En värdig avslutning
I morgon börjar min make jobba igen. Det är väl okej, men ändå ett tecken på att sommaren håller på att ta slut och att jag snart också ska börja arbeta (inte förrän november, men ändå). I går kväll var vi hemma hos min kompis S i Malmö. Vi satt på hennes innergård och grillade räkor som vi åt med en massa goda tillbehör. Barnen lekte, de gjorde "dösoppa" av en svart illaluktande gegga i en stor blomkruka. Dottern lärde sej krypa fortare och åt gräs så fort vi inte tittade. Sen åt vi hemmagjord glass på vit choklad och hallon med björnbär på.Dottern växer för snabbt, jag vill att hon ska fortsätta vara bäbis ett tag till. Nu måste ju snart jag också bli vuxen och kanske jobba tills jag blir sextifem.
posted by Viktoria | 8:04 AM
4 Comments:
...känner igen känslan, min lösning på det hela: skaffa fler barn :)
Näe, det fungerar ju inte riktigt, men visst är bäbistiden härlig, nästan oavsett hur jobbigt det samtidigt är.
Glass med hallon och björnbär lät gott, undrar om jag kan hitta färska björnbär någon stans utan att bli ruinerad.t
Åh! Jag har precis börjat lägga ut mina egna favoritrecept och nu när jag surfar runt lite bland mina favoritbloggar som kom jag på att jag äntligen kan kommentera här! :)
Det är flera gånger jag önskat att jag kunnat tacka dig för inspirationen. Nu senast lagade jag basilikapotatisen på en kalasbuffé, god!
Hej!
Hittade precis til din fina blogg! Känner att jag kommer att knna få mycket matinspiration härifrån. Fantasin och orken tryter alltsom oftast, det blir slentrian och alla rätter smakar likadant :(. Synd, för jag är genuint matintresserad, och inte är det meningen att man bara skall anstränga sig när man har gäster!
Känner för övrigt igen mig, och instämmer med Lotta ovan, det är bara at skaffa fler barn ;). Själv är jag nygravid med vårt fjärde, och nog känns det lite skönt att veta att jag skall få vara föräldraledig igen. Jobba skall man ju göra hela livet, barnen kommer om en svindlade kort tidsperiod att vara stora och självständiga och då står man där och undrar vad som hände...
Så roligt med nya läsare (åtminstone nya kommenterare) - hjärtligt välkomna! Och Tina, jag ska berätta för min mamma om basilikapotatisen!
Angående fler barn har jag väl inte tänkt mej det. Det är väl därför det börjar kännas sorgligt nu.
Post a Comment
<< Home