Mjuka mandelkakor med körsbär

Förra veckan var jag i Småland. Jag träffade släkt och plockade bär (ungefär som förra året). Från föräldrarnas veranda såg jag varje kväll på ett enormt körsbärsträd som låg utanför deras tomt, i ett parkområde som är lite igenvuxet. Jag gick runt deras hus och försökte komma åt bären, men det gick inte. Så, sista kvällen, plöjde pappa genom nässlorna och slingertaggbuskarna med sina långa ben och sträckte sina händer uppåt. Han kom tillbaka med hur mycket körsbär som helst.

Jag gjorde mandelkakor, som liknar mazariner mer än muffins. Grundreceptet är från Anna Bergenströms "Under valnötsträdet", och jag har skrivit om dessa kakor förut (fast jag hade helt fel där vad det gäller ugnstiden, man ska inte ha dem i ugnen längre än en kvart!). Och goda är bara förnamnet. Favorit i repris!

Mjuka mandelkakor med körsbär, 11 st

lite smör att smörja muffinsblecket med
150 g smör
100 g mandel, skållad och skalad
2 bittermandlar
2 dl siktat florsocker
citronrasp från 2 ekologiska vältvättade citroner
2 medelstora ägg
1,5 dl vetemjöl
1,5 dl urkärnade och delade körsbär

Sätt ugnen på 190 grader. Smält smöret och ställ åt sidan för att svalna.

Mal mandeln och bittermandeln i mandelkvarn. (Om du inte har lust att skålla mandeln först går det bra med oskalad mandel också.) Rör i florsocker, rivet citronskal och sedan ett ägg i taget. Fortsätt röra i vetemjöl och sedan det smälta smöret. Blanda försiktigt i körsbären.

Fördela smeten i 10-12 smorda formar (jag använder muffinsbleck) och grädda i 15-16 minuter. Kakorna ska bli lite mörka runt kanten, men ljusa och en aning mandel- och smörflottiga i mitten.

Potatissallad med citron och sesam

Min mans bror var här och gjorde kyckling och potatissallad och det smakade inte som min kyckling och potatis. Det är trevligt med nya smaker, man tröttnar ju lätt på sej själv. Kycklingen kryddades med sesam (både -frö och -olja), soja och vitlök. I potatissalladen var det också rostade frön, och dessutom vaxbönor, rädisor, morötter, gräslök och citronskal. Potatisarna vändes runt i buljong och en klick smör. Mums.

Kardemummas receptregister är förresten uppdaterat, ta en svängom och meddela gärna mej om du hittar nåt gott!

Ingefärsdoftande morotssallad från Nami-Nami

Jag har varit ledig i två veckor och kommer knappt ihåg hur man lever ett vanligt jobbliv längre. (Det är väl det som kallas "att koppla av".) Vi slappar, cyklar på utflykt till Lomma, Dalby söderskog, Källbybadet eller någon lekplats i stan. På cykelvägen över de skånska åkrarna snor vi några sockeräter så fort vi kommer åt. Så jag gör absolut inget vettigt, men är brun i ansiktet och på fötterna.

Här är en sallad som gjorde oss glada. Receptet kommer från den utmärkta bloggen Nami-Nami som drivs av en tjej i Estland. Jag la till lite starkt rökt paprikapulver och det blev en extra piff som rekommenderas för den som har tillgång till det.

Varm ingefärs- och morotssallad med fetaost, lagom för 4 som sidorätt eller för 2 som huvudrätt

500 g ekologiska morötter
1 gul lök
1 rågad tesked gula senapsfrön
1 msk smör + 1 msk rapsolja
en nypa salt
1 dl vatten
2-3 tsk färskriven ingefära
nymald svartpeppar
ev ett par rejäla nypor rökt hett paprikapulver (Pimentón de la Vera)
2-3 msk persilja
100-150 g tärnad fetaost

Skala morötterna och skiva dem tjockt. Skär löken smått. Värm oljan och smöret, lägg senapsfröna i pannan och stek nån minut, tills fröna börjar "poppa". Tillsätt morotsskivorna och stek i 5 minuter. Rör om ibland. Minska på värmen något och lägg löken i pannan. Låt den bli genomskinlig; det tar ungefär 5 minuter till. Häll i vattnet och koka tills vattnet har kokat bort men moroten fortfarande har ett visst tuggmotstånd. Smaksätt med ingefära, salt, peppar, persilja och ev paprikapulver. Koka ytterligare en minut.

