Mias fiskkakor

Jag blev så trött på mina egna soggiga försök till fiskbiffar så jag bjöd in en kompis för att visa hur hon gör sina. Det blev en mycket lyckad lunch, kompisen hade med sej vin och annat gott så det var en extra glad mamma som hämtade på dagis (borde jag skämmas?).

Se detta som ett grundrecept. Man skulle kunna lägga till lite indiska kryddor, t ex garam masala i potatismoset och panch poran (hela frön av fänkål, bockhornsklöver, svart sesam, kalonji mm) i paneringsbrödsmulorna. Eller örtkryddor och citronskal. Jag har lite svårt att bedöma hur många dessa fiskkakor räcker till. Eftersom potatis ingår så behöver man egentligen bara sallad och grönsaker till. Fiskmässigt borde receptet räcka till sex eller till och med åtta portioner, men de är så frasiga och goda så jag tror att fyra är mer rimligt...

Mias fiskkakor

ett knappt kilo potatis, tärnad
salt, nymald peppar
400 g hoki eller annan vit fisk
400 g laxfilé
2 lagerblad
8 dl fiskbuljong (vatten + fond)
drygt 0,5 dl lätt crème fraiche
4 salladslökar, finhackade
ca 150 g torrt vitt bröd
rapsolja och lite smör till stekning
citronklyftor

tomatsås:
400 g passerade tomater
1 dl vitt vin
1 dl lätt crème fraiche
chiliflingor eller -pulver, mängd efter smak
ev lite salt och peppar

Koka potatisen mjuk, häll av allt vatten och mosa lite grand (men inte helt slätt). Smaksätt med salt och peppar.

Låt fiskbuljongen koka upp, tillsätt lagerbladen. Sänk värmen och sjud fisken precis genomkokt. Dela fisken i mindre, men inte alltför små, bitar. Rör försiktigt ihop potatis, fisk, crème fraiche och salladslök. Smaka av och låt smeten kallna. Värm tomater, vin och såsens crème fraiche under tiden. Smaka av med chili och eventuellt salt och peppar.

Riv brödet till smulor och lätt på ett fat. Forma stora biffar av fisksmeten och vänd dem i rivebrödet. Hetta upp olja och smör i en stekpanna. Stek fiskkakorna gyllenbruna.

Det var visst elva år sen sist

Helgens höjdpunkt: nyfångad gös hos Eva och Rolf, tuppakaka efteråt. Och historierna därtill - bättre än allt på YouTube.

Köttfärs i repris

Köttfärsrätten bobotie är faktiskt väldigt trevlig. Men jag kan rekommendera att man dubblerar receptet; annars är det liksom ingen idé. (Äggstanningen ovanpå måste inte nödvändigtvis göras i dubbel sats.) Och så blir den så fin när man skär upp den, som en liten morotskakebit.

För övrigt känner jag mej smådeppig av olika anledningar. Dottern har bitit mej i bröstet så jag är tillfälligt enbröstad med en begynnande mjölkstockning. Men det kunde vara värre, jag ska inte klaga så förbannat.

Hur man hinner

Rätt ofta får jag frågan hur jag (vi) hinner laga så mycket mat. Hur har man tid att äta hemlagad mat två gånger om dagen? Och kanske hemkavlat pumpaknäcke och egengjord äppeljuice med ingefära som mellanmål (råsaftcentrifugen tar ju dessutom en halv vecka att diska...)? Svaret är för att jag vill. Och det man vill prioriterar man. Däremot går jag inte på några bäbisaktiviteter, har en rätt tunn (men god) vänkrets, läser numera sällan böcker och tränar tyvärr aldrig. Men jag lagar mat, både egna rätter och andras. Gärna nya saker. Jag samlar recept som andra samlar frimärken eller idrottspokaler. Så nu vet ni hur jag hinner (eller inte hinner).

För ett par veckor sen åt vi tapas (se bilden) hos våra grannar snett under. Kycklingbitarna med honung och senap föll mej i smaken. Utan såsen, som ger en lätt wasabikänsla, är detta barnvänlig barnmat - en finvariant av McNuggets. Med såsen blir det mer sting. Receptet kommer från "Små spanska munsbitar - tapas" av Odelberg, Schildt-Landgren mfl. Vi gjorde kycklingen hemma igår och åt med potatis och vardagsvitkålssallad.

