Lenas rosa frukostsmoothie

Häromdagen fick jag smoothie hos en kompis. Jag provade att göra nåt liknande till frukosten idag och det föll i god jord. Dottern klättrade upp på bordet för att dricka upp pappans också. Jag hann inte ta nåt kort.

Lenas rosa frukostsmoothie

250 g frysta jordgubbar
3 dl apelsinjuice
1 krm färskriven ingefära
1 krm vaniljsocker

Mixa jordgubbar och apelsinjuice till en fin puré. Smaksätt med ingefära och vanilj. Om jordgubbarna är helt frysta vid mixningen kan smoothien behöva stå och tina lite grand innan man dricker den, annars blir den mer som jordgubbssorbet (också gott, tycker mina barn).

Goda grannar

Gud, vad jag älskar att bli hembjuden till människor som tycker om mat. Igår bjöd grannarna under oss på smältande mör kalops, potatis och rödbetor med röd curry-aioli. Efteråt fick vi en rabarbertiramisu. Jag tog om tre gånger och skyllde på dottern som också blev vild av den. Det var längesen jag gjorde nåt med rabarber (mina föräldrars rabarber bor för långt bort nuförtiden), men jag blev inspirerad.

Såhär gjorde A sin rabarbertiramisu: savoiardikex i botten, lite flädersaft på för att mjuka upp kexen, rabarberkompott i mittenlagret och överst en gräddig mix av mascarpone, socker, ägg och vanilj. Kakaopudrat mönster.

Stort mums. Tack!

Bitterfittan

Jag måste säga att tillvaron är rätt pissig. Det kallas "livspussel" och det gör mej knäpp. Jag stressar runt och jag sover illa för barnen hostar eller har feber. Ibland när jag hämtat dem från dagis skäller jag på dem fast jag bara vill att vi ska ha det trevligt. På jobbet tycker jag att jag får dåligt med uppskattning för det jag gör. Och saker som jag vill ha tid för, som matlagning, vänner och bloggande - det hinner jag knappt alls med. Allt är för mycket och ändå för lite och jag är inte nöjd. Det kändes inte ens bättre att få skriva om det; jag blev bara ännu tröttare. Jag håller nog på att bli galen på riktigt.

För rätt länge sen gjorde jag en god indisk linssoppa. Den brände fast i grytan så det blev inte fyra portioner utan bara två (fast jag är ändå tveksam till om en obränd variant skulle räcka till fyra). Receptet är Daniel Couets och kommer från hans "Paris"-kokbok. Jag har ändrat lite i ingredienserna efter vad jag hade hemma. Det blev grymt gott.

Linscurry punjabi, 2-4 port

till linscurryn:

100 g små svarta linser

100 g röda linser

2 tomater, rivna på rivjärn

2 vitlöksklyftor, pressade

1 msk ingefära, färskriven

2 gröna chilifrukter, finhackade

lite salt

till kryddblandningen:

1 liten gul lök, finhackad

2 msk rapsolja

1 msk smör

1 tsk malen spiskummin

0,5 tsk garam masala

2 vitlöksklyftor, pressade

lite starkt chilipulver, typ cayenne

till avsmakning:

ev mer salt

ca 2 msk pressad citron (mitt tillägg)

1 dl hackad koriander

Koka upp 8 deciliter vatten och tillsätt ingredienserna till curryn. Låt koka på svag värme i cirka en timma. Rör om ibland och fyll på med vatten om det behövs.

Fräs löken i olja och smör. Tillsätt spiskummin, garam masala, vitlök och chilipulver och fortsätt fräsa nån minut. Blanda samman curryn med kryddblandningen, smaka av med salt, citron och blanda i koriander.

Ahh, nu förstår jag varför det bara blev två portioner när jag lagade rätten... Jag har hela tiden tänkt att det är en soppa, men det är ju egentligen en curry, alltså mer som en gryträtt... Den funkar i alla fall utmärkt som soppa om man fyller på med extra vatten - jag lovar.

Min gröne bror

Jag var på blixtvisit hos allergidietisterna på Sahlgrenska. Det var ett mycket lyckat studiebesök, förutom då att jag är så in i norden förkyld (det är vi alla här hemma). Jag sov hos bror. Han tog mej med till Ekostore (på Ekelundsgatan 4) och jag köpte sicilianska blodapelsiner, arganolja, belugalinser och lite annat som jag tror är gott. Allt ekologiskt. I ostdisken var ostarna noggrannt uppmärkta med inte bara sort, ursprungsland och pris, utan även om osten är opastöriserad, har vegetabilisk löpe eller är baserad på get- eller fårmjölk. Det såg imponerande ut och jag förbannade min täppta näsa. (Hur kan man leva utan doftsinne?) Jag som älskar goda ostar kunde bara urskilja om provsmakningsostarna var stickande starka eller lite svagare. Vi köpte två ostar. Och vi köpte grön sparris och aubergine som vi grillade och åt tillsammans med Aldardos spenat- och ricottapastarullar och brorsans tomatsås (snabbmat när den är som bäst).

Visst ser barnen lugna ut när de sover

Det här är gårdagens foton från Stadsparken i Lund. Dagis var stängt, jag hade tagit semester. En annan mamma bjöd på lunch: cashewlax, potatis, grillad sparris, limeyoghurt och en sallad som inte kom med på bild. Det var så gott.

