Jag låter mej mutas

Datorn håller på att slockna, den är gammal och trött. Nu är det ont om ledigt diskutrymme trots att inget är sparat i den. Och jag kan sällan kommentera i bloggar, inte ens min egen (men jag begrundar alla kommentarer noga så fortsätt skriva!). På måndag fyller Kardemumma 2 år och jag låter mej gärna mutas. Om någon vill ge mej en bra dator och komma hit och hjälpa mej lite så kan jag skriva gott om nästan vad som helst... (Jag kanske åtminstone skulle överraska mej själv med ett receptregister på bemärkelsedagen.)

Vi har förresten varit i Malmö idag, ätit ok Dim Sum och varit på designmarknad. Som alltid gick vi inom den grekiska affären vid Möllevångstorget. Jag är barnsligt förtjust i fetaostpirogerna de har, 5 kronor styck. Salta bakverk - varför finns det inte mer av det?

Evas kyckling

Så var vi hemma igen då. Barnen har träffat sina kusiner, maken och jag har umgåtts med hans släkt och några vänner. Vi har ätit både mycket och gott. Svärföräldrarna bjöd på fin guldbröllopsmiddag på Thoresta herrgård, Tranströmers lagade den godaste köttfärssåsen och makens syster gjorde sin favoritkyckling en dag och pestolax en annan. Jag lunchade vinbladsdolmar på Sthlm Taste med en gammal kompis och hann med en liten tur in på Cajsa Warg för att köpa nakenhavre.

Dotterns smakportioner går inget vidare, idag är det blomkålspuré för tredje gången. Än så länge har hon inte gillat nån grönsak, men att slicka av smör från rån tycker hon är gott. Annars är det mest grimaser.

På tal om svägerskans kyckling. Jag gillar den verkligen, sa till maken innan vi kom till förorten att jag hoppades på den där kycklingrätten som man lägger i lager på ett stort fat, underst sallad med avokado, sen bitar av stekt kyckling, över det fjärilspasta och på toppen rikligt med grovriven parmesan och en ganska tjock dressing med vitlök, olivolja och balsamvinäger. Och, just det, knaperstekt bacon allra överst. När man tar av maten blandas allt och det är smaskens. "Just vad Viktoria önskade sej", sa maken, och svägerskan tyckte det var pinsamt att hon bjudit på rätten förut. Jag som älskar favoriter i repris - hur kan jag säga det på ett övertygande sätt.

Som en georgisk fest

Vi har just ätit en fantastisk middag, en sådan middag man önskar att man haft gäster till. Inspirationen kom från Georgien, ett land jag inte vet mycket om mer än att maten där verkar god. (Maken inflikar att Stalin kom därifrån.) Det blev starkt; det här är inget för mesar. Först åt vi cantaloupemelon med en het och syrlig dillsmakande chiliröra (recept från Nigella Lawsons Fest - mat för högtid och kalas). Chiliröran kan nog användas till mycket mer, jag har redan piffat till både en linssoppa och lax med den - prova själv. Fast skär melonen i fina kuber istället om du serverar röran till melon. Det är omöjligt att äta melonen på ett snyggt sätt om du skär som jag...

Och kycklingen gjordes med Jessikas georgiska valnötssås. Både maken och jag var i extas (och blev lite skinnflådda på tungan). Det här är en grym sås - en femplussare. Vi spädde såsen med extra vatten för att den skulle bli något mildare och lite tunnare, annars följde vi receptet. Naturligtvis använde jag mina torkade ringblommor, men tror inte att de tillförde mycket. Såsen smakar chili, valnötter, vitlök och julkryddor - ja, faktiskt inte helt olikt en mycket chilistark svartsoppa. Färska rödbetor passade perfekt till.

Nigella ägnar ett helt kapitel av sin bok åt georgisk mat, dvs hon försöker återskapa "smaken av det georgiska köket". Den sida jag tittat mest på är den med det sega ostbrödet, men det får jag göra en annan gång. Här kommer receptet på chiliröran (till melonen), eller adzhika som det verkar heta på georgiska.

Georgisk chiliröra, ca 5 dl

8 skalade vitlöksklyftor

1 grovt hackad selleristjälk

4 långa röda chili med fröna kvar (fast jag tog bort dem)

1 röd urkärnad paprika

1 knippa dill

1 dl färsk koriander

0,75 dl rödvinsvinäger

0,25 tsk salt

Kör vitlöksklyftorna i matberedare tills de är hackade. Tillsätt selleri, chili, paprika, dill, koriander och salt och kör en stund till, det ska inte bli helt slätt. Låt röran stå och mogna i kylen över natten (eller allra helst tre dygn, enligt Nigella).