Kyckling med honung och senap

2 stora kycklingfiléer skurna i mindre bitar
1 ägg
3 msk vetemjöl
en tredjedels tsk salt
3 krm mald svartpeppar
3 msk olivolja
3 msk flytande honung
2 msk dijonsenap
1 msk soja

Vispa upp ägget i en djup tallrik. Blanda ihop vetemjöl, salt och peppar i en annan djup tallrik. Doppa kycklingbitarna, först i ägget och sen i mjölblandningen. Låt dem torka en liten stund. Rör ihop en sås av honung, senap och soja. Värm oljan och stek kycklingbitarna tills de blir gyllene och genomstekta. Ringla över såsen.

Hejdå, jag ska resa till Småland några dagar. Få förresten inte ångest över att jag gör eget knäckebröd och juice. Det är överkurs. Man kan likväl köpa utmärkta saker i affären och använda tiden till nåt bättre. Kram /V

Vitaminmaskin

Idag har jag köpt en ny hushållsmaskin. På Blocket. Jag blev störtförälskad när jag såg den - och så har den ju samma namn som min son (ok, INTE Braun, Philips, Magic Bullet, Electrolux osv...). En råsaftscentrifug, bara använd tre gånger. Själva köpet skedde på SJ:s långtidsparkering här i Lund, som en knarkaffär typ. 400 pix. Jag gick direkt hem och petade i tre päron, två morötter, en citron och en grön chili - och ut rann tre ynka deciliter aprikosfärgad juice. Den var jättegod; vi delade broderligt på den och drack mycket långsamt.

Inkamat

Min man fick mersmak igår och bloggar idag också. Varsågod, ännu en portion Niklas-mat:

Med hopp om skånska förhöstskördar for vi i går till Bondens marknad i Malmö. Det var ingen marknad, Drottningtorget var tomt som en urdiskad kastrull. Så gick vi i stället till en näraliggande ekologisk butik - och resultatet blev indianskt! Jag köpte zapallito (2 för 13 kr), den melonrunda sydamerikanska squashen.

Man halverar dem, pillar bort kärnhuset och värmer dem i ugn tills de är mjuka, sisådär 175 grader i 15-20 minuter. Känn med sticka. Högvärmsstek skurna småtärningar av ryggbiff (lamm skulle ju vara mumma också), salta och peppra. När zapallitorna är mjuka fyller man fruktköttskratern med kött och gärna med finbladig vitlök mellan köttkuberna. Lite färsk timjan ovanpå. Grilla tio minuter, kanske mer, på hög värme lite högre upp i ugnen.

Jag låg och tänkte i natt på vin och apelsin. Det finns sämre saker som kan hålla en vaken. Till zapallitohalvorna gjorde jag därför följande: stekte finhackad schalottenlök (5-7 st), små barkbruna pärlchampinjoner, lite chili, ett par plommontomater och knappt 100 g pancetta. Blanda alles, häll i rödvinsvinäger, ett par matskedar, och sedan saft från en dryg halv stor apelsin. Krydda eventuellt lite till.

Zappaliton blev smakrik, smörig och likafullt fast i hullet. Den söta och sura blandningen bredvid skämde inte ut sig. Dra lite olivolja över. Lägg lite av resterande timjan på zappaliton. Och glöm aldrig att gnida fingrarna mot färska örter och föra fingrarna upp till näsan. Det som fastnar i näshåren är livsglädje.

Niklas Schiöler

Marockansk fisk

Idag är det min make som står för bloggeriet:

Min Viktoria är matälskare och receptoman. Jag är matälskare, men inte receptoman (ännu). Sent i förrgår, när jag halvdegig, med sömn i blick och tanke, satt kvar vid teven, dök plötsligt en matlagande man upp på den obskyra kanalen. Han förevisade en rätt som satte snurr på mina domnande sinnen, men igår, en natts sömn senare, kom jag inte ihåg hur han gjorde eller ens vilka ingredienser han använde. Till en början var i alla fall rätten (syd)europeisk, men med de smaker han tillsatte mot slutet blev den snarare marockansk. Jag memorerade med all säkerhet fel, missade nog något avgörande, men så här gjorde jag min "marockanska" fisk.

