Moussaka på rostade grönsaker och feta

I majnumret av Good Food hittade jag ett recept på "roast veggie moussaka with feta". Det lät gott, och det smakar gott också. Många får säkert en flashback av ett varmt och semestrigt Grekland av aubergine, feta, tomater och oregano, men för mej var det som att kastas tio år tillbaka i tiden. Kafé Zenit, Allmänna vägen elva, Göteborg, 1998. Jag hängde där jämt. Jag satt och läste på cafét, tjuvlyssnade på allehanda new age-inspirerade samtal och oftast åt jag nån slags varm grekisk sallad med fetaost. Den finns säkert på menyn fortfarande, den finns överallt.

I ett försök att rättfärdiga rätten ur klimatsynpunkt bytte jag ut en gul paprika, en squash och lite av auberginen mot kokt och strimlad kål (ekologisk och närproducerad). Ganska osofistikerat måste jag säga. Smakmässigt blev det helt ok, till och med riktigt smaskigt, men det låter bara halvtjusigt. Hur hade du gjort?

Moussaka på rostade grönsaker och feta, 4 port

Good Foods alternativ:
2 gula paprikor
2 röda lökar
1 stor aubergine
2 squash

Mitt alternativ:
1 gul paprika
2 röda lökar
1 liten aubergine
1 squash
en stor bit vitkål, strimlad och lättkokt

olivolja till grönsakerna
svartpeppar
100 g fetaost
2 dl grekisk yoghurt, 10%
1 ägg
en flaska passerade tomater, ca 700 ml
2 msk hackad färsk oregano

Värm ugnen till 200 grader. Skär paprika, lök, aubergine och squash i bitar och lägg i en ugnsfast form. Ringla över olivolja och se till att oljan fördelas väl över grönsakerna. Peppra. Rosta i ugnen cirka 25 minuter. (Blanda sedan de rostade grönsakerna med vitkålen om du gör min version.)

Höj ugnsvärmen till 225 grader. Blanda fetaost, yoghurt och ägg. Häll de passerade tomaterna över grönsakerna och rör i oreganon. Bred fetaröran ovanpå. Baka moussakan i 20-25 minuter, tills den fått vacker färg.

Pilgrimsmussla får nya vänner

Vi bjöd nya vänner på zucchiniplättar med fetaost och limeklyftor till, en rökig linssallad, quinoa med blomkål och kryddstekta pumpafrön, rågsurdegsbröd med hål i mitten (inköpt på det nyöppnade Patisseriet i Lund) och pilgrimsmusslorna med chorizo ovan, som jag strax återkommer till. Min favorit är zucchiniplättarna, och faktiskt så är de godast när de är ljumma eller till och med lite kallare än så. Det tjusiga brödet smakade inget speciellt; det var ganska kompakt och överraskade inte.

Pilgrimsmusslorna då, de piffade till den annars småpräktiga menyn. De är superlätta att göra och receptidén kommer från Nigella (Nigella express). Såhär gjorde jag:

Pilgrimsmusslor och chorizo, 4-6 förrättsportioner?

ca 200 g rå chorizo
300 g pilgrimsmusslor
saften från en halv citron
finhackad persilja

Skär korven i tunna skivor (ca 3 mm). Stek i stekpanna, lägg korven åt sidan - men kasta inte bort fettet som runnit ut! Stek pilgrimsmusslorna i chilifettet från korven, 2 minuter per sida kan vara lagom. Lägg tillbaka korven i pannan, häll på citronsaften och värm några sekunder. Sprinkla över persilja och ät på direkten.

Chokladmousse med hasselnötslikör

Där står den och väntar, den allra sista chokladmoussen. När jag skriver detta är glaset tomt. Jag äter inte efterrätt så ofta men när jag gör det ska det vara något som går snabbsnabbt att göra i ordning, smaka gott och gärna ha choklad eller alkohol i sej. Den här moussen är riktigt smaskig och kan dessutom ätas direkt (fast den är bäst kyld). Receptet kommer från Nigella express av Nigella Lawson; likören är mitt tillägg. Man kanske skulle haft lite rostade hasselnötter på (eller i) också, men det kom jag på först i efterhand.

Chokladmousse med hasselnötslikör, 6 port

150 g marshmallows
50 g smör
250 g mörk chokad, minst 70% kakao
60 ml hett vatten
knappt 3 dl vispgrädde
1 tsk vaniljsocker
3 msk Frangelico (italiensk hasselnötslikör) eller nån annan god likör

Värm marshmallows, smör, choklad (bruten i bitar) och det varma vattnet i en kastrull på svag värme. Rör då och då. Låt det smälta och sedan svalna en aning. Vispa grädden med vaniljsockret. Vik försiktigt ihop chokladsmeten med gräddsmeten och tillsätt även likören. Häll upp i 6 fina glas (ca 125 ml). Kyl moussen tills den ska ätas.