En bulle som passar alla, nästan

Jag bakade en vetefri "vetefläta" och den blev inte så dum, faktiskt... För att förtydliga det hela: Jag gjorde en naturligt glutenfri kanelbullelängd som jag la i en form, gräddade, skivade och frös in. Så om jag får någon på besök som inte tål gluten eller veteprotein (jag förklarar gärna skillnaden om du undrar) så att det bara att ta fram ett par skivor och lägga i brödrosten. Häromdagen råkade jag höra att en granne är glutenintolerant så hon fick testa och tyckte att det smakade bra (hon bad till och med om receptet, men det kanske bara var av artighet).

Mina erfarenheter av att baka glutenfritt är begränsade (även om allt inte redovisas här), men glutenfritt bröd verkar få en speciell konsistens. Det blir liksom svampigt eller gummiaktigt. Personligen är det inget som stör mej; snarare tycker jag att det är rätt trevligt som omväxling, men jag äter ju heller inte glutenfritt så ofta. Smuliga bröd däremot, de kan man vara utan. Med Lailas gula mix, som är baserad på majs, verkar bröden faktiskt inte bli smuliga. När jag frågade Laila själv om det sa hon att hennes mix har en perfekt balans mellan de ingående ingredienserna. Jaha, håll till godo, tänkte jag. Den perfekta avvägningen är tydligen hemlig.

Receptet på kanelbullelängden är inte så mycket mitt eget som jag lät påskina igår utan helt enkelt en halvering av kanelbullereceptet på påsen till Lailas gula mix.

Kanelbullelängd, en form

drygt 60 g smör eller margarin (ev mjölkfritt)
2,5 dl mjölk (eller vatten om man bakar utan mjölk)
ett fjärdedels jästpaket
0,75 dl socker
0,25 tsk salt
1 tsk grovmalen kardemumma
ca 6 dl Lailas mjölmix, naturligt fri från gluten (gula påsen)

fyllning:
75 g mjukt smör (eller mjölkfritt margarin)
0,5 dl socker
1 msk malen kanel

smör, margarin eller ägg till pensling

Smält fettet i en kastrull och tillsätt vätskan. Värm till fingervarmt. Smula jästen i en bunke och blanda med lite av den ljumma vätskan, rör tills jästen löst sej. Tillsätt salt, socker, kardemumma och resten av degspadet innan du rör i mjölet. Arbeta degen väl, tills den börjar släppa kanterna. Degen ska vara aningen kletig. Låt den jäsa i 20 minuter med plastfolie på.

Sätt ugnen på 225 grader. Ta upp degen på mjölat bord och knåda den. Ta mjölmix på händerna om degen är lite kladdig. Arbeta den blank och smidig. Platta ut till en fyrkantig kaka, cirka en halv centimeter tjock. Bred på smör och strössla över socker och kanel. Rulla ihop degen från ena långsidan. Lägg den i en form smord med fett och bröad med mjölmix. Klipp rullen i cirka 3 cm stora flikar och lägg flikarna som en fläta (ähum, inte så snyggt på min...) Låt jäsa övertäckt i 20-30 minuter. Pensla med matfett eller uppvispat ägg. Grädda 15-20 minuter. Låt svalna med bakduk på.

Karin och hennes bröd

Maken hade gjort en rådjursstek och jag en italiensk pastagratäng (efter att ha skrivit om Lisas i förra inlägget blev jag sugen på att laga den igen). Och Karin hade med sej nybakat bröd - segt inuti och knaprigt utanpå. Det var ett långjäst bröd med vetemjöl och graham och det smakade ljuvligt. Jag tror det var rågsurdeg i.

Idag ska jag faktiskt också baka. Förmodligen går det alldeles åt skogen för jag har en tanke men inget exakt recept. Jag återkommer med resultatet.

Sjömanssej

Vilken dag. Vi har varit ute precis hela tiden, en lekplats på förmiddagen och en annan på eftermiddagen och så lite småkrafs (nödvändig shopping) däremellan. Dottern äter sand spadvis, det knastar när hon försöker prata. Äckligt.

Vår fredagsmiddag blev en fiskrätt ur Jonas Borsséns "Allt i ett - gott, lätt, hett i gryta, wok, panna..." där torsken byttes mot sej. Det är smart att krydda med smakrik salami om man inte vill lägga ner för mycket möda på kryddningen. Jonas fisk fick mej att tänka på en god pastagratäng som Lisa publicerade för ett par år sen, också den smaksatt med salami. God.

Vi åt blåbärspaj efteråt; min variant är inte så söt, men smakar finfint med vaniljglass. Jag glömde fotografera.

Sjömanssej, 4 port

600 g skinn- och benfri sejfilé

1 gul lök, skivad

2 stora vitlöksklyftor, finhackade

200 g bruna champinjoner, skivade

150 g lufttorkad spansk chorizo, skivad och strimlad

olivolja till stekning

4 mogna tomater, tärnade

4 dl svag hönsbuljong

600 g fast potatis, skuren i centimetertjocka skivor

salt och nymald svartpeppar

(persilja som pynt)

Hetta upp oljan i en rejäl gryta. Fräs lök, vitlök, champinjoner och chorizo utan att de tar färg. Tillsätt tomatbitarna, fräs några minuter till och häll sedan på buljongen. Salta och peppra lite grand. Lägg i potatisskivorna och koka tills potatisen är mjuk. Lägg i fiskbitarna och täck grytan med lock. Låt sjuda 4-5 minuter. Smaka av. Strö ev på lite persilja. Ät med bröd.