Trevlig midsommar förresten! Jag kommer inte att uppdatera på några dagar, men återkommer så snart jag är hemma igen.

Favvomellis

Om man kommer på fika hos mej får man ofta fruktsallad, här nektarin- och banansallad med lavendelblommor (de blommar nu). Och Gittos amarettoskorpor (jag börjar bli beroende). Tjock grekisk yoghurt med honung och vanilj passar till både skorpor och frukt. Mums - om man får säga så om något man själv gjort.

Äggcurry

Ägg. Min man älskar dem mer än jag gör. Jag tillagar sällan ägg, men tackar ja när maken bjuder mej på spännande omelett eller vändstekt ägg på frukostmackan. Ägg är poppis; nyligen har jag bland annat läst om nya kokningsmetoder som 45-minutersägget, om äggrätter på fina restauranger och om salta kalkonägg. Även nutritionellt har ägget fått upprättelse och ses numera inte enbart som en kolesterolbomb. I senaste numret av Dietistaktuellt (Dietisternas Riksförbunds tidning) har leg dietist Agneta Kjällman skrivit om ägg som en bortglömd vitaminkälla. Det innehåller de flesta vitaminer och mineraler (utom vitamin C) och är en god källa för bland annat selen och vitamin D. Dessutom är två tredjedelar av fettet i ägg faktiskt omättat, dvs av det goda slaget.

Igår när jag lyxade till det och köpte GoodFood (julinumret) bestämde jag mej för en lättlagad och mild äggcurry. Jag ändrade en del i receptet och köpte fel curry så jag tycker nästan att detta recept kan kallas mitt.

Äggcurry, 4 port

4 ägg

1 gul lök

1 msk rapsolja

ca 200 g färska vaxbönor

en burk indisk currysås, 400 ml (Patak's Korma)

1 dl vatten

250 g körsbärstomater

150 g färsk bladspenat

salt, nymald svartpeppar, lite chili

1 dl cashewnötter (rostade och saltade)

Koka äggen i sju och en halv minut. Låt dem ligga några minuter i kallt vatten, skala dem sedan och halvera dem.

Strimla löken, stek den i oljan utan att den tar färg. Lägg i vaxbönorna, currysåsen och vattnet. Låt koka cirka 10 minuter. Tillsätt tomater och låt spenaten "smälta ner" i såsen. Smaka av med salt, peppar och chili. Hacka cashewnötterna och strö över dem. Lägg ägghalvorna vackert ovanpå. Ris passar bra till.

Vi leker härmleken

Det är kul att känna igen sin egen mat hos nån annan. Jag mixade ruccola och grädde igår, sedan blandade jag den gröna grädden med citron, sambal, salt och peppar, hällde den över ett hokifiskblock och ställde formen i kylen (en förberedelse inför kvällens middag). Jenny satt och mumsade nybakade amarettobiscotti och hon norpade min ruccolafiskidé, fast gjorde den lite tjusigare med fänkål och nektariner. Ikväll ska jag laga hennes lasagne. Jag tycker mycket om att sno idéer av andra, men också att se andra laga min mat. Matbloggar och goda vänner är verkligen perfekta forum för receptutbyten.

Jag bor förresten i världens bästa svenska stad. Det känns tryggt. Jag kanske borde vara mer nöjd. Både jag och maken har jobb (nära hemmet dessutom), vi har inte blivit utsatta för något brott, sonen har dagisplats ett par hundra meter bort (och i Lund har man som föräldraledig rätt till 5 timmars dagis alla dagar i veckan). Ja, allt det där ger förutsättningar för ett bra liv. Fast ändå, sociala relationer och allmänt välbefinnande måste väl vara viktigare. Och personligen är jag bara lycklig när jag dessutom lagar mat. Det är väl lite sjukt.

Mungbönornas tacogratäng

Det blev en tacogratäng. Jag gjorde den för att impa på en som älskar tacos och den blev god. För att den inte skulle bli alltför fet valde jag lättprodukter och åt gratängen med pasta och grönsaker i stället för nachochips. Vanligtvis använder jag inte minifraiche (5%), men här blir det krämigt och gott ändå eftersom fraichen blandas med philadelphiaost.