Min mans goda revben

Jag tänkte mej att mina blinier (ryska boveteplättar) med spenat i och extra tillbehör skulle bli en fantastisk förrätt. Och efterrätten, som var en glass med både jordgubbar och hallon och annat, såg fantastisk ut. Visst smakade det ganska ok också, men makens revben fick mej att sucka av lycka. Så medan det åskade, regnade och haglade ute satt vi inomhus (och en kort stund på balkongen) och åt ljuvligt sönderfallande mört revben. Ungefär såhär tror han att han gjorde:

Niklas supergoda revben, 4 rejäla portioner

1,2 kg tjocka revben
vatten så det täcker köttet
4-5 hela stjärnanis
4-5 vitlöksklyftor
ett dussin svartpepparkorn
ev örtkrydda
salt

glaze:
2-3 msk rapsolja
2 tsk mörk kinesisk soja
2-3 msk mango chutney
1 msk flytande honung
2 vitlöksklyftor, rivna
en tumtopp ingefära, riven
salt
peppar

Koka upp vatten till köttet. Tillsätt kryddorna och lägg i köttet. Låt koka i ett par timmar.

Sätt ugnen på 175 grader. (Eller tänd grillen om det inte regnar!) Blanda till glazen och smaka av. Lägg köttet i en ugnsform och pensla med glaze. Låt stå i ugnen tills köttet får färg, men passa noga. Höj eventuellt värmen till 200 grader om du inte tycker att det går fort nog. Pensla med mer glaze om det finns kvar. Det hela tar ungefär 20-30 minuter.

Det lyser i stugan, jag tror jag knackar på

Nu är det semester. I helgen var jag i Stockholm och firade födelsedagar. Det var mycket trevligt, men fasen vad kallt. Jag frös hela tiden, till och med på teatern frös jag.

Semester ja. Vi ska träffa släkt och vänner, och kanske göra ett och annat spontanbesök.

Det ser ut som mumintrollen gör nån slags besök på min finska skärbräda ovan. Förresten är den för fin för att användas. Men man blir glad av att se på den.

Pyttesmå havrekakor med blåbär

Jag har snott mitt eget recept och gjort om det lite. Jäklar, vad jag är förtjust i havrekakor. Blåbärspulvret som färgar kakorna lila-bruna köpte jag i Finland när jag var där för ett par veckor sedan och det ger kakorna en subtil blåbärssmak. Faktiskt så vet jag inte om det finns i svenska affärer (nån annan som har koll?). Jag passade på att fylla väskan med havreflingor och lite annat också.

Pyttesmå havrekakor med blåbär, ca 30 st

50 g ekologiskt smör
3 dl havregryn eller finska havreflingor från Elovena, för den som har...
0,5 dl smör- & rapsolja
2 msk vatten
0,5 dl siktat dinkelmjöl
0,5 dl socker
1 tsk vaniljsocker
1 tsk bakpulver
en nypa salt
1 msk blåbärspulver
lite sesamfrön att strö på kakorna

Sätt ugnen på 175 grader. Smält smör och margarin och blanda det med havregrynen. Rör i de övriga ingredienserna, men vänta med sesamfröna. Vispa smeten med elvisp så den blir följsam. Rulla bollar och lägg dem på bakplåtspapperklädd plåt. Strö över sesamfrön. Grädda i ugnen i 10 minuter eller tills de ser fina ut och börjar lukta som nybakade kakor ska.

Räkor från grillen

Att grilla tigerräkor är verkligen gott, men vi har slutat med det av miljöskäl. (Ibland blir jag väldigt sugen, men nä, vi har nog inte gjort det sen den dagen våra gäster googlade på mangroveträsk under middagen.) Häromdagen var vi på grillfest hos vänner och de bjöd på ett bra räkalternativ. H satte en hemvikt folieform på grillen och i den var det nyskalade stora räkor, olja, pressad vitlök, dill, persilja, peppar och chilipulver.

Och sen: en grym efterrätt. Panna cotta med topping av smörfräst färsk ingefära och rabarber, och ljust muscavadosocker som får smälta med.

Sista lördagsmiddagen i Maj

Det är sommar och min man fyller år igen. Tomas gazpacho kylde fint som förrätt på födelsedagsmiddagen. Och det som blev över från igår kväll hällde vi upp på flaska och drack, iskall, på dagens utflykt.

Rödbetssallad på nyupptagen rödbeta, getost, basilika, stekt bacon och honungsvinägrett. På nedersta tallriken är det laxbiffar gjorda på färsk lax och lite rökt lax för den goda smakens skull. Och till höger: min nyaste bekantskap och förälskelse, mathavre. Här som risotto fast lagad på mathavre, med spenat. En nordiskt och miljövänligt alternativ.

