagen. Jag gjorde mej till lite och stekte danska plättar med fläderblommor i till frukost. Jag använde ett vanligt pannkaksrecept, men bytte ut en fjärdedel av vetemjölet mot havregryn för att jag tycker att det är gott. Och så öste jag i fina små doftande fläderblommor. Med jordgubbar till blev det nästan fest!

En ny bok om mat och poesi

Nyligen kom "Poäter" ut, en bok om mat och poesi. Poesin handlar sällan om njutbar mat, konstaterar författaren Niklas Schiöler. Boken är värd att läsas ändå, även av oss som framför allt sysslar med det goda och njutbara. Josefine Holmström skrev om boken i gårdagens understreckare i Svenska Dagbladet.

Vi har smittat varandra, jag och min man. Hans matintresse har ökat sedan han träffade mej och min kärlek till poesin har växt. Och ja, ni ser rätt: boken är faktiskt dedicerad till mej... (Man kan köpa den här, bland annat.)

Små mirakel: fröer och jordgubbsbakelser

Igår på kolonilotten så såg jag att det börjar komma pyttesmå söta blad där jag planerade mangold- och kålrabbifrön! Det känns som ett komplett mirakel trots att det ju inte är så oväntat egentligen.

Min svägerska Malin äter kolhydratsnålt emellanåt och när vi träffades senast bjöd hon på bakelsena ovan - som jag blev mer än barnsligt förtjust i. (Om man inte vill använda sötningsmedel kan man använda vanligt socker i stället.) Själva kakbottnen är en sötare variant av en "oopsie", dvs ett alternativ till bröd som görs av ägg och philadelphiaost.

Malins jordgubbsbakelser, ca 20 st

3 ägg
100 g philadelphiaost
5 tsk sukrin plus ("dubbelt så sött som socker") eller 1 msk vanligt socker
1,5 msk fiberhusk
1,5 tsk bakpulver

ovanpå:
en blanding av vispad vispgrädde, rysk yoghurt, sötningsmedel/socker och vaniljpulver

överst:
skivor av kiwi och jordgubbar

Sätt ugnen på 150 grader.

Dela äggen i vitor och gulor. Vispa äggvitorna hårda med lite salt. Vispa äggulor och philadelphiaost i en annan skål, och tillsätt sötningsmedel/socker.

Blanda fiberhusk och bakpulver, rör ner detta i äggulesmeten och vänd försiktigt ner vitorna. Klicka ut smeten på en plåt med bakplåtspapper. Grädda i cirka 25 minuter eller tills bakverken får fin färg. Låt dem svalna.

Klicka på gräddsmeten och lägg på kiwi och jordgubbar.

Grönsaker med knallgrön ärtdipp

Jag gillar att dippa! Förutom chips passar morot, kålrabbi, gurka, paprika, rå blomkål, cocktailtomater, rädisor och färska sockerärter. Ibland gör jag tacodipp (gräddfil + tacokrydda), men ärtdippen är min favorit.

Viktorias ärtdipp, 4 port

250 g gröna ärter, frysta
1 dl lätt crème fraiche
1 dl finriven parmesanost
1 tsk pressad citron
1 vitlöksklyfta
salt och peppar
en nypa (eller två) cayennepeppar

Låt ärterna tina och mixa dem med crème fraiche, parmesan och citronsaft. Smaka av med pressad vitlök, salt, peppar och cayennepeppar.

Jag funderar på vad jag ska hitta på med barnen i morgon. Om vädret är fint vore det trevligt att göra nåt. Ta tåget nånstans och ha med picknick kanske? Inte lekplats bara, hellre titta på havet.

En riktig höjdarpicknick

Vi packade korgen full med kikärts- och olivsallad, frukt på spett och fantastiska pizzor med mögelost och vindruvor. Pizzareceptet fick jag av en av mina bästa vänner som samlat alla sina favoritrecept i en egen kokbok. Även om kokboken inte är utgiven av något förlag så är det den kokbok jag gillar mest hemma, både för de vackra bildernas skull men också för att den innehåller roliga recept (och en del av dem har jag en personlig relation till eftersom jag åt dem för första gången när jag gick på lågstadiet...).