Tacogratäng, 4 port

500 g nötfärs
rapsolja till stekning
en påse tacokryddmix
1 röd paprika, tärnad
0,5 burk krossade tomater
1 vitlöksklyfta
en bit purjolök, strimlad
en burk minifraiche
200 g philadelphia light
riven lagrad ost (17%)

Bryn färsen tillsammans med tacokryddan enligt anvisning på kryddpaketet. Blanda i hackad paprika, tomatkross, pressad vitlök och purjo. Lägg färsen i en ugnsfast form.

Rör ihop minifraiche och philadelphiaost. Bred röran över köttfärsen. Strö på riven ost och gratinera i 225 grader tills osten fått fin färg (cirka 20 minuter).

Ringblommekakor

Jag tyckte att det var så vackert när jag fick tag på torkad ringblomma och igår bakade jag småkakor med ringblomma, russin och ingefära i smeten. De blev goda, men inte så fina och lyckade som jag trott de skulle bli. Ringblomman blir brun i ugnen och inte förrän man biter i kakan ser man de gula fina blombladen. Och blundar man får man en känsla av halm i munnen (jag tänkte skriva hårstrå, men det lät för osmakligt). Så be inte om receptet...

Melonsoppa med Pernod och feta

Vi tillbringar kvällen på balkongen. De flesta på vår gård sitter på sina balkonger och äter idag. Tyvärr kan jag inte se vad de har på sina tallrikar, men jag hör att de skrattar på skånska. (Och kändisgrannen, som är mer aktuell än nånsin, sitter där mittemot. Han dricker nåt ser jag. Det är vin förstås.) Jag ville äta nåt kallt och gjorde en soppa. Jag valde mellan Karin Franssons fetaostsoppa och Jonas Borsséns melonsoppa med ouzo och fetaost. Eftersom jag har en flaska Pernod som står och skräpar och det skulle vara nåt anissmakande i det senare receptet så valde jag det. Det blev ruskigt gott. Jag tror det här är en rätt som gör sej bäst som förrätt egentligen; det blir nästan för mycket av det goda annars. Det skulle vara lättyoghurt med honungsmelonsmak i, men sån finns nog inte längre så jag tog vanlig lättyoghurt (och mer sötma behövs inte). Jag har gjort några fler pytteändringar i receptet, men i princip är det plankat rakt av.

Melonsoppa med Pernod och feta

2 galiameloner
3 dl naturell lättyoghurt
saften av en citron
0,5 dl Pernod (alternativt ouzo eller raki)
2 msk flytande honung
2 msk mild olivolja
salt, nymald peppar
tabasco

Topping: smulad fetaost, tunnskivad salladslök eller purjo, strimlade kalamataoliver

Mixa melonfruktkött med yoghurt, citron, Pernod, honung och olja. Smaka av med salt, peppar och tabasco. Strö över fetaost, lök och oliver.

Danskt finporslin

Nu är solen rakt över oss och det är 28,8 grader i det minst varma rummet, vid balkongen. Dottern som normalt ammas ungefär med 2-3 timmars mellanrum tar nu en slurk en gång i halvtimmen. Jag tänkte att vi inte ska gå ut idag, men det är kanske feltänkt. Vi kanske sätter oss under ett träd i Stadsparken senare.

Jag skrev härom veckan att jag bara åt ärtsoppa till lunch, vilket jag tror en och annan arbetskamrat reagerade på. Just den veckan var vi i Köpenhamn och blev bjudna på fantastisk mat; kalvfilé med murklor och en tiorätters efterrättstapas valde jag. Mellan huvudrätt och efterrätt smet jag iväg och köpte upp mina danska pengar. Det blev tre öronlösa koppar och en kanna som jag blev handlöst förälskad i när jag passerade en affär. "Green Gate" står det under kopparna och koppar och tallrikar var i olika material, porslin och plast. Det var fint.

Tomat och blomkål under grönprickigt ricottatäcke

Gud, jag smälter. Dottern har äntligen somnat; hon gillar inte värmen. Och maken ringde från ett tåg nånstans i skogen och berättade att strömmen försvunnit och att han och sonen ska evakueras till Jönköping via buss. Jävla SJ - sånt händer jämt när vi reser.

Igår satt jag i alla fall på en filt i en trädgård och även om det inte var min trädgård så njöt jag i fulla drag. Jag sprang till och med under vattenspridaren med sonen några gånger. Jag blev bjuden på mat, jättegod lasagne, och jag tänkte att en trädgård skulle man ha, men det får nog räcka med trädgårdsägande vänner ett tag till. (Vi är så opraktiska.)