Favoritcrèpe

Jag vilar, men jag vet inte om jag känner mej så mycket piggare. Jag ska vila lite till.

Hos svärmor får man crèpes à la Astrid. Det är små pannkakor med currykryddad räkstuvning, och det här är ett recept som även hennes mamma brukade laga. Sist vågade jag fråga svärmor om receptet och fick det också. Häromdagen testade jag det och det blev faktiskt likt svärmors version (min man, som ätit dessa kräppar hundratals gånger, tyckte bara att jag snålat lite med curryn). Man kan tycka att crèpe är lite omständligt att laga, om man inte är som svärmor som kan göra tusen saker samtidigt och som dessutom alltid lagar en omgång för frysen också, för att spara tid. Jag tycker i alla fall att de är mödan värd.

Crèpes à la Astrid

Gör pannkakssmet på 3 ägg, 5 dl mjölk, 1,5-2 dl vetemjöl och salt. Ta cirka en halv deciliter per crèpe, stek i margarin (eller smör).

Fyllning:

600 g oskalade räkor

1 stor gul lök

1 stort syrligt äpple

2 msk margarin

1 tsk curry (eller mer)

2 msk vetemjöl

3 dl grädde, valfri fetthalt

salt, peppar

3 msk finhackad dill

Gratinering:

1 dl riven ost

Skala räkorna. Finhacka löken och äpplet och fräs det i fett. Tillsätt curryn och dofta över mjölet. Späd med grädden. Salta och peppra. Låt koka några minuter. Tillsätt dillen och räkorna. Lägg ett par rejäla matskedar på varje pannkaka, rulla ihop och lägg dem på ett ugnssäkert fat. Strö på osten och grädda i 250 grader tills osten smält och de fått lite färg.

Om mötet i trappan och om att dela med sej

Jag får nog börja med att förbereda er på att jag är mycket lättrörd idag. En kompis dotter fick en ny njure igår och hela transplantationen verkar ha gått bra. Nu hoppas vi bara att den nya njuren accepteras och att både lilla T och hennes farfar snart blir piggare. (För dej som inte anmält dej till donationsregistret - gör det nu!)

Här sitter jag och bölar. Gud, finns det ingen måtta på hur patetisk man kan vara när man börjar fundera på stora saker som liv och död. Plötsligt tänker jag på hur fina grannar vi har. Såhär kan det vara: en förklädesklädd granne ringer på, han gör nån kötträtt med kaprissås, men har glömt köpa kapris. Ibland byter jag om till pyjamas redan vid halv sju, men skitsamma - jag visste ju inte att grannen skulle komma, visst har vi kapris. Och vi pratar en stund. Eller: grannen ovanför kommer ner med en smakportion fesenjan för att visa hur den ska smaka, hur den smakar i Iran. Och grannen under är kock. Han är förresten den som oftast är här och lånar. Förra veckan hade frun ätit upp alla äggen och han stod mitt i ett fruktkakebak. Jo, här kan man låna det mesta. Dan därpå fick jag smakprov på fruktkakan. En annan dag kom han med en ask hemgjorda praliner, bland annat en alldeles underbar sort som smakade lakrits. Sen kom han med en liten burk av det där lakritspulvet. Jag har använt det i en kladdkaka och på en risotto (jo, det passade faktiskt bra i risotto, innan jag började överdosera).

Härmed vill jag slå ett slag för ett av det mest kravlösa och trevliga sätten att umgås: gå och låna något eller dela med dej till en granne! Vad vi lånar av våra grannar? Mjölk. Mjölk, mjölk, mjölk! (Jag bor med en flock kossebarn.) Och kaffe.

Jag är mycket tveksam till om man kan publicera sånt här skriveri i sitt rätta namn. Ni tror kanske att jag är så ensam så att den enda människokontakten jag har är när grannar plingar på. Tänk om jag är det, då! (Lugn, det är jag inte.) Eller att jag gråter över det mesta. Och så är det nog, i alla fall idag.

Markus indiska

Markus Aujalay är fjärdedelsindier och fjärdedelsburmes, vilket får mej att tro att det här släktreceptet (från Mat hemma och på krogen) är lite mer äkta än en del andra indiska recept man hittar här och var. Fast Markus beklagar (i ovan nämnda kokbok, en utmärkt sådan förresten) att han saknar grundutbildning inom den indiska matlagningskonsten. Det hade jag också velat ha; indisk mat kan vara så jäkla gott.