Barnen älskade pizzorna och spetten, men kikärterna ramlade mest på marken. Det var sol och vi fick fräknar på näsan. Gud, vad jag har längtat efter detta.

Lenas pizzor med mögelost och vindruvor, en plåt

en rulle färdig pizzadeg (utan tomatsås på!)
140 g mögelost, t ex Kvibille ädel special
en halv burk mascarponeost
1 rödlök
en klick smör
50 g valnötter, hackade
drygt 100 g vindruvor, halverade

Sätt ugnen på 200 grader. Blanda mögelosten med mascarponeosten. Bred ut oströran på pizzabottnen. Grädda i 10 minuter.

Skiva löken och mjukstek den i smöret.

Ta ut plåten från ugnen. Lägg på stekt lök och valnötter. Grädda i cirka 7 minuter till. Strö över vindruvor.

En förklädd fiskgratäng

Ogräset växer överallt, och på min dotters dagis frodas ramslöken. Min man reser mycket just nu och barnen har blivit stora och det funkar rätt bra att vara ensam med dem. På jobbet arbetar jag delvis med ett projekt där jag i mina bästa stunder känner mej som Jamie Oliver, ni vet när han kämpar för bättre mat i skolan! (Jag kan berätta mer en annan gång.) 

Fiskgratängen på bilden - ser inte alls ut som en fiskgratäng. Men riktigt god är den, och verkligen värd att lagas.

Viktorias nässelpiroger

Det känns att det är vår när man kan plocka nässlor. Det är nåt med lukten, lite vårfrisk och unken på samma gång, och färgen: en grönhet som sprider sej. Och sen ska man göra nåt med de sticksiga bladen. Oftast klipper jag dem smått och har klippet i pannkakor för det ser så fint ut. Mina nässlor smakar järn i munnen, förmodligen för att jag tänker på att de innehåller rätt mycket järn. Idag åt vi nässelpiroger till lunch. Jag älskar det, och jag vet inte om det gäller resten av familjen också, men de åt snällt i alla fall.

Nässelpiroger, ca 15 st

fyllning:
0,5 liter nyplockade hoppressade nässlor, väl sköljda
250 g ricotta
2 dl finriven parmesan
1 vitlöksklyfta
salt och peppar

filodeg (jag vet inte exakt mängd)
olivolja
solrosfrön

Sätt ugnen på 200 grader. Mixa nässlorna med ricottan, tillsätt parmesan och smaka av med salt, peppar och vitlök.

Klipp kvadrater av filodegen. Lägg ett par matskedar fyllning på varje bit filoark och gör avlånga små paket. Det gör inget om de ser lite olika ut! Pensla med rikligt med olja och strö på solrosfrön. Lägg paketen på en plåt med bakplåtspapper. Sätt plåten i ugnen cirka 20-25 minuter, eller tills pirogerna fått fin färg.

Brysselkex five spice & pumpafrö

Jag har alltid varit svag för yogi-te, och på senare tid speciellt den sorten som heter sweet chili. Teet innehåller bland annat lakrits, mynta, chili, kanel och svartpeppar, och en massa annat. Nu finns det mörk choklad som jag är smått galen i, i samma märke (yogi tea) och med samma kryddblandning. Det finns en eldig eftersmak däri, det smakar inte sprit men ger en liknande känsla i kroppen.

I dag var jag nere hos grannarna och lånade smör till småkaksbak. Jag tänkte baka brysselkex, och det gjorde jag, men fick ett infall och blandade ner en matsked av den kinesiska five spice i degen. De exakta kryddorna i five spice kan variera har jag förstått, i min burk är det fänkål, kanel, ingefära, svartpeppar och kryddnejlika. Tidigare har jag kryddat fläskkött med den, men den passar också tillsammans med vanilj och den ger en pepprighet till kakorna som liknar yogi-teets.