Mormors köttfärslimpa

Igår påmindes jag om hur god köttfärslimpa kan vara. Min mormor brukar göra en variant där hon rullar köttfärsen med bacon, ost, senap och timjan. Här är min version, gjord på det jag hade hemma:

Mormors köttfärslimpa

700 g blandfärs

1 tsk salt

0,5 tsk nymald svartpeppar

1 ägg

1 dl mjölk

1 msk skorpmjöl

1 hackad röd lök

fyllning:

skånsk senap

ca ett hekto rökt skinka

vällagrad ost

timjan

Sätt ugnen på 200 grader. Rör ihop alla ingredienserna till köttfärsen. Fukta ett bakplåtspapper och platta ut köttfärsen där. Bred på senap, lägg på skinkskivor och skivor av lagrad ost. Strö över timjan. Rulla ihop smeten och lägg den i en ugnsform. Sätt en digital termometer på 75 grader, peta in den i limpan och vänta tills den piper (alltså termometern - inte köttfärsen tack och lov, det tar 45-60 minuter).

Moussaka på rostade grönsaker och feta

I majnumret av Good Food hittade jag ett recept på "roast veggie moussaka with feta". Det lät gott, och det smakar gott också. Många får säkert en flashback av ett varmt och semestrigt Grekland av aubergine, feta, tomater och oregano, men för mej var det som att kastas tio år tillbaka i tiden. Kafé Zenit, Allmänna vägen elva, Göteborg, 1998. Jag hängde där jämt. Jag satt och läste på cafét, tjuvlyssnade på allehanda new age-inspirerade samtal och oftast åt jag nån slags varm grekisk sallad med fetaost. Den finns säkert på menyn fortfarande, den finns överallt.

I ett försök att rättfärdiga rätten ur klimatsynpunkt bytte jag ut en gul paprika, en squash och lite av auberginen mot kokt och strimlad kål (ekologisk och närproducerad). Ganska osofistikerat måste jag säga. Smakmässigt blev det helt ok, till och med riktigt smaskigt, men det låter bara halvtjusigt. Hur hade du gjort?

Moussaka på rostade grönsaker och feta, 4 port

Good Foods alternativ:
2 gula paprikor
2 röda lökar
1 stor aubergine
2 squash

Mitt alternativ:
1 gul paprika
2 röda lökar
1 liten aubergine
1 squash
en stor bit vitkål, strimlad och lättkokt

olivolja till grönsakerna
svartpeppar
100 g fetaost
2 dl grekisk yoghurt, 10%
1 ägg
en flaska passerade tomater, ca 700 ml
2 msk hackad färsk oregano

Värm ugnen till 200 grader. Skär paprika, lök, aubergine och squash i bitar och lägg i en ugnsfast form. Ringla över olivolja och se till att oljan fördelas väl över grönsakerna. Peppra. Rosta i ugnen cirka 25 minuter. (Blanda sedan de rostade grönsakerna med vitkålen om du gör min version.)

Höj ugnsvärmen till 225 grader. Blanda fetaost, yoghurt och ägg. Häll de passerade tomaterna över grönsakerna och rör i oreganon. Bred fetaröran ovanpå. Baka moussakan i 20-25 minuter, tills den fått vacker färg.

Pilgrimsmussla får nya vänner

Vi bjöd nya vänner på zucchiniplättar med fetaost och limeklyftor till, en rökig linssallad, quinoa med blomkål och kryddstekta pumpafrön, rågsurdegsbröd med hål i mitten (inköpt på det nyöppnade Patisseriet i Lund) och pilgrimsmusslorna med chorizo ovan, som jag strax återkommer till. Min favorit är zucchiniplättarna, och faktiskt så är de godast när de är ljumma eller till och med lite kallare än så. Det tjusiga brödet smakade inget speciellt; det var ganska kompakt och överraskade inte.

Pilgrimsmusslorna då, de piffade till den annars småpräktiga menyn. De är superlätta att göra och receptidén kommer från Nigella (Nigella express). Såhär gjorde jag:

Pilgrimsmusslor och chorizo, 4-6 förrättsportioner?

ca 200 g rå chorizo
300 g pilgrimsmusslor
saften från en halv citron
finhackad persilja

Skär korven i tunna skivor (ca 3 mm). Stek i stekpanna, lägg korven åt sidan - men kasta inte bort fettet som runnit ut! Stek pilgrimsmusslorna i chilifettet från korven, 2 minuter per sida kan vara lagom. Lägg tillbaka korven i pannan, häll på citronsaften och värm några sekunder. Sprinkla över persilja och ät på direkten.

Chokladmousse med hasselnötslikör

Där står den och väntar, den allra sista chokladmoussen. När jag skriver detta är glaset tomt. Jag äter inte efterrätt så ofta men när jag gör det ska det vara något som går snabbsnabbt att göra i ordning, smaka gott och gärna ha choklad eller alkohol i sej. Den här moussen är riktigt smaskig och kan dessutom ätas direkt (fast den är bäst kyld). Receptet kommer från Nigella express av Nigella Lawson; likören är mitt tillägg. Man kanske skulle haft lite rostade hasselnötter på (eller i) också, men det kom jag på först i efterhand.