Havreotto med spenat, lagom för 2 vuxna och 2 barn

2 dl mathavre, sköljt

1 gul lök, finhackad

2-3 msk rapsolja

2,5 dl vatten

2,5 dl torrt vitt vin

0,5 hönsbuljongtärning

nymalen svartpeppar

en påse babyspenat

1 dl riven Västerbottenost + lite extra på varje tallrik

Koka upp vatten, vin och buljong i en kastrull. Stäng av plattan, men låt kastrullen stå kvar så att vätskan håller sej varm.

Fräs löken i olja i en stekpanna, tillsätt mathavre när löken är genomskinlig. Stek nån minut och börja sedan röra i vätskan. Häll på lite buljong i sänder och rör ofta. Fortsätt så i drygt 12 minuter. Stek spenaten snabbt i olja i en egen stekpanna, bara ett par minuter så att den mjuknar.

Havreotton ska inte bli för tjock så häll på lite extra vätska (varm!) mot slutet. Blanda i spenaten. Tag stekpannan från plattan, rör i osten och peppra.

Efterrätt? Ja, det blev köpeprinsesstårta med årets första jordgubbar! För tårta måste vi förstås ha. (Fast det var inte riktigt sant att den var köpt. Faktiskt så fick stammisar i min ICA-butik en gratis fryst tårta lagom till makens födelsedag. Inte riktigt min stil, men det passade ändå ganska bra för jag hann inte riktigt baka något.)

Carolas färskostfyllda rulader

Biff Stroganoffen i ruladform gillade jag verkligen, och barnen också. Rätt snabbt gick det dessutom. Fast även om det inte är så miljövänligt med kött så ska jag dubblera kött och fyllning nästa gång. Och kanske tillsätta lite vitlök och dragon till såsen. Här är grundreceptet från Carolas ekokök:

Färskostfyllda rulader

5 tunna skivor av nöt eller kalv
5 msk philadelphiaost
2,5 tsk dijonsenap
nymald svartpeppar
5 cornichons (inlagda smågurkor)
rapsolja att steka i
1 burk krossade tomater (Muttis körsbärstomater t ex)
1 dl vatten
0,5 dl grädde
tandpetare

Blanda färskost, senap och svartpeppar. Bred blandningen på köttskivorna. Lägg en gurka på varje köttbit, rulla ihop och fäst med tandpetare. Bryn ruladerna runt om i rapsoljan.

Mixa tomatkross, vatten och grädde. Häll blandningen över köttet och låt småputtra en kvart under lock. Vi åt ruladerna med quinoa, paprika och hackade ärtskott.

Matvandring på Österlen i början av maj

Monika Frangeur berättar entusiastiskt om skånska delikatesser och dukar upp med olika godsaker i markerna norr om Brösarps backar. Jag gick 4-kilometersvandringen i torsdags och blev inspirerad till tusen, men också sjuk. Kanske för att det var en kall dag och jag frös hela tiden, men förmodligen - mer troligt - därför att dagis och resten av familjen (utom maken) också har en halsinfektion med feber.

Monika går först, sen några andra och sist alla från min avdelning på jobbet. Jag tror det var åtta mat- och drickpauser sammanlagt under fem timmar. En del stopp var bara typ en sup björksav eller ett termoslock med björnbärsyoghurt, men andra var mer som måltider.

Vid den största måltiden dukades fem bord upp. Här är ett av dem, med hemtjärnat smör, Mellinggrova (brödet, frukt och nötter i), leverpastej som smakar danskt, en kålsallad med röd- och vitkål, kallpressad rapsolja och örtkryddor. Det finns mycket mer jag borde nämna, men eftersom jag är extra förtjust i ost så väljer jag Vilhelmsdals gårdsost som levereras till Monikas matvandringar och Mattias Dahlgrens Grand, om jag inte hörde fel.

Min favorittallrik. Den åts i skogen. Tomatsallad, rökt hjort, rågkringlor (som smakade likt dem mamma bakade på den tiden hon arbetade i bageri) och Glorias äppelchutney. Chutneyn med chili och ingefära gjorde mej lycklig och varm i munnen och när matvandringen var slut kom jag över två burkar och kände att jag gjorde ett klipp trots att de kostade 70 spänn styck.

Ja, jag dinglade med fötterna i vattnet. Sen åt jag sill, sparris blandad med ärtskott, kokt ägg, rökt fisk (odlas röding i Skåne?), kavring samt inlagd sill från Buhres fisk. Och sen tog jag om av ölet och den grymt goda sill som kallas "Den vilde" (med chili- och vitlökssmak).

Det enda rent äckliga på vandringen var spettekakan. Jag har försökt, men jag tror att det krävs en infödd skåning för att älska spettekaka. För mej är det bara hårt, sött och har en bismak av ägg. Rabarberpaj med grädde däremot, det tackar jag inte nej till.