Skit samma om recepten är ursprungliga eller inte, hela familjen älskade de här relativt milda rätterna. Jag fjäskade extra för dottern och bytte ut okra i Markus indiska grönsaker mot hennes favorit - gröna ärter. Vanligtvis äter vi gröna ärter efter maten, annars äter min dotter inget annat... Vi hade basmatiris till. Hade jag haft limepickles hemma hade jag tagit fram det.

Burmesisk kycklinggryta

1 kg kycklinglår

1 gul lök, finhackad

3 vitlöksklyftor, finhackade

en liten bit ingefära, finhackad

rapsolja till stekning

1 tsk gurkmeja

0,5 tsk kardemummakärnor

1 tsk korianderfrön, lättstötta

5-7 hela nejlikor

2 kanelstänger

10 svartpepparkorn

1 lagerblad

1-2 dl vatten

1 burk kokosmjölk

saft från en citron

salt

Ta bort skinnet från kycklinglåren. Stek kyckling, lök, vitlök och ingefära i olja utan att bryna det hela. Tillsätt kryddor och vatten. (Jag mortlade alla hela kryddor först, men det står inget om det i Markus recept.) Låt koka ihop, häll sedan i kokosmjölken och lägg lock på grytan. Koka 20-25 minuter. Smaka av med citronsaft och salt.

Indiska grönsaker

1 dl cashewnötter

1 gul lök, klyftad

1 vitlöksklyfta, finhackad

1 grön spansk peppar, finhackad

rapsolja till stekning

1 msk curry

2 curryblad

200 g okra, delade (byttes mot ca 200 g frysta ärter)

1 dl kokta kikärter

2 dl vatten

3-4 msk färskpressad limesaft

salt

en kruka koriander

2 tomater, skurna i större bitar

Finhacka cashewnötterna (enligt originalreceptet ska bara hälften av nötterna finhackas och resten grovhackas och pyntas med, men jag finhackade allesammans så min dotter inte riskerade sätta dem i halsen). Stek lök, vitlök och chili i olja utan att de tar färg. Lägg i nötter, curry, curryblad och fräs i någon minut. Tillsätt okra (eller ärter), kikärter och vatten. Låt koka ihop i 5 minuter. Smaka av med limesaft och salt. Vänd ner koriander och tomat.

Mitt intressanta uteliv

Det finns en gräns för hur gott fiskbulle kan bli, jag måste medge det, men marinerad och grillad smakar den helt ok. Pilgrimsmusslor bedömdes som för dyrt och tigerräkorna bortprioriterades av miljöskäl. Så när min man grillade fisk i lördags (inspirerad av Per Morberg) blev det lax, fiskbulle, paprika och champinjoner på spetten. Säsongens första balkongmiddag smakade ljuvligt. Det här är början på nåt nytt, tänkte jag. Vi har plockat några pinnar med små blad på som jag satt i en vas på balkongen och vi har köpt en knallröd balkongduk, en röd balkonglåda och en begagnad träsoffa (hundra spänn!). Här börjar mitt intressanta uteliv.

Såhär gjorde maken fiskspetten och glasnudlarna därtill:

Makens fiskspett

2 portionsbitar lax, tärnade
en burk fiskbullar i buljong, avrunna
1 orange paprika, skuren i bitar
8 stora champinjoner, halverade

Marinad:
3 finhackade vitlöksklyftor
en halv kruka koriander, hackad
olivolja
saften från en halv lime
dragon
salt, nymald peppar

Blanda marinaden och lägg fisk, fiskbullar, paprika och svamp däri ett tag. Grilla alltsammans och trä sedan sakerna på spett, om du tycker det ser fint ut.

Till spetten åt vi glasnudlar blandade med pressad lime, koriander, en rejäl näve grovhackade cashewnötter (samt salt och peppar, förstås).

Typ Digestive

Äntligen har jag provat Frun på gårdens Digestive-kex och passar på att publicera receptet hos mej. Kexen är mycket goda, havrefylliga och mindre söta än köpevarianten. (Jag ändrade pyttelite för jag hade till exempel inget vanligt socker hemma. Och så blev mina kex inte så vackert lockiga i kanten för jag hade bara vanliga dricksglas att stansa ut dem med.)

Frun på gårdens Digestive-kex, ca 18 st

2 dl havregryn
2 dl fullkornsdinkelmjöl
2 tsk mörkt muscovadosocker
0,5 tsk vaniljsocker (mitt tillägg)
0,5 tsk bikarbonat
1 krm salt
2 msk pressad citron
75 g smör
1 msk mjölk

Kör havregrynen i matberedare tills de blir ett grovt mjöl. Tillsätt alla andra torra ingredienser och sedan citronsaften. Lägg i smöret och mixa tills det är finfördelat. Häll ner mjölken när maskinen är på och tillsätt lagom mycket, så att det hela går att fösa ihop till en deg.