Chokladmousse med hasselnötslikör, 6 port

150 g marshmallows
50 g smör
250 g mörk chokad, minst 70% kakao
60 ml hett vatten
knappt 3 dl vispgrädde
1 tsk vaniljsocker
3 msk Frangelico (italiensk hasselnötslikör) eller nån annan god likör

Värm marshmallows, smör, choklad (bruten i bitar) och det varma vattnet i en kastrull på svag värme. Rör då och då. Låt det smälta och sedan svalna en aning. Vispa grädden med vaniljsockret. Vik försiktigt ihop chokladsmeten med gräddsmeten och tillsätt även likören. Häll upp i 6 fina glas (ca 125 ml). Kyl moussen tills den ska ätas.

Favoritcrèpe

Jag vilar, men jag vet inte om jag känner mej så mycket piggare. Jag ska vila lite till.

Hos svärmor får man crèpes à la Astrid. Det är små pannkakor med currykryddad räkstuvning, och det här är ett recept som även hennes mamma brukade laga. Sist vågade jag fråga svärmor om receptet och fick det också. Häromdagen testade jag det och det blev faktiskt likt svärmors version (min man, som ätit dessa kräppar hundratals gånger, tyckte bara att jag snålat lite med curryn). Man kan tycka att crèpe är lite omständligt att laga, om man inte är som svärmor som kan göra tusen saker samtidigt och som dessutom alltid lagar en omgång för frysen också, för att spara tid. Jag tycker i alla fall att de är mödan värd.

Crèpes à la Astrid

Gör pannkakssmet på 3 ägg, 5 dl mjölk, 1,5-2 dl vetemjöl och salt. Ta cirka en halv deciliter per crèpe, stek i margarin (eller smör).

Fyllning:

600 g oskalade räkor

1 stor gul lök

1 stort syrligt äpple

2 msk margarin

1 tsk curry (eller mer)

2 msk vetemjöl

3 dl grädde, valfri fetthalt

salt, peppar

3 msk finhackad dill

Gratinering:

1 dl riven ost

Skala räkorna. Finhacka löken och äpplet och fräs det i fett. Tillsätt curryn och dofta över mjölet. Späd med grädden. Salta och peppra. Låt koka några minuter. Tillsätt dillen och räkorna. Lägg ett par rejäla matskedar på varje pannkaka, rulla ihop och lägg dem på ett ugnssäkert fat. Strö på osten och grädda i 250 grader tills osten smält och de fått lite färg.

Om mötet i trappan och om att dela med sej

Jag får nog börja med att förbereda er på att jag är mycket lättrörd idag. En kompis dotter fick en ny njure igår och hela transplantationen verkar ha gått bra. Nu hoppas vi bara att den nya njuren accepteras och att både lilla T och hennes farfar snart blir piggare. (För dej som inte anmält dej till donationsregistret - gör det nu!)

Här sitter jag och bölar. Gud, finns det ingen måtta på hur patetisk man kan vara när man börjar fundera på stora saker som liv och död. Plötsligt tänker jag på hur fina grannar vi har. Såhär kan det vara: en förklädesklädd granne ringer på, han gör nån kötträtt med kaprissås, men har glömt köpa kapris. Ibland byter jag om till pyjamas redan vid halv sju, men skitsamma - jag visste ju inte att grannen skulle komma, visst har vi kapris. Och vi pratar en stund. Eller: grannen ovanför kommer ner med en smakportion fesenjan för att visa hur den ska smaka, hur den smakar i Iran. Och grannen under är kock. Han är förresten den som oftast är här och lånar. Förra veckan hade frun ätit upp alla äggen och han stod mitt i ett fruktkakebak. Jo, här kan man låna det mesta. Dan därpå fick jag smakprov på fruktkakan. En annan dag kom han med en ask hemgjorda praliner, bland annat en alldeles underbar sort som smakade lakrits. Sen kom han med en liten burk av det där lakritspulvet. Jag har använt det i en kladdkaka och på en risotto (jo, det passade faktiskt bra i risotto, innan jag började överdosera).

Härmed vill jag slå ett slag för ett av det mest kravlösa och trevliga sätten att umgås: gå och låna något eller dela med dej till en granne! Vad vi lånar av våra grannar? Mjölk. Mjölk, mjölk, mjölk! (Jag bor med en flock kossebarn.) Och kaffe.

Jag är mycket tveksam till om man kan publicera sånt här skriveri i sitt rätta namn. Ni tror kanske att jag är så ensam så att den enda människokontakten jag har är när grannar plingar på. Tänk om jag är det, då! (Lugn, det är jag inte.) Eller att jag gråter över det mesta. Och så är det nog, i alla fall idag.

Markus indiska

Markus Aujalay är fjärdedelsindier och fjärdedelsburmes, vilket får mej att tro att det här släktreceptet (från Mat hemma och på krogen) är lite mer äkta än en del andra indiska recept man hittar här och var. Fast Markus beklagar (i ovan nämnda kokbok, en utmärkt sådan förresten) att han saknar grundutbildning inom den indiska matlagningskonsten. Det hade jag också velat ha; indisk mat kan vara så jäkla gott.