Ett skånskt rapsfält som jag fångade från bilen på vägen hem till Lund.

Och jag har bara skrivit om en bråkdel av maten på matvandringen. Den rekommenderas varmt (inte bara att man klär sej varmt om vädret så kräver...). Och jag tycker att en matvandring är en fin present. Tyvärr tror jag att årets vandringar är fullbokade, men man kan ställa sej i en reservkö.

Fina frön och goda GI-gryn på andra bloggen

Under april bjöd jag på alternativ och inspiration till annat än vanlig pasta och ris, här är smakprov från min andra blogg:

Minestrone med matkorn
Sötstarksur quinoasallad med kikärter och räkor
Vaniljmüsli med blåbär och pumpafrön
Saffransgul ost- och kornkaka
Dinkelmatvete med lammfärs och gröna bönor
Lamm med valnöt, mathavre och betablukaner

Alla som vill kan kommentera! (Man måste inte vara bloggare själv.)

Kocken rekommenderar

Det är inte min mening att låta Kardemumma dö, men lite stillsamt och tyst blir det här eftersom min andra blogg tar tid. Gå gärna in där; jag kan rekommendera dinkelmatvetet med lammfärs och gröna bönor.

Middag som i sillreklamen

Familjen är bortrest och jag lagar mat. Jasså, var det såhär före barnen? Oändligt med tid. Nä, jag gjorde nåt förr också, men minns inte vad.

Jag lagar en nordafrikansk lammgryta. Det luktar spiskummin och fantastiskt här, i alla rum. (Jag har ju städat också.) Men jag är typisk, lagar grytan till resten av familjen - på måndag kommer de hem. I stället äter jag middag som i sillreklamen: rågbröd med inlagd sill. Gott visserligen, men jag retar mej ändå på sättet. Jag tänker mej att jag är en sån som kan laga och njuta av mat även i ensamhet, men så är jag ju lite praktisk också - grytan räcker inte om jag äter av den i kväll och därför avstår jag.

I morgon gifter sej en av mina bästa vänner och jag ska ta tåget dit.

Jag jobbar på ICA, också

Det var längesen.

Jag bloggar numera också på Viktoria: dietist - kom gärna och kommentera! Bloggen är kopplad till mitt nya extraknäck på ICA Malmborgs Tuna. Och bor du i Lund kanske vi träffas i kväll - jag bjuder på snacks!

Köttfärslimpa

Vi har frisknat till, men inte riktigt hunnit i fatt. Idag lagade vi i alla fall riktig mat, köttfärslimpa och klyftpotatis. Sallad med ärtor och ruccola till. Birgittas köttfärslimpa blir mycket god om man kryddar den lite mer än det står i receptet. Och eftersom köttfärsen blandas ut med nästan lika mycket rivna morötter är det ett hyfsat miljösmart recept också.

Koriander- och jalapenohummus

Något av det godaste jag vet är rostade potatisklyftor, broccoli och hummus. Lagom roligt, tycker min man. Men barnen mumsar glatt kokt broccoli och potatisklyftor; den krämiga hummusen lämnar de åt mej, och jag får äta hummusmackor hela veckan sen.

Häromdagen förnyades hummusen på ett lite vardagssubtilt sätt. Via Kinna hittade jag Tastespotting och cilantro-jalapenohummus. Översatt till svenska blev det såhär i mitt kök:

Koriander- och jalapenohummus

5 dl kokta kikärter
saften från en citron
1 dl naturella cashewnötter
1 tsk havssalt
ca 0,5 dl olivolja
en kruka koriander
1 jalapeno (grön chilifrukt), finhackad och utan frön
lite vatten
nymald svartpeppar
1-2 vitlöksklyftor

Skölj kikärterna noga om du använder burkkikärter. Kör kikärter, citronsaft, cashewnötter, salt, olja, korianderblad och jalapeno till en fin smet i matberedare. Tillsätt vatten efter behov. Smaka av med svartpeppar, pressad vitlök och kanske en aning mer salt.

Liten notis

Havrefebern är slut. Elovenas havreflingor verkar inte finnas i Lund och dottern behöver inte längre äta mjölkproteinfri mat (för hon blev inte bättre på den) så vi skippar havremjölken. Annars borde jag kanske skrivit något om hur enastående nyttigt havre är.

Havrefeber! (del 2)

Min dotter provar mjölkproteinfri kost och det är ganska enkelt att fixa god mat, om man vet vad man ska undvika och vilka alternativ som finns. Jag jobbar ju med precis sånt så jag tycker inte att det är svårt på det sättet. Hemma steker vi maten i olja eller mjölkfritt margarin och använder havremjölk och havregrädde i stället för de kossebaserade vanliga mejeriprodukterna (och så läser vi noga på brödförpackningar osv). Så nu har vi havre i allt! På dagis verkar det också fungera bra, utom den dagen då de bakade chokladmuffins och min dotter fick ett päron.