Kavla ut degen cirka 3 mm tjock. Ta ut runda kakor (7-8 cm i diameter), nagga och grädda i 175 grader i cirka en kvart.

Seså, pauspippi

Vila, rejält med mat och dagliga promenader. Och alla är där - bröderna Bob, Skelettet, Frans Silverhjälm och de andra vännerna. Fast Knivprinsessan, henne hittar jag inte.

Makens kalla köttfärsbiffar

Kalla köttfärsbiffar på smörgås kan vara något av det godaste som finns. Maken hade bland annat spiskummin och rökt skinka i sina biffar. Morotssoppan med ingefära och curry passade fint till. (Egentligen skulle vi picknickätit maten utomhus, men alla blev för hungriga medan soppan kokade, så typiskt.)

Förresten, vad en god natts sömn kan förbättra välbefinnandet! Jag vaknade som en ny människa i morse. Jag måste sluta amma dottern osv.

Heja Johannas fruktglass!

Det här gillar jag (och ja, jag vet att jag skrivit om det förut)! Mixa en mogen banan (eller två om det är små ekologiska bananer) med en perfekt avokado och två deciliter frusna hallon. Smaksätt eventuellt med lite vaniljsocker. Ät på direkten och njut!

Zetas gröna zoppa

Efter sherrysteken känner jag att det är dags för ett bönrecept. Det här är en enkel soppa som faktiskt inte smakar speciellt mycket bönor utan mer av mild broccoli och saltsyrlig fetaost.

Soppa på vita bönor och broccoli med fetaost (recept från Zeta)

0,5 gul lök, finhackad
2 vitlöksklyftor, hackade
1 burk Zeta cannellinibönor (410 g), sköljda
0,5 dl olivolja
1 liter vatten
1 tärning hönsbuljong
250 g färsk broccoli
salt, nymald peppar
ca 150 g fetaost, bruten i bitar

Fräs lök, vitlök och bönor i oljan utan att det tar färg. Häll i vattnet och buljongtärningen och låt koka upp. Tillsätt broccolin och koka cirka 5 minuter. Mixa soppan fint, smaka av med salt och peppar (tänk på att fetaosten är salt!). Häll upp på tallrikar och fördela osten överst.

Sherrystek

Min bror berättade om en stek han lagade och sedan la i marinad, och steken räckte i flera dagar. Nån dag senare hade en arbetskamrat fin rosa stek i sin matlåda. Och jag, som är expert på att härmas mer än på något annat, gick igång på stekidén. Det hela blev verkligen mycket bra; maken sa att det var det godaste han ätit (naturligtvis en överdrift) och barnen åt massor. Det här är snäll mat, vill man ha starkare smak kan man tillsätta vitlök eller nåt annat i marinaden. Örtkryddor hade förstås sett snyggt ut. Vi åt potatisgratäng med jordärtskockor till, och sockerärter.

Tunnskivad stek i sherryvinäger

1 kg fransyska

salt, peppar

dressing:

0,75 dl olivolja

2 msk sherryvinäger

1 msk ljus japansk soja

1 krm sambal oelek

en nypa socker

salt, peppar

Sätt ugnen på 125 grader och placera gallret längst ner. Salta och peppra köttet lite grand och lägg det i en ugnsfast form. Sätt i en stektermometer och tillaga köttet tills innertemperaturen är 58 grader. Vik in köttet i aluminiumfolie och låt det svalna.

Vispa ihop dressingen. Skär köttet tunt och häll dressingen över.

Potatis- och jordärtskocksgratäng

1 kg skalade och lagom mjöliga rotfrukter, t ex:

700 g potatis

200 g jordärtskocka

100 g rotselleri

1 purjolök

5 dl lagrad riven ost (t ex 17% Hälsingeost från Ostkompaniet - en god lite magrare ost), mängden kan minskas

1 tsk salt

peppar

2,5 dl havregrädde (jag använde ICAs nya I love eco-variant)

Sätt ugnen på 175 grader. Skär rotfrukterna tunt, det går snabbt i matberedare. Fördela hälften i en ugnsfast form. Strimla purjon och tillsätt den. Strö över det mesta av osten och saltet. Lägg resten av rotfrukterna ovanpå. Salta och peppra lite till och häll över havregrädden. Strö över osten. Baka i 30 minuter och höj sedan temperaturen och tillaga i cirka 10 minuter till - potatisen ska bli mjuk och få fin färg.