Skit samma om recepten är ursprungliga eller inte, hela familjen älskade de här relativt milda rätterna. Jag fjäskade extra för dottern och bytte ut okra i Markus indiska grönsaker mot hennes favorit - gröna ärter. Vanligtvis äter vi gröna ärter efter maten, annars äter min dotter inget annat... Vi hade basmatiris till. Hade jag haft limepickles hemma hade jag tagit fram det.

Burmesisk kycklinggryta

1 kg kycklinglår

1 gul lök, finhackad

3 vitlöksklyftor, finhackade

en liten bit ingefära, finhackad

rapsolja till stekning

1 tsk gurkmeja

0,5 tsk kardemummakärnor

1 tsk korianderfrön, lättstötta

5-7 hela nejlikor

2 kanelstänger

10 svartpepparkorn

1 lagerblad

1-2 dl vatten

1 burk kokosmjölk

saft från en citron

salt

Ta bort skinnet från kycklinglåren. Stek kyckling, lök, vitlök och ingefära i olja utan att bryna det hela. Tillsätt kryddor och vatten. (Jag mortlade alla hela kryddor först, men det står inget om det i Markus recept.) Låt koka ihop, häll sedan i kokosmjölken och lägg lock på grytan. Koka 20-25 minuter. Smaka av med citronsaft och salt.

Indiska grönsaker

1 dl cashewnötter

1 gul lök, klyftad

1 vitlöksklyfta, finhackad

1 grön spansk peppar, finhackad

rapsolja till stekning

1 msk curry

2 curryblad

200 g okra, delade (byttes mot ca 200 g frysta ärter)

1 dl kokta kikärter

2 dl vatten

3-4 msk färskpressad limesaft

salt

en kruka koriander

2 tomater, skurna i större bitar

Finhacka cashewnötterna (enligt originalreceptet ska bara hälften av nötterna finhackas och resten grovhackas och pyntas med, men jag finhackade allesammans så min dotter inte riskerade sätta dem i halsen). Stek lök, vitlök och chili i olja utan att de tar färg. Lägg i nötter, curry, curryblad och fräs i någon minut. Tillsätt okra (eller ärter), kikärter och vatten. Låt koka ihop i 5 minuter. Smaka av med limesaft och salt. Vänd ner koriander och tomat.

Mitt intressanta uteliv

Det finns en gräns för hur gott fiskbulle kan bli, jag måste medge det, men marinerad och grillad smakar den helt ok. Pilgrimsmusslor bedömdes som för dyrt och tigerräkorna bortprioriterades av miljöskäl. Så när min man grillade fisk i lördags (inspirerad av Per Morberg) blev det lax, fiskbulle, paprika och champinjoner på spetten. Säsongens första balkongmiddag smakade ljuvligt. Det här är början på nåt nytt, tänkte jag. Vi har plockat några pinnar med små blad på som jag satt i en vas på balkongen och vi har köpt en knallröd balkongduk, en röd balkonglåda och en begagnad träsoffa (hundra spänn!). Här börjar mitt intressanta uteliv.

Såhär gjorde maken fiskspetten och glasnudlarna därtill:

Makens fiskspett

2 portionsbitar lax, tärnade
en burk fiskbullar i buljong, avrunna
1 orange paprika, skuren i bitar
8 stora champinjoner, halverade

Marinad:
3 finhackade vitlöksklyftor
en halv kruka koriander, hackad
olivolja
saften från en halv lime
dragon
salt, nymald peppar

Blanda marinaden och lägg fisk, fiskbullar, paprika och svamp däri ett tag. Grilla alltsammans och trä sedan sakerna på spett, om du tycker det ser fint ut.

Till spetten åt vi glasnudlar blandade med pressad lime, koriander, en rejäl näve grovhackade cashewnötter (samt salt och peppar, förstås).

Typ Digestive

Äntligen har jag provat Frun på gårdens Digestive-kex och passar på att publicera receptet hos mej. Kexen är mycket goda, havrefylliga och mindre söta än köpevarianten. (Jag ändrade pyttelite för jag hade till exempel inget vanligt socker hemma. Och så blev mina kex inte så vackert lockiga i kanten för jag hade bara vanliga dricksglas att stansa ut dem med.)

Frun på gårdens Digestive-kex, ca 18 st

2 dl havregryn
2 dl fullkornsdinkelmjöl
2 tsk mörkt muscovadosocker
0,5 tsk vaniljsocker (mitt tillägg)
0,5 tsk bikarbonat
1 krm salt
2 msk pressad citron
75 g smör
1 msk mjölk

Kör havregrynen i matberedare tills de blir ett grovt mjöl. Tillsätt alla andra torra ingredienser och sedan citronsaften. Lägg i smöret och mixa tills det är finfördelat. Häll ner mjölken när maskinen är på och tillsätt lagom mycket, så att det hela går att fösa ihop till en deg.

Kavla ut degen cirka 3 mm tjock. Ta ut runda kakor (7-8 cm i diameter), nagga och grädda i 175 grader i cirka en kvart.

Seså, pauspippi

Vila, rejält med mat och dagliga promenader. Och alla är där - bröderna Bob, Skelettet, Frans Silverhjälm och de andra vännerna. Fast Knivprinsessan, henne hittar jag inte.