Grön ärtsoppa med kräftstjärtar, 4 port
(fri tolkning av ett mjölkfritt och snabblagat recept från Oatly)

500 g frysta gröna ärter, gärna ekologiska
1,5 dl kokta kikärter
5 dl vatten
5 dl havredryck
1 mjölkfri grönsaksbuljongtärning
1 mjölkfri hönsbuljongtärning
salt, nymald peppar
ev nyriven pepparrot
ca 200 g kräftstjärtar

Koka upp vatten, havredryck och buljongtärningar. Lägg i ärter och kikärter och koka cirka 5 minuter. Mixa slätt och smaka av med salt, peppar och pepparrot, om du gillar det. Häll upp soppan i tallrikar eller skålar och lägg kräftstjärtar på.

Soppan är god som förrätt eller som huvudrätt med bröd till.

Havrefeber! (del 1)

När jag var i Finland längtade jag till havregrynsgröten på morgonen. Gröten var fluffigare än den svenska och jag tyckte den var fylligare i smaken också på nåt sätt. Jag köpte med mej ett paket finska "havreflingor" och gröten blev lika god hemma. Min man, som aldrig ätit havregrynsgröt under vårt äktenskap, blev också helt fast. Tills flingorna tog slut. Nu har jag testat att koka vanliga svenska havregryn på spisen i stället för i mikron, kokt dem med mjölk, köpt en tunnare sort - men inget blir som finsk "puuro". Och av alla svenska havregrynsförpackningar (jag har tre i mitt skafferi just nu) finns ingen som ens är i närheten av att vara lika snygg som Elovenas*.

*Den rent utseendemässiga skillnaden mellan svenska och finska (Elovenas) havregryn är att de finska är tunnare och mindre.

Mina grönpepparköttbullar

Jag som aldrig gör köttbullar gjorde faktiskt köttbullar häromdan. Jag hade grönpeppar i och barnen tyckte det var konstigt. Dessutom blev de snuvade på brunsåsen och det var nog det som var det värsta. Så jag fick äta nästan alla köttbullarna själv, vilket inte gjorde så mycket eftersom jag tyckte de blev väldigt lyckade. (Och om någon vill testa nåt liknande så tog jag 0,75 msk torkad grönpeppar, som jag mortlade fint, till drygt 500 gram färs.)

Min besjälade muminvän

Jag har ny dator - den har ett namn som får mej att tänka på en japansk bil; skrivaren är nyinstallerad och till och med musen är nyinköpt. Trots alla tjusiga investeringar är jag mest nöjd med musmattan som jag köpte i Finland. Jag kunde inte låta bli att visa den här. Vi är kanske lite lika, jag och Stinky.

Pumpafröbröd

Ett lättbakat bikarbonatbröd är aldrig fel när man vill baka nåt eget. Och ingredienserna kan varieras helt efter vad man har i skafferiet. Det här brödet blir extra gott rostat, tycker jag.

Pumpafröbröd, 1 st

2 dl siktat dinkelmjöl
2 dl fullkornsdinkelmjöl
1 dl kikärtsmjöl (välj ett annat mjöl om du inte har det hemma!)
2 dl havregryn
1 dl krossade linfrön
2 tsk bikarbonat
2 tsk salt
2 dl naturella pumpafrökärnor
0,5 dl honung
0,5 dl rapsolja
4 dl naturell ekologisk yoghurt

Sätt ugnen på 175 grader. Blanda ihop alla torra ingredienser i en bunke. Rör sedan i honung, olja och yoghurt. Degen ska bli hyfsat lös. Häll smeten i en smord och bröad avlång brödform. Strö över några pumpafrön och havregryn. Grädda längst ner i ugnen cirka en timma. Känn efter med en sticka om brödet är klart. Ta ut brödet och låt det svalna på galler och under bakduk. (Den här sortens bröd blir gärna lite kladdigt om man skär det medan det är varmt, men när det kallnat blir det snygga skivor.)

Dominikas ryska svampröra

Man kunde tro det hänt nåt tråkigt, eller att vi kanske var sjuka. Sanningen är den att jag har varit så väldigt upptagen med trevligheter så jag har inte alls hunnit blogga. Förra helgen var gamla goda väninnor på besök och den gångna veckan var jag i Finland på en spännande tjänsteresa - mer om det en annan gång.