Till grönsaksröran grillade jag fyra paprikor, röda och gula, skalade och strimlade dem. Två-tre tomater skar jag i småbitar, tunnhackade fyra vitlöksklyftor. När potatis och fisk var så gott som klara, hällde jag ordentligt med citron i grönsakerna, lite chili, salt, vitpeppar och en riktigt generös dos spiskummin. Allra sist, nej näst sist, vände jag ner finhackad mynta och lika finhackad koriander. Båda krukorna gick åt. Slutligen lite olivolja.

Fisken, det blev fyra fina pangasiusfiléer (ca 600 g), lät jag sjunka ner i kokande vatten med vit balsamvinäger, citron och salt. Jag tog rätt mycket av allt, för att vattnet skulle smaka och sedan smitta av sig på fisken.

Sjud filéerna i fem-sex minuter, tag upp dem med hålslev och lägg på tallriken. Ringla ut grönsaksröran snyggt kring fisken, dra någon liten linje olivolja över, placera potatisar strategiskt bredvid med ytterligare någon grönsak, mangold kanske. Fram med det kylda vitvinet. Tag och ät!

Niklas Schiöler

Snabblagad makaronilåda

Hos samma Lotta som jag skrev om igår hittade jag ett recept på makaronilåda. Jag gjorde om det lite grand efter vad jag hade hemma. Ajvar blev lyckat i; paprikaröran ger både extra smak och fin färg. Perfekt mat när tiden är kort.

Makaronilåda, lagom för två vuxna och ett barn

4 dl makaroner av durumvete (ej snabb-)
150 g basturökt bogfläsk i små tärningar
4 ägg
3 dl mjölk
1 dl stark ajvar relish
140 g Kvibille ädel
lite salt
nymald peppar

Sätt ugnen på 200 grader. Koka makaronerna halva koktiden. Sprid ut makaroner och bogfläsk i en (inte alltför stor) ugnsfast form. Vispa ihop ägg, mjölk och ajvar. Smula ner ädelosten, salta och peppra. Häll äggstanningen över pasta och bogfläsk. Gratinera 20 minuter eller tills äggen stelnat. Servera med en god sallad.

Rökiga pepparrotsbönor mm

Inspirerad av Lottas farväl till kött gjorde jag en böngryta med kött bara som krydda. Sen kom en kompis med familj på besök och jag gjorde mitt bästa för att få maten att räcka till alla: sesamdraperad klyftpotatis, saffransyoghurt med vitlök och mynta, mandelsmör med dill, Willys grillade paprika (ett superfynd - tretton och nittio för en hel stor burk lagom vinägersmakande paprikor). Maken gjorde en vitkålssallad med sin goda dressing (som alla frågar efter receptet på, men som han bara gör lite på känn). Det blev gott, men kanske inte den trevligaste av middagar trots att våra vänner är mycket trevliga. Alla våra fyra barn var gnälliga, hungriga och för varma när vi satte oss till bords. Och dottern, som fått bönor både via bröstmjölk och och som smakportion till lunch, var ledsen och hade magont hela kvällen.

Rökiga pepparrotsbönor

400 g kokta vita bönor (helst hemkokta)
1-2 msk olivolja
1 morot
en bit rotselleri
3 msk riven pepparrot
2 vitlöksklyftor
100 g basturökt bogfläsk
2 msk tomatpuré
0,5 dl pressad citron
0,5 dl vatten
1 tsk timjan
salt, nymald peppar
ev mer riven pepparrot ovanpå

Skär morot, selleri, vitlök och bogfläsk i pyttesmå fyrkanter. Stek dem försiktigt tillsammans med pepparroten i olivoljan. Tillsätt tomatpuré och fräs en stund till. Blanda i resten av ingredienserna, låt allt bli varmt och smaka av med salt och peppar.

Jag tycker att "rökiga pepparrotsbönor" låter snyggt, men kanske ger namnet mer smaksprakande associationer. Det här är en mild och finstämd rätt som varken smakar starkt, mycket rökt eller fränt pepparrotigt.

Vår godaste pizza

Här kokas det bönor, men det ska jag skriva om senare.

