Vi leker härmleken

Det är kul att känna igen sin egen mat hos nån annan. Jag mixade ruccola och grädde igår, sedan blandade jag den gröna grädden med citron, sambal, salt och peppar, hällde den över ett hokifiskblock och ställde formen i kylen (en förberedelse inför kvällens middag). Jenny satt och mumsade nybakade amarettobiscotti och hon norpade min ruccolafiskidé, fast gjorde den lite tjusigare med fänkål och nektariner. Ikväll ska jag laga hennes lasagne. Jag tycker mycket om att sno idéer av andra, men också att se andra laga min mat. Matbloggar och goda vänner är verkligen perfekta forum för receptutbyten.

Jag bor förresten i världens bästa svenska stad. Det känns tryggt. Jag kanske borde vara mer nöjd. Både jag och maken har jobb (nära hemmet dessutom), vi har inte blivit utsatta för något brott, sonen har dagisplats ett par hundra meter bort (och i Lund har man som föräldraledig rätt till 5 timmars dagis alla dagar i veckan). Ja, allt det där ger förutsättningar för ett bra liv. Fast ändå, sociala relationer och allmänt välbefinnande måste väl vara viktigare. Och personligen är jag bara lycklig när jag dessutom lagar mat. Det är väl lite sjukt.