När jag är utomlands brukar jag köpa med mej en kokbok om landets mat. Jag brukar fråga efter den populäraste kocken och utgå från de tips jag får. Naturligtvis köpte jag en finsk kokbok och på min prova-lista står de karelska pirogerna med äggsmör som jag blivit så sugen på efter att ha läst Tinas recept*.

Dominika Peczynskis "Östeuropas kulinariska hemligheter"* har jag förstås köpt i Sverige, men den gör mej också på exotiskt humör. Skitsamma om maten är stabbig, jag äter så varierat så vad spelar det för roll. Köttbullar i vodkasås eller de friterade auberginerna med blodgrape, georgisk kyckling med valnötssås - ja! Och till hösten vill jag plocka svamp på det östeuropeiska sättet och jag vill pickla den, gräddstuva den och jag vill göra en krämig svampsallad eller en svampsallad med kapris, dill och vinäger. Den ryska svampröran med pepparrotsstuk har jag testat och den var härlig på nybakat surdegsbröd trots att svampäventyret inskränkte sej till skogschampinjoner från min närmsta mataffär.

Rysk svampröra

2 msk neutral olja, t ex raps-

1 gul lök, hackad

1 vitlöksklyfta, riven (mer, tycker jag...)

200 g blandad skogssvamp

salt, nyriven svartpeppar

2 msk citronsaft

ev lite cayennepeppar (mitt tillägg)

lite riven pepparrot

Hetta upp oljan och stek lök, vitlök och svamp. Salta och peppra och fortsätt steka tills all vätska avdunstat. Låt röran svalna och kör sedan i matberedare tills den är slät. Smaka av med citron, cayenne och pepparrot, men ta det försiktigt med kryddorna så att svampsmaken inte trängs bort.

*Här hade jag tänkt hyperlänka, men min dator är ny och jag har ingen mus till den så jag vet inte hur man gör.

Översättarhelenas jättejätteroliga morotsbiffar

Jag efterlyste klimatsmarta rätter och fick bland annat recept på Helenas morotsbiffar. Faktiskt så tänkte jag laga biffarna redan dagen därpå, men det föll på kikärtsmjölet. Varken Ica, Coop eller hälsokostaffärerna verkade ha kikärtsmjöl. "Vi hade det förr, men ingen köpte det. Och så blir det dåligt rätt snabbt", sa tanten i en hälsokostaffär. På Ris & Curry fanns det förstås, men det kom jag inte på förrän för någon dag sedan. Nåväl, biffarna blev supergoda när jag väl gjorde dem! Smaken på kikärtsmjölet påminner mej om indisk mat, det där obestämbara i indisk mat, höll jag på att skriva. En svagt nötaktig smak.

Härnäst: Ilvas kikärtsfritters med ricotta-, soltorkad tomat- och olivfyllning. Jag vill ju inte riskera att kikärtsmjölet blir för gammalt.

Ragazze-Helenas oreganokotletter

Vi är en typisk "modern familj" som sällan äter kött, brunsås, potatis och kokta grönsaker. Ja, det är väl speciellt då brunsåsen jag avser. Ändå fastnade jag för Helenas kotletter i oreganosås, och så gott det blev. "Det här vill jag äta i kväll också!" sa fyraåringen. Inte förrän i efterhand kom jag på att min mamma gjorde nästan exakt sådana här fläskkotletter, fast med rosmarin, när jag var yngre. Och det var en av mina favoriträtter.

En yogasallad för mej

Jag köpte Raw food på svenska av Erica Palmcrantz och Irmela Lilja för att jag behövde grönsaksinspiration. Och inspiration var just vad jag fick, här finns massor av mat jag vill testa: broccolisallad med russin (där broccolin ska masseras med olivolja för att bli mjuk), tacofärs på en mix av nötter, morot, purjo, soja och tacokrydda (ja, den kan ju vara en riktig flopp...), persiljetabouleh på mandel, "laxpaté" på nötter och dill, cashewsmör, lakritsbollar med tahini och mald stjärnanis. Och yogasalladen med pistaschdressing gjorde vi idag och den var precis så smakrik och krispig som något jag har längtat efter. Jag ändrade lite i receptet utifrån vad jag hade hemma och fuskade med blötläggningen av nötterna. Till sommaren, när det finns svenska ärtskidor, ska jag göra om salladen. För idag gick jag emot mina egna principer och köpte färska sugarsnaps från Kenya.