Makens kalla köttfärsbiffar

Kalla köttfärsbiffar på smörgås kan vara något av det godaste som finns. Maken hade bland annat spiskummin och rökt skinka i sina biffar. Morotssoppan med ingefära och curry passade fint till. (Egentligen skulle vi picknickätit maten utomhus, men alla blev för hungriga medan soppan kokade, så typiskt.)

Förresten, vad en god natts sömn kan förbättra välbefinnandet! Jag vaknade som en ny människa i morse. Jag måste sluta amma dottern osv.

Heja Johannas fruktglass!

Det här gillar jag (och ja, jag vet att jag skrivit om det förut)! Mixa en mogen banan (eller två om det är små ekologiska bananer) med en perfekt avokado och två deciliter frusna hallon. Smaksätt eventuellt med lite vaniljsocker. Ät på direkten och njut!

Zetas gröna zoppa

Efter sherrysteken känner jag att det är dags för ett bönrecept. Det här är en enkel soppa som faktiskt inte smakar speciellt mycket bönor utan mer av mild broccoli och saltsyrlig fetaost.

Soppa på vita bönor och broccoli med fetaost (recept från Zeta)

0,5 gul lök, finhackad
2 vitlöksklyftor, hackade
1 burk Zeta cannellinibönor (410 g), sköljda
0,5 dl olivolja
1 liter vatten
1 tärning hönsbuljong
250 g färsk broccoli
salt, nymald peppar
ca 150 g fetaost, bruten i bitar

Fräs lök, vitlök och bönor i oljan utan att det tar färg. Häll i vattnet och buljongtärningen och låt koka upp. Tillsätt broccolin och koka cirka 5 minuter. Mixa soppan fint, smaka av med salt och peppar (tänk på att fetaosten är salt!). Häll upp på tallrikar och fördela osten överst.

Sherrystek

Min bror berättade om en stek han lagade och sedan la i marinad, och steken räckte i flera dagar. Nån dag senare hade en arbetskamrat fin rosa stek i sin matlåda. Och jag, som är expert på att härmas mer än på något annat, gick igång på stekidén. Det hela blev verkligen mycket bra; maken sa att det var det godaste han ätit (naturligtvis en överdrift) och barnen åt massor. Det här är snäll mat, vill man ha starkare smak kan man tillsätta vitlök eller nåt annat i marinaden. Örtkryddor hade förstås sett snyggt ut. Vi åt potatisgratäng med jordärtskockor till, och sockerärter.

Tunnskivad stek i sherryvinäger

1 kg fransyska

salt, peppar

dressing:

0,75 dl olivolja

2 msk sherryvinäger

1 msk ljus japansk soja

1 krm sambal oelek

en nypa socker

salt, peppar

Sätt ugnen på 125 grader och placera gallret längst ner. Salta och peppra köttet lite grand och lägg det i en ugnsfast form. Sätt i en stektermometer och tillaga köttet tills innertemperaturen är 58 grader. Vik in köttet i aluminiumfolie och låt det svalna.

Vispa ihop dressingen. Skär köttet tunt och häll dressingen över.

Potatis- och jordärtskocksgratäng

1 kg skalade och lagom mjöliga rotfrukter, t ex:

700 g potatis

200 g jordärtskocka

100 g rotselleri

1 purjolök

5 dl lagrad riven ost (t ex 17% Hälsingeost från Ostkompaniet - en god lite magrare ost), mängden kan minskas

1 tsk salt

peppar

2,5 dl havregrädde (jag använde ICAs nya I love eco-variant)

Sätt ugnen på 175 grader. Skär rotfrukterna tunt, det går snabbt i matberedare. Fördela hälften i en ugnsfast form. Strimla purjon och tillsätt den. Strö över det mesta av osten och saltet. Lägg resten av rotfrukterna ovanpå. Salta och peppra lite till och häll över havregrädden. Strö över osten. Baka i 30 minuter och höj sedan temperaturen och tillaga i cirka 10 minuter till - potatisen ska bli mjuk och få fin färg.

Röksmak på burk

Jag är svag för röksmak; även fejkade varianter som Liquid Smoke använder jag ibland. Åtminstone tills nu. Seras grillade aubergine smakar ordentligt rökt men har också sötma från auberginen och viss syra. Den känns mer naturlig än rökextraktet från flaska och innehållsförteckningen är härligt kort: aubergine, salt och citronsyra. Blanda med olivolja och kanske lite vitlök - ät till allt som behöver piffas till! (Speciellt vegetariska rätter med baljväxter får en rejäl puff av lite extra röksmak, tycker jag.)

Mer självömkan + en rödbetssallad

Jag vill bara gråta, så trött är jag. Sonen har varit sjuk i fem helger och en helg var han frisk men då var dottern sjuk. Matlagningen är ett sorgligt och försummat kapitel. Och mitt jobb - jag minns snart knappt vad jag håller på med. Allt är trist just nu. Det blir snart bättre.

Hos svärmor läste jag en Allt om mat (nåt nummer från i år) och memorerade ett recept på en estnisk rödbetssallad. Salladen blev mycket bra med mörkt bröd och nån slags tunn soppa. Såhär gjorde jag:

Estnisk rödbetssallad

300 g kokt potatis (motsvarar 6 små eller 3 stora)

1 grönt äpple

2 hårdkokta ägg

200 g kokt skinka

3 inlagda rödbetor

2 saltgurkor

såsen:

2,5 dl gräddfil

1 msk skånsk senap

0,5 msk dijonsenap

1 tsk ättikssprit, 12%

3 msk rödbetsspad från burken

0,5 tsk salt

nymald peppar

(ev en förpackning smörgåskrasse, men minska då på senapen)

Skär potatis, äpple, ägg och skinka i tärningar (mindre än på bilden). Skär pyttebitar av rödbetor, gurka.