Brysselkex five spice & pumpafrö, 50-60 st

270 g vetemjöl
1 dl socker
2 tsk vaniljsocker
1 krm salt
1 msk five spice/china spice
200 g kallt smör
finhackade pumpafrön att rulla kaklängderna i

Blanda mjöl, socker, vaniljsocker, salt och krydda. Skär smöret i bitar och fördela det i de torra ingredienserna med fingarna. Rulla 5-kronetjocka längder av degen och låt pumpahacket fastna på utsidan. Klä degen i plastfolie och låt den bli kall och stel i kylen.

Sätt ugnen på 200 grader. Skär degen i jämna skivor, cirka en halv centimeter tjocka. Lägg dem på en plåt med bakplåtspapper. Grädda i mitten av ugnen 8-10 minuter.

Och boken som kakorna ligger på (fotot) är den kokbok jag håller på att skriva nu, alltså sådana recept jag vill spara och eventuellt laga igen. Jag har tre fyllda handskrivna böcker hittills, och det är ett evighetsprojekt som jag aldrig verkar tröttna på.

En mumsig macka

Jag är trött i huvudet och trött i kroppen efter att ha hjälpt grannar att flytta och att ha röjt lite på kolonilotten. Nyckeln gick i baklås så jag fick bryta mej in i kolonihuset. Inte bra, inte bra. Det finns en hel del att fixa med där borta. Roliga grejer: köpa fröer, hittills dill, två sorters mangold, kålrabbi, ringblomma. Och amandine-potatisarna la jag just upp i äggkartonger i vardagsrumsfönstret. Här ska det odlas mat!

Dagens recept är inte det mest komplicerade, men likväl riktigt gott. Rostad havrekuse med smör, rökt skinka och en blandning av en halv fintärnad avokado, några strimlade korianderblad och ett par matskedar tacosalsa från igår (Santa Marias sweet red chili salsa).

Fredagssnacks: rostade kryddiga kikärter

Jag måste erkänna att jag har misslyckats rätt rejält med rostade kikärter ett par gånger. Man ska inte vara för ivrig under rostningen. Det är nästan bättre med lite brända rostade kikärter än att de smakar blekt och burkigt, men det är min högst privata åsikt.

Rostade kryddiga kikärter

3 dl kokta kikärter (ca 200 g)
2 msk rapsolja eller annan neutral olja
2 tsk tacokryddmix (varianten med rökt chili och vitlök)

Sätt ugnen på 200 grader.

Lägg alla ingredienser i en ren plastpåse och blanda ordentligt. Häll ut blandningen på en plåt med bakplåtspapper. Rosta i ugnen ca 30 minuter, rör om ett par gånger under tiden. Kikärterna ska få fin färg och bli knapriga. Om de fortfarande är lite mjuka kan de torkas i ytterliggare 10 minuter i 125 grader.

Krydda extra om du tycker att det behövs!

Ostgratinerad broccoli och blomkål

Jag längtar så mycket till vår, sommar eller bara lite värme. Jag har börjat klura på vad jag ska odla på kolonilotten, och hur det ska bli roligt för barnen att vara där. Hoppmattan flög ju iväg och kraschades i vintras. Kanske en egen liten odling eller en trädkoja kan vara alternativ som duger? (Kan jag bygga en trädkoja?)

Här kommer en värmande rätt i väntan på våren.

Ostgratinerad broccoli och blomkål

1 broccoli
ett halvt blomkålshuvud
2,5 dl grädde
lite torkad rosmarin
en tredjedels grönsaksbuljongtärning
lite salt och peppar
1 förp Castello white, 150 g
god riven ost

Sätt ugnen på 200 grader. Dela de båda kålsorterna i buketter och koka dem mycket lätt.

Värm grädden och tillsätt buljong och kryddor. Tag av kastrullen från plattan. Skär bort kanten på Castello-osten och låt den smälta i den varma grädden.