Yogasallad med pistaschdressing

en näve rucola
en näve spenat
1 dl vitkål, strimlad
0,25 gul paprika, skuren i små bitar
0,5 grönt äpple, skuret i små bitar
0,5 dl färska sugarsnaps

dressing:
0,5 dl pistaschnötter, blötlagda ca 8 timmar
0,5 avokado
1 msk citronjuice
tamarisoja (egentligen nama shoyu, men det hade jag inte)
vatten
0,5 dl gul paprika
nymald peppar

Lägg alla salladsingredienserna på ett fat. Mixa pistaschnötterna smått, tillsätt avokado, citronsaft, soja och lite vatten. Mixa lite till, lägg i paprikan och fortsätt mixa. Späd med vatten om det behövs, smaka av med soja och peppar.

Morotskaka med lingontopping

Jag är barnsligt förtjust i morotskaka och dottern älskar lingon så hennes födelsedagstårta blev såhär rosa och tjusig.

Morotskaka med lingontopping

2 ägg
2 dl socker
2 tsk bakpulver
1 tsk kanel
2 dl dinkelsikt
1 dl neutral rapsolja
3 dl finrivna morötter
lite smör och mjöl till formen

kräm ovanpå:
100 g philadelphia
50 g smör
0,5 dl lingonsylt
0,5 dl florsocker
1 tsk vaniljsocker

garnering:
0,75 dl frysta (tinade) lingon
kokos

Sätt ugnen på 175 grader. Vispa ihop ägg och socker. Blanda bakpulver, kanel och mjöl i en annan bunke. Rör ner mjölblandningen i ägg- och sockervispet. Tillsätt oljan och morötterna och rör ihop till en slät smet. Smöra och mjöla en form med löstagbar kant. Häll i smeten och grädda i 35-40 minuter. Låt kakan svalna.

Mixa ihop alla ingredienser till lingonkrämen med stavmixer. Bred toppingen över kakan och strö lingon och kokos överst.

På havet

Jag är på havet,
och havet blåser på havet.
Jag sitter på ytan,
och stormens grova klackjärn rispar min vaxduk,
där jag dukat liten frukost.

Kaffekannan faller omkull.
Brödet väntar på smöret.
Osten rullar i havet,
men apelsinerna håller jag hårt
i händerna.

Gud gode, rädda undan stormen
litet mat
åt mitt liv.

Anna Rydstedt, Min punkt, 1960

Tinas coq au vin

När min man ska laga nåt småfint gör han ibland Tinas coq au vin; den kycklinggrytan är så god och jag förstår inte varför jag inte skrivit om receptet förut. Som de flesta andra grytor är den beige-brun, eller snarare grålila på grund av allt rött vin. Man kan fuska bort svartrotsgarnityret (det gör vi), men man måste ha persilja på för annars blir det fult! Grytan blir bara godare av att stå i kylen ett par dagar.

Coq au vin, 4-6 personer

1,5 kg kycklinglår
4 skalade svartrötter, delade i bitar
0,5 liter skogschampinjoner, halverade
2 dl tärnat sidfläsk (ett paket bacon funkar också)
10 hela, skalade schalottenlökar
2-5 vitlöksklyftor, hackade
2 lagerblad
0,5 msk timjan
0,5 msk rosmarin
1 flaska rött, fylligt vin (min man tar mer och låter grytan koka längre)
1 hönsbuljongtärning
vatten
salt, nymald peppar
2 msk maizena utrört i lite vatten

svartrotsgarnityr:
2 svartrötter
olivolja
0,5 dl hackad persilja

Salta och peppra kycklinglåren och bryn dem ordentligt runt om. Bryn sedan också svartrötterna, svamparna, fläsket, schalottenlökarna och vitlöken i lite olja i en stor gryta. Lägg i kryddorna och kycklinglåren. Häll på vinet och smula ner buljongtärningen. Fyll eventuellt på med vatten så att allt täcks. Låt det hela koka samman och skumma av fettet som lägger sej på ytan. Sjud i cirka 40 minuter. Red av med maizena, smaka av med salt och peppar.

Strimla garnityr-svartrötterna med potatisskalare. Hetta upp en stekpanna, häll i lite olivolja och stek de strimlade svartrötterna. Salta och peppra, låt sedan strimlorna rinna av på hushållspapper. Blanda med persiljan och placera garnityret på grytan.

För övrigt: Här grasserar influensa. Eftersom jag jobbar inom sjukvården är jag vaccinerad så jag ska nog klara mej. Usch förresten, jag minns förra året vid den här tiden. Jag var så förbaskat frisk hela tiden och maken och barnen var sjuka i flera omgångar. Det slutade med att jag nästan strök med av trötthet. Alltid ska man då klaga på nåt. Hallå, klagade jag nyss över att jag är frisk! Det borde vara förbjudet.