Vi har blivit rätt duktiga på att göra pizza. I fredags åt vi pizzan på bilden (fast vitkålssalladen glömde vi totalt bort, jag kom faktiskt inte på det förrän nu). Det är vanlig pizzadeg med en fjärdedel fullkornsdinkel, sedan ett tunt lager färdig tomatsås blandad med stark ajvar och vällagrad ost. Skjuts in i ugnen tio minuter! Och ovanpå och allra sist: tunna skivor parmaskinka, räkor och aubergine som vi skivat, penslat med marinad och ugnsgrillat tills skivorna fick fin färg. Basilikablad som strössel.

Eftersom jag har lust att svära idag kan jag säga att det var jävligt gott.

Blue

Jag hade tänkt skriva om blåbärsbullarna jag bakade häromdagen, men så dök nåt annat upp och jag känner mej så ledsen. Bullarna smakade ändå för nyttigt, de är inget att berätta om.

Men mitt hår blir rödare, det är en brand under nagelbanden som spridit sig.

Sillkompisar

Här äts det gärna matjessill. Det är enkelt, gott, nyttigt och hela familjen gillar det. Och så smakar det sommar. Den georgiska menyn har jag gjort ytterligare en gång (om någon vill ha mitt pyttelite ändrade recept på Jessikas valnötssås så får ni säga till, den är verkligen god tillsammans med hel majskyckling) och det blir mycket georgisk chiliröra över varje gång. Och först nu kommer jag till poängen - chiliröran passar lysande till matjessill, potatis, gräddfil och gräslök! Det blir sannerligen extra ös på fisken.

Igår kväll åt vi matjessill igen, den här gången inte bara med de vanliga tillbehören utan också med en "kryddig rödbetssallad med bacon" från senaste numret av LagaLätt (nr 8 -07). Ingefära och apelsin bröt av fint mot de söta rödbetorna. (Men hur fasen kan man skapa ett recept utan salt och peppar? Var det bortglömt eller är det så självklart så det inte behöver nämnas?)

Rödbetssallad med bacon och spenat, 4 huvudrättsportioner

700 g färska fina rödbetor

0,5 paket bacon, strimlat och knaperstekt

300 g morötter, skurna i strimlor

1 msk olivolja

2 tsk riven ingefära

juice från en apelsin + rivet skal från en halv

1 msk vitvinsvinäger

0,5 tsk kanel

en påse bladspenat (80 g)

lite salt, rätt mycket nymald svartpeppar

Koka rödbetorna, skala och skär i kvartar. Fräs morötterna i oljan, lägg dem sedan åt sidan. Sjud ingefära, apelsin, vinäger och kanel ett par minuter och tillsätt rödbetor och morötter. Låt allt bli varmt. Blanda med bladspenat, smaka av med salt och peppar.

Alla recept jag gillar skriver jag ner för hand i en bok. (Jag har ingen skrivare hemma och det är svårt att laga mat från datorskärmen, åtminstone om man inte har en laptop. Dessutom är jag lite teknikskeptisk, men det är en annan historia.) Och efter receptet skriver jag några rader om vad jag tyckte om maten, vilka som blev bjudna på den och hur man skulle kunna förfina rätten nästa gång. Efter rödbetssalladen står det: "Niklas tycker ett helt paket bacon. Jag tänkte salta cashew i stället för bacon? Minska apelsin lite?"

En värdig avslutning

I morgon börjar min make jobba igen. Det är väl okej, men ändå ett tecken på att sommaren håller på att ta slut och att jag snart också ska börja arbeta (inte förrän november, men ändå). I går kväll var vi hemma hos min kompis S i Malmö. Vi satt på hennes innergård och grillade räkor som vi åt med en massa goda tillbehör. Barnen lekte, de gjorde "dösoppa" av en svart illaluktande gegga i en stor blomkruka. Dottern lärde sej krypa fortare och åt gräs så fort vi inte tittade. Sen åt vi hemmagjord glass på vit choklad och hallon med björnbär på.

Dottern växer för snabbt, jag vill att hon ska fortsätta vara bäbis ett tag till. Nu måste ju snart jag också bli vuxen och kanske jobba tills jag blir sextifem.

