Evas kyckling

Så var vi hemma igen då. Barnen har träffat sina kusiner, maken och jag har umgåtts med hans släkt och några vänner. Vi har ätit både mycket och gott. Svärföräldrarna bjöd på fin guldbröllopsmiddag på Thoresta herrgård, Tranströmers lagade den godaste köttfärssåsen och makens syster gjorde sin favoritkyckling en dag och pestolax en annan. Jag lunchade vinbladsdolmar på Sthlm Taste med en gammal kompis och hann med en liten tur in på Cajsa Warg för att köpa nakenhavre.

Dotterns smakportioner går inget vidare, idag är det blomkålspuré för tredje gången. Än så länge har hon inte gillat nån grönsak, men att slicka av smör från rån tycker hon är gott. Annars är det mest grimaser.

På tal om svägerskans kyckling. Jag gillar den verkligen, sa till maken innan vi kom till förorten att jag hoppades på den där kycklingrätten som man lägger i lager på ett stort fat, underst sallad med avokado, sen bitar av stekt kyckling, över det fjärilspasta och på toppen rikligt med grovriven parmesan och en ganska tjock dressing med vitlök, olivolja och balsamvinäger. Och, just det, knaperstekt bacon allra överst. När man tar av maten blandas allt och det är smaskens. "Just vad Viktoria önskade sej", sa maken, och svägerskan tyckte det var pinsamt att hon bjudit på rätten förut. Jag som älskar favoriter i repris - hur kan jag säga det på ett övertygande sätt.