Blanda såsen, smaka av. Rör ihop alltsammans försiktigt.

Det är blomkål i svärmors påskägg

Svärmors påskägg består av mixad gräddkokt blomkål. Underst: finhackad rödlök och ovanpå blomkålsmoset: löjrom (eller lite billigare alternativ) och gräslök. Det är sånt man skulle vilja leva på.

Självömkan - så läs inte detta

Det skulle bli en extra spännande arbetsvecka med en utbildningsdag om övervikt (jag var speciellt intresserad av tarmflorans inverkan på vår hälsa) och dessutom var schemat späckat med småsvåra och utmanande patienter. Så blev dottern sjuk och sen hela familjen, utom jag. I morgon skulle vi ta tåget till svärföräldrarna och det är fortfarande lite osäkert om vi kanske kan åka ändå. Fast nä, det liksom går inte.

Här går man i tristess och utför äckelsysslor. Och maten? Den står familjen Dafgårds för. En kväll kokte jag hoki och potatis och mixade ett lent broccolimos, men det var ingen som ens orkade sej upp ur sängen. Jag satt själv och åt. Men idag tog jag priset. Jag köper aldrig plastförpackade kakor, och absolut aldrig kakor där innehållsförteckningen börjar med socker och där kakorna även innehåller tre färgämnen och två konserveringsmedel. Fast idag sjönk jag så djupt, och dessutom åt jag upp alla sex så fort jag kom hem. Som om inte det var nog köpte jag två djupfrysta pizzor för tretton och nittio styck till middag. Och en halvflaska vin till mej.

Jag fick en fråga om bovete, hur det smakar egentligen. Min erfarenhet är begränsad till mjöl av bovete och det mjölet har en underlig konsistens, som florsocker närmast. Smaken då? Den är säregen; jag kan inte komma på något den liknar. Man känner dock igen den även om bovetemjölet är blandat med vetemjöl. Kokta mungbönor? Fast det är ju hirs som smakar så. Hjälp mej beskriva bovetesmaken, ni som kan.

Pajskal av potatis

Jag fortsätter mina experiment för allergiska. Häromdagen hade jag bovetekakor med mej till jobbet och bovetesmaken doldes hyfsat effektivt av kakao, vanilj, mörkt muscovadosocker och solrosfrön, fast dietist I (med sin känsliga näsa) avslöjade bovetet och undrade hur naturligt glutenfri mix hade smakat där i stället. Jag har nästan vant mej vid bovete nu, ju mer man äter desto mer kan man uppskatta den annorlunda smaken.

Idag testade jag ett pajskal på riven potatis och faktiskt tyckte vi alla hemma att det var bättre än vanlig pajdeg (och dessutom nyttigare eftersom fettet kommer från olivolja). Pajskalet blev härligt frasigt i kanten och potatismosmjukt i botten. Jag fyllde det med köttfärssås från i fredags, ost och äggstanning och gräddade det 20 minuter till.

Pajskal av potatis

600 g potatis

0,5 tsk salt

nymald vitpeppar

0,5 tsk timjan
2 msk olivolja

Sätt ugnen på 225 grader. Skala och grovriv de råa potatisarna. Rör i salt, peppar (cirka 1 krm), timjan och olja. Tryck ut smeten i en metallform med löstagbar kant. Förgrädda cirka 20 minuter och fyll sedan skalet som vanligt. Lägg en bit aluminiumfolie i botten av ugnen om du har en rinnig fyllning, potatisrivet sluter inte tätt lika bra som vanlig pajdeg. (Receptet kommer från "Matspecial - recept och råd vid överkänslighet och allergi" av Lindeberg och Wesslén.)

Koriandernudlar med limeräkor

Vi håller på att flytta runt inom lägenheten för dottern ska få ett eget rum. Hon får inte vara i storebrors rum och i vårt sovrum klättrar hon bara upp i fönstret och det ser farligt ut - hon behöver verkligen något eget. Så min dator får snart ännu mindre utrymme, för att inte tala om alla mattidningar jag har som maken tycker att jag tittar för sällan i, alla kläder som jag samlat i nostalgi, de udda strumporna (jag har bara udda strumpor), gamla pärmar från utbildningen och annat halvskräp. Med andra ord har jag ett utmärkt tillfälle att bli lite mer organiserad.

Igår kväll gjorde vi koriandernudlar med limeräkor; det blev riktigt smakrikt och dessutom var det snabblagat. Receptet kommer från senaste LagaLätt (nr 3 -08).

Koriandernudlar med limeräkor, 4 port

250 g risnudlar (glasnudlar i originalreceptet)
1 gul lök
1 stor vitlöksklyfta
en liten bit ingefära (mitt tillägg)
1 msk rapsolja
1 krm cayenne
2 msk pressad lime
400 g skalade räkor
1 kruka koriander, grovhackad
0,5 tsk salt
1 krm nymald svartpeppar

Sätt på nudelvattnet. Finhacka lök, vitlök och ingefära och fräs hacket i oljan. Koka nudlarna enligt anvisning på paketet. Värm alltsammans. Njut med en stor sallad.