Jag lyckades med lunchen igår. Det blev en fräsch grönsaksgratäng som jag kommer att göra igen. Den passar nog till grillat kött, en sallad och bröd. Eller nåt. Jag åt den som ensamrätt och jag åt upp nästan alltihop.

Tomat och blomkål under grönprickigt ricottatäcke

3-4 tomater

0,5-1 blomkålshuvud (beroende på storlek)

1 burk ricotta (250 g)

nästan en hel kruka basilika

1 msk olivolja

skal från en citron

salt, mycket svartpeppar

Sätt ugnen på 200 grader. Skär tomat och blomkål i cirka 1 cm tjocka skivor och varva dem i en ugnsfast form. Mixa resten av ingredienserna till en grön smet och bred denna över grönsakerna. Grädda i en halvtimma. Servera med citronklyftor.

Picknick på dagis

Det var picknick på dagis, minst hundra människor på en liten grön kulle som åt sin medhavda mat. Vädret var strålande och en kort stund var båda mina barn glada och lugna så att jag hann äta och titta på andras tallrikar. Jag såg flera pastasallader, fina smörgåsar, många morotsstavar, köttbullar, jordgubbar. En del föräldrar kom direkt från jobbet och hade köpt mat med sej. Det slog mej att allt såg rätt nyttigt ut.

Jag hade gjort en omelett med valnötter, ruccola och potatis och en sallad på matvete, broccoli och syltlök. Det var mixade valnötter i omeletten så den blev brun; det var halvsnyggt kanske. Zetas matvete durum var bättre än väntat (även om vetekornen inte var så hela och fina som utanpå burken). Valet av broccoli och syltlök var fjäsk för min son, men det blev lyckat.

Sallad på matvete, broccoli och syltlök, 2 port

3 dl kokt matvete (ca 75% av en Zeta-burk)
1 stånd broccoli
1 dl syltlök

dressing:
0,5 dl olivolja
0,25 dl vit balsamvinäger
1 msk tehina
0,5 tsk chipotlepaste (Santa Maria)
salt och mycket svartpeppar

Koka broccolin; den ska fortfarande ha sin spänst kvar. Låt den svalna i kallt vatten. Skölj matvetet noga. Blanda dressingen och smaka av. Rör försiktigt ihop alla ingredienserna.

Vår efterrätt kom inte med på bilden (i så fall hade inte sonen ätit något av maten). Vi åt kladdkaka med torkade tranbär som jag gräddat i små kakformar. Snuskgott.

En medeltida pirog

Det är medeltidsdagar i Lund. Sonen är fascinerad av riddare, hästar och svärd, medan jag mest tittar efter saker att provsmaka. Av kvinnan på bilden köpte jag en pirog med kål, lök, svamp och rismålla; hon hade själv döpt den till "Braskabröd". Den smakade lite sött och milt. Jag gillar varma piroger, skulle äta det oftare till eftermiddagspromenaden om det bara fanns att köpa.

Medan sonen tittade på en gycklare köpte jag hällbröd bakat på kornmjöl, ett rågbröd, honung med saffran, ekologiska äpplen och vackra, gula torkade ringblommor från Mossagården. På baksidan av ringblommepåsen står det att antikens egyptier ansåg ringblomma föryngrande, att perser och greker använder den som krydda och garnityr samt att den "ger en vacker dekoration till många ljusa maträtter, desserter och bakverk." Det tål att tänkas på. Fast nu ska jag nog tänka på nåt annat.

Lisas tomatsallad med feta

Annette hjälpte mej med tips på hur jag får slut på min Pernod. För som hon skrev till mej "den går ju inte att dricka". Så igår gjorde jag Lisas tomatsallad med feta, gröna bönor och rostade frön (fast jag tog vita bönor i stället för gröna eftersom min man fyllde år och han hatar haricot verts). Dressingen med grönsaksjuice, balsamvinäger, olivolja, finstött koriander, Pernod och mycket svartpeppar blev annorlunda och god. Nästa gång ska jag testa med lite kanel och rostade spiskummin, som Lisa tipsar om.

Timjan, timjan, timjan...

Pengarna på ICA-kortet tog slut ovanligt tidigt under maj månad. Jag blev extra sparsam (=supersnål) och gjorde en jättegryta ärtsoppa (på röda linser) som jag lunchat på nästan hela veckan. Och så har jag bakat. Karins honungs- och timjanskakor är farliga, var enda gång jag tänker på dem måste jag norpa en ur frysen (till exempel nu).