Att låta sej överraskas

Saker och ting blir aldrig som man tror och visst är det nåt spännande med det. Vi skulle få gäster idag, men de kom redan igår. I världens hast städade maken och jag gav mej ut på en hektisk koriander- och krondillsjakt. Sen blev det en trevlig kväll med våra vänner. Maten blev god, men de rätter jag trodde mest på blev minst märkvärdiga. Alla recept har ju en historia även om historien inte är min. Låt mej förklara bättre. Räkorna som legat i kräftlag till exempel - en kollega har varje augusti sen jag började på mitt jobb för sex år sen pratat sej varm om dessa kräftsmakande räkor. Jag har bett om receptet, men det har aldrig blivit av att jag fått det. Igår gjorde jag ett eget försök och det blev inte helt lyckat för räkorna smakade bara vanliga räkor, goda räkor visserligen. Var lagen för svag? Eller låg räkorna för kort tid i lagen? Eller var det kanske krondillen som var fel - passande för "någonstans mellan gurka och kräfta"? Margareta, om du läser det här, nu har du din chans att leta upp ditt superrecept innan säsongen är över...

När jag stod och kletade med degen till Nigellas ostbröd fick jag en mycket handgriplig hjälpinsats av min kompis som var här. Jag tog tacksamt emot hjälpen. Jag är inte, som jag misstänker att många av er andra matbloggare är, den som tar över i köket. Jag är mer en receptsamlare än bra kockvirke. Nog om det för tillfället. Brödet blev väldigt stort och enormt ostigt. Jag blev mätt av att titta på det. Och efter att ha ätit av det både till frukost och lunch idag kan jag säga att jag inte gör om det fler gånger.

Maken mixade ihop Thomas gazpacho - vinnargazpachon från Lisas blogg (tyvärr inte med på bilden). "Det vore roligt att smaka den så som den ska vara så ändra inget i receptet", sa jag innan han började. Naturligtvis "förbättrade" maken här och var, vilket gjorde mej lite sur. Men jag måste erkänna att resultatet blev mycket bra.

Överraskande goda blev polentasnittarna, de smakar varm frasig ostbåge. Jag har aldrig lyckats med polenta förut. Och den varma spenatsalladen med russin och pinjenötter tyckte jag allra bäst om i all sin enkelhet. Trots att jag använde fryst spenat. Här får ni recepten.

Polentasnittar

1 liter vatten
1 hönsbuljongtärning
ca 170 g polenta (knappt 3 dl)
nymald svartpeppar
2 dl riven parmesan
olivolja till pensling
t ex smörstekt svamp och persilja ovanpå

Koka upp vattnet med buljongtärningen. Vispa i polentan. Låt koka 30-40 minuter, vispa ofta. Rör i parmesanosten och smaka av med peppar. Häll upp i bakplåtspapperklädd form, ca 22 x 30 cm, och låt svalna.

Sätt på ugnsgrillen. Skär polentan i lagom stora bitar. Pensla med olivolja på båda sidor. Grilla några minuter, tills bitarna är gyllenbruna och ser knapriga ut. Lägg på smörstekt svamp eller nåt annat gott. (Jag använde karl johan-kräm från burk.)

Spenat med russin och pinjenötter

450 g bladspenat, fryst i portionsbitar
olivolja till stekning
1 gul lök, finhackad
1 vitlöksklyfta, finhackad
0,5 dl russin
salt, nymald peppar
0,5 dl rostade pinjenötter

Tina spenaten och krama ur den noga. Mjuka lök och vitlök i oljan i en stor stekpanna. Tillsätt spenat och russin och stek några minuter. Smaka av med salt och peppar. Lägg upp i en fin skål och toppa med pinjenötterna.

Fruktstund

Den här fina fruktkorgen fick vi igår. Och där bakom bananerna ligger en påse nötter med bland annat rökta mandlar (som man knappt kan sluta äta av).

Jag är en fiskbiff idag

Vi bjöd grannarna på rätt trista fiskbiffar igår. Jag förstår inte varför jag envisas med att improvisera fiskbiffar - de blir ofta både smaklösa och torra. Potatissalladen med mangoldskott och vaxbönor blev ok och makens äggsallad med senapsvinägrett var lysande. Efteråt gjorde vi drickchoklad av Summerbirds skitdyra chokladpinnar. Egentligen vore det väl rätt lätt att fixa till sådana själv.

Idag har jag dåligt matsjälvförtroende (inte enbart på grund av fiskbiffarna). Det blir nog bättre. Och det finns ju annat i livet som är viktigt (viktigare).