Lägg broccoli och blomkål i en trång ugnsfast form. Häll över såsen och strö riven ost över. Grädda i cirka 15 minuter, höj värmen mot slutet för vacker färg.

Snabbt: kokt potatis och skivad kassler till.

Min grekiska vintersallad

Dagen efter att ha sett Sean Banans film och Björn Ranelids framträdande i melodifestivalen vaknar jag upp med en känsla av att ha tappat tron på något. Hittills har jag ägnat dagen åt att sy en tröja till Ken av en gammal strumpa och en glittrig grön tråd. Jag påbörjade ett par kalsonger av en fin Gant-servett också (Gant-kalsonger!), men midjeresåren slet sej. Jag måste nog gå ut en sväng snart, annars vågar jag knappt tänka på vad den dåliga smaken tar sej för härnäst.

Lunchen blev bra, trots att resten av dagen varit lite pissig. Jag gjorde en ljummen grekisk sallad med potatis och haricot verts.

Min grekiska vintersallad, lagom för cirka 3 personer

8 potatisar
en bit vitkål
olivolja
ca 150 g fetaost
rätt många haricot verts (den ekologiska ICA-varianten är god)
1 liten rödlök
några strimlade spenatblad
en liten burk kalamataoliver
en halv citron
salt, svartpeppar och lite torkad oregano

Sätt ugnen på 200 grader. Skala och skär potatisen i klyftor, strimla vitkålen. Pensla potatis och kål med olja, salta och peppra lite. Rosta i ugnen tills de får fin färg.

Gör under tiden tsatsiki (om du vill ha det till) och fixa i ordning resten av salladen: skär fetaost i bitar, koka de gröna bönorna och låt dem svalna i kallt vatten, hacka löken. Blanda alltsammans försiktigt när potatis och kål är klara.

Med smak av sushi

Min erfarenhet av att göra egen sushi är begränsad, och i ärlighetens namn en smula avskräckande för det tog en evinnerlig tid att få allt klart. Sushisallad - det vill säga ris som kryddas med risvinäger och socker och toppas med mycket grönsaker, räkor eller tunna skivor lax, serverad wasabipasta och japansk soja - är också mycket gott. Det är mer snabblagat än nigiri och maki, och dessutom betydligt billigare än köpevarianter.

Häromdagen gjorde vi en vegetarisk variant av sushisallad med sesamoljemarinerad tofu, som blev fantastiskt god. Vi hade knapriga wasabirostade cashewnötter till. Bilden ovan är väl rätt typisk för mej och Kardemumma: rörig, en aning oskarp, smått hysteriskt tagen innan alla börjar äta av maten - välkommen hem till mej! Klicka in på receptlänkarna om ni vill se vackra bilder (och fina bloggar!).

Dagens chips, typ

Jag hade lite feber igår, men idag är jag pigg och började morgonen med att göra typ chips. Som ni ser vågar jag knappt skriva ordet chips, åtminstone inte så barnen ser, för då associerar de genast till den populära potatisvarianten i prassliga påsar. Och jag är ju obstinat motståndare till att ALLTID äta chips på fredagen när det finns så mycket annat gott i världen.

Jag gjorde två varianter av parmesanchips, en där jag blandade parmesanosten med fryst hackad dill, och en där jag la till hackade cashewnötter, lite pumpakärnor, mortlade fänkålsfrön och cayennepeppar. Båda sorterna blev goda och smakade ungefär som jag föreställt mej. Sen skalade jag de allra sista jordärtskockorna, som jag grävde upp ur jorden precis före frosten. Jag skar dem i tunna skivor och stekte dem i mycket olja och saltade lätt - mmm, riktigt smaskens. Nu är jag nyfiken på vad barnen kommer att tycka.

Uppdatering lite senare: Alla tre sorterna var kalasgoda tyckte barnen! Maken föredrog jordärtskocksvarianten.