Om att rädda världen

Det känns viktigt att välja mat som är vänlig mot vår planet. Men det är svårt; det finns många aspekter att ta hänsyn till och det är alltid något man missar. Jag läste en artikel* för ett par veckor sedan som jag tänkt mycket på. Ni har säkert hört det förut - med ett minskat köttintag kan växthusgaserna lättare hållas på en acceptabel nivå. Industriländernas 225 gram kött per dag och person bör dras ner till 90 gram. Och av de 90 grammen ska högst 50 gram komma från rött kött (nästan allt kött utom kyckling räknas dit). Samtidigt finns ett utrymme för t ex de afrikanska länderna att öka sitt köttintag från dagens cirka 30 gram per dag och person. Jag gillar resonemanget att hjälpas åt och dela jordens resurser mer jämnt, förutom då att den tillämpade idén dämpar klimathotet. Naturligtvis är det svårt att genomföra rent praktiskt, artikeln ger t ex ingen lösning på hur de afrikanska länderna ska kunna bekosta ett tredubblat köttätande.

Men nånstans måste man ju börja, och jag har börjat dra ner på köttet. Målet för mej är rött kött max var fjärde lagat mål. I nuläget är jag typ varannan dag-vegetarian. Så hjälp mej, vad ska jag nu äta? Vilken är din mest klimatsmarta vardagsrätt?

*The Lancet. "Food, livestock production, energy, climate change, and health". Volume 370, oct 6, 2007.

På skaldjurspartaj i Malmö

Hos kompis S får man alltid fin mat, i går kväll slog hon nog rekord. Vi åt halstrade pilgrimsmusslor med mangold, räkris, hembakat bröd, saffranskokta musslor, vitlöksgratinerade gröna musslor. Och efteråt glasstårtan med vit choklad och hallon (eller björnbär) som hon brukar göra. Det var en bra kväll.

Nyårsmiddagen 2008

Eftermiddagsmellanmål (nästan-förrätt): valnötsbröd från St Jakobs stenugnsbageri (nytt bageri på Klostergatan i Lund med helt fantastiskt fina, sega bröd) och tryffelsalami. Sen kaffe och nötmazarinkaka, kakan också från St Jakobs.

Huvudrätt: Lottas chèvregratinerade rödbetor och rosastekt ankbröst med portvinssås. Rödbetorna är enkla att göra, supergoda och har perfekt balans mellan sött, salt och syrligt. Ankbröstreceptet kommer från Allt om mat på nätet och jag har gjort det förut. De saltbakade betorna i Allt om mat-recepet var äckligt salta så Lottas rödbetor blev ett bra substitut. Ankbröstlagen kan användas i såsen om man minskar soja och fond till hälften och smakar av med salt i efterhand. (Fotot kommer från förra gången jag lagade rätten - gör Lottas rödbetor till i stället!)

Efterrätt: gino med svarta vinbär

God fortsättning!

Blåbärsbullar med vaniljphilly

"Frukt är godis" är en gräslig klyscha som inte väcker lust till frukt hos mej, däremot nästan förakt. Jag känner mej lurad. Frukt är frukt och godis är godis. Men så finns det torkade blåbär som varken är frukt eller godis, men vansinnigt gott och säkert lite nyttigt. Jag har bara smakat ICA:s, men har sett att Risenta har liknande. ICA:s blåbär är perfekt sötsyrliga och lite mjuksega. Man kan göra goda bullar av dem, men de är mycket trevliga att äta naturella också ("som godis" höll jag nästan på att skriva). Fördelen med torkade blåbär gentemot färska eller frysta när man bakar är att de torkade inte färgar av sej så mycket; de är mer som russin.

Risentas vanilj- och blåbärsbullar, 20 st

75 g smör
2,5 dl mjölk
50 g jäst
1 krm salt
två tredjedels deciliter brunt socker
ca 6-7 dl siktat dinkelmjöl (det gick åt mer till mina bullar)

fyllning:
50 g smör
200 g cream cheese (philadelphia t ex)
2 msk vaniljsocker
70-80 g torkade blåbär

uppvispat ägg till pensling
brunt socker till topping

Smält smöret och tillsätt mjölken, värm till 37 grader. Smula jästen i en bunke och blanda med degspadet. Häll ner salt, socker och det mesta av mjölet. Arbeta degen smidig. Jäs till dubbel storlek under bakduk.

Rör ihop rumsvarmt smör, cream cheese och blåbär. Sätt ugnen på 225 grader.

Knåda degen noga på mjölat bakbord, ta mer mjöl - tills degen får en bra konsistens. Dela degen i två delar och kavla ut en i taget till tunna fyrkanter. Bred på fyllningen och rulla ihop. Skär varje degrulle i 10 bitar och lägg på plåtar klädda med bakplåtspapper. Jäs i ytterligare 30 minuter. Pensla med uppvispat ägg och strö på lite socker. Grädda i 5-7 minuter.