Maken berättar om sina köttbullar

När man är pappaledig - vilket är motsatsen till ledighet - gäller det att under den eventuella halvtimme man har över förbereda middagen (annars får man lära sig konststycket att laga mat, diska etc med ett barn i famnen). Det skall alltså gå snabbt och inte vara komplicerat, men ändå smakfullt. Köttbullar är väl inget speciellt, men av någon outgrundlig anledning tycker jag de blir intressantare om de är större och om de fylls med något. Och en god sås därtill förstås. Det blev pingisbollstora köttbullar med soltorkade tomater, lök och spiskummin i, och en tomatsås, också den av mycket enkelt slag. Lyckat? Jo, eftersom man rör ihop ingredienserna på någon kvart och ugnen sedan gör sitt jobb på egen hand, tycker jag nog att resultatet blev en bra vardagsmiddag. Även ettåringen åt med stor trut.

Stora köttbullar

500g blandfärs
5-6 soltorkade tomater, finhackade
1 till 2 gula lökar, finhackade
spiskummin (en hel del)
oregano
salt, peppar

Blanda färs, tomater, brynt lök och kryddor. Rulla till åtta, kanske tio bullar. Bryn dem och lägg dem i eldfast form.

Tomatsås

500 g krossade tomater
2 msk chilisås
en liten gul lök, finhackad
2-3 soltorkade tomater, finhackade
lite soja
2-3 vitlöksklyftor, rivna
1 dryg deciliter rött matlagningsvin
örtkryddor och peppar

Blanda tomatkross, chilisås, lök, tomater, soja, vitlök, vin och kryddor. Häll över köttbullarna. I ugn 175 grader ca 25 minuter. Servera gärna med quinoa och grönsaker. Och det går utmärkt att dricka mjölk till maten.

/Niklas Schiöler

Quinoa x 3

Igår kom jag på mej själv med att ha ätit quinoa tre gånger. När jag testade quinoa första gången tyckte jag att det var onödigt att köpa något dyrare än couscous och som dessutom kostar dubbelt så mycket och har svans. Men sen brorsans tjej bjöd på quinoa i julas äter vi det ofta. (Fast den röda varianten gillar jag inte så mycket.) Till frukost igår gjorde jag gröt på quinoaflingor, torkad aprikos, kanel och kardemumma. När jag kom hem hade maken lagat underbara köttbullar i tomatsås med quinoa och blomkål till. Och på kvällen, när jag som vanligt låg utslagen på soffan och väntade på att somna till en deckare, åt jag upp de sista av mina godisar med puffad quinoa. Jag tänkte på mina allergipatienter när jag gjorde dem. Först tyckte jag att de blev sådär-goda, men efter ett par dagar i kylen blev de faktiskt riktigt bra. Nånting i både smak och konsistens blev mer harmoniskt och mjukt av att bli lämnat i fred ett tag.

Chokladpuffad quinoa med tranbär

125 g smör
2 msk mörk sirap
0,5 dl kakao
6 dl quinoa pops (60 g)
125 g torkade tranbär

Smält smöret och värm det tillsammans med sirapen. Låt det koka ihop ett litet tag och tag det sedan från plattan. Rör ut en del av blandningen med kakaon så det blir helt slätt. Häll sedan tillbaka kakaoröran i resten av smörblandningen och blanda ordentligt. Täck quinoa pops och tranbär med chokladsåsen. Tryck ut smeten i iskubsfack av silikon (det går åt flera för det blir rätt mycket smet!) eller små pappersformar. Silikonformen (eller -formarna) kan ställas en stund i frysen så det blir lätt att få ut bitarna sedan. Förvara kallt.

Hirs, bovete, puffad quinoa

Hirs. Jag tänker på de skräpiga kolvarna min barndoms undulater uttråkat satt och knaprade på. Och järn, hirs ska visst vara relativt järnrikt. Jag trodde att jag aldrig ätit hirs men kände direkt igen smaken från nån rätt på Govinda som jag trodde var baserad på linser. Nu kokte jag hirsen med lök, tomat och buljong (salt och peppar) och det var en trevlig och igenkännande överraskning. Konsistensen blev grötig men det gjorde inget.

Jag gjorde tunnbröd/hårdbröd av bovetemjöl igår också. De blev rent läskiga. Jag skyller på receptet; det var för... mycket bovete i. Jag har visst inte vant mej vid smaken.

Och quinoa pops köpte jag också igår. De är en minivariant av puffat ris eller popcorn fast väldigt mycket dyrare. Inte så dumma, men heller inte upphetsande; tål man inte gluten eller vete kan man likväl äta ris eller majs (om man tål det). Nu funderar jag på hur man skulle kunna använda dem i nån slags hemgjort godis.

Jag längtar till sommaren

Här går det hett till. Medan dottern inskolas på dagis är sonen hemma med hög feber. Jag hinner inte laga mat i nämnvärd omfattning, men hela förmiddagen idag har jag suttit vid teven med sonen i famnen och läst indiska kokböcker och gamla hälsokostkokböcker för att få tips på recept vid olika allergier. Mycket intressant - det är sånt jag blir hög på nuförtiden. Annars längtar jag bara efter sommaren, värmen och den lättsamma tillvaron med friska och glada barn.