Kardemumma

Name:
Location: Sweden

Jag tänker nästan jämt på mat, letar det ideala receptet, planerar måltider och är nyfiken på vad andra äter. Min bokhylla är fylld med kokböcker och ibland läser jag dem som poesi (såväl som poesi, kan tilläggas). Förövrigt har jag två barn och en man som jag är lyckligt gift med.

Sunday, July 31, 2005

Sällskaplig sushi

Jag älskar att äta på restaurang. Men nästan ännu trevligare är det att bli hembjuden till någon som omsorgsfullt valt ut och tillagat det jag ska äta. Faktiskt så är jag ofta mer nyfiken på hemlagad mat än restaurangmat. Och vi har varit på ovanligt trevliga middagar den senaste tiden.

I fredags var vi hos ett par i föräldragruppen för första gången. Medan regnet öste ner blev vi bjudna på en japanskinspirerad måltid i en form som var ny för mej - temaki (te= hand, maki= något inrullat). Först drack vi mustig miso (akka) i japanska träskålar, sen fick var och en göra sin egen sushi. Man lägger sushiris på diagonalen av en bit nori och väljer fyllning från skålar med räkor, caviar, crabfish, omelett, avokado och fint skurna strimlor av morot och gurka (och rå fisk när det inte är rötmånad!). Sen viker man ihop sitt nori-ark och doppar i soja och wasabi. Som en "japansk tacos". Och medan man äter funderar man på vilken fyllning man ska ta nästa gång. Vi drack sake ur små japanska keramikmuggar som liknar äggkoppar. Jag tycker att det smakar ljummen äppelcidervinäger med jäst och det är inte direkt gott, men roligt att dricka. Ni kanske märker att jag är nybörjare på japansk mat...

Saturday, July 30, 2005

Barnmat kontra vuxenmat

Vi tittar på regnet och fåglarna och jag försöker förklara för sonen att "det är som en stor dusch från himlen, fast kall. Och duvorna, uhu-uhu, kalla och blöta också". Sen jag blev bloggare har jag dock försummat moderskapet (fast hittills har ju bloggandet lyckligtvis sammanfallit med min mans semester). Så gott det går försöker jag dock förklara världen för min son. Han är mest intresserad av sladdar, tåg, hundar och sin tjej Ebba. Han äter glatt av allt, utom välling. Just nu är blodgrape favorit. Det där med att man av princip ska ge barn krydd- och smaklös mat tror jag inte på, även om en del kanske behöver undvika det på grund av känslig mage. Och alla barn är förstås olika. Min son har ätit vitlök och chili sen har var 5 månader (men salt ska man vara lite försiktig med). Jag mådde aldrig illa under graviditeten så jag tror att han vant sej sen tiden i min mage och sen bröstmjölken. Barnmenyer med en rätt, köttbullar och potatis till exempel, är det tristaste jag vet. Inte konstigt att de inte vill prova nya saker sen! Och nu, när jag gjort ett nästan politiskt ställningstagande emot att ge barnen bara speciella barnrätter, kommer här ett typiskt vuxenrecept som jag hittade på igår...

Filoknyten med nektarin och mandel, 4 st

4 filodegsplattor, 50 x 24 cm
5 söta, mogna nektariner
0,5 dl mörkt moscovadosocker
0,5 dl Amaretto
0,5 dl grädde
1 dl rostad mandel
25 g smör + 25 g till pensling
lite torkad rosmarin

Mixa mandeln. Skär nektarinerna i kuber och fräs dem i smör ett par minuter. Tillsätt socker, Amaretto och grädde och låt koka ihop 5 minuter. Rör ner mandeln.

Vik filodegsplattorna dubbla. Lägg en sträng nektarinfyllning på filodegen och vik ihop till ett fint paket. Smält resten av smöret och pensla på. Strö över rosmarin och grädda i 225 grader i 10 minuter. Servera med tjock yoghurt smaksatt med socker och citronskal.

Jag använde nektariner som var lite omogna. De blev inte sötare av ugnsvärmen, så köp mogna frukter!

Oj, min kritik mot barnmaten kanske gav en och annan prestationsångest och det var inte meningen! Om någon undrar om min son bara äter hemlagad mat så kan jag berätta att han äter burkmat någon gång varje dag (fast oftast kryddar jag upp den med lite peppar och örtkryddor).

Wednesday, July 27, 2005

Överdrifter

Morotssoppa kanske låter tråkigt. Den här morotssoppan, som jag faktiskt sitter och äter på just nu, är inte trist! Man ska äta riktigt gott bröd till. Jag brukar köpa ett fantastiskt bröd med rosmarin på hos Bengtssons ost här i Lund. (Det är bakat på ett italienskt - eller är det ett franskt? - bageri i Malmö.) Brödet är snuskigt dyrt, men soppan är å andra sidan billig så det jämnar ut sej.

Morotssoppa med fräs, 4 port

1 tsk harissa
2 tsk curry
rapsolja
0,5 kg rivna morötter
1 hackad gul lök
1 liter hönsbuljong
1 msk oregano
pressad vitlök
200 g philadelphiaost light
salt, nymald peppar

Fräs curry och harissa i oljan. Rör i löken och morötterna, och fräs på. Tillsätt buljong, oregano och vitlök och låt småkoka 10 minuter. Vispa ner osten och låt den smälta. Smaka av. Låt soppan koka upp.

På lördag kommer en gammal kompis från Göteborg med sin familj. Hon har bjudit mej på så många goda kakor och efterrätter... Jag tänkte göra nåt med blåbär och vanilj - har någon ett tips? (På tal om vanilj så kom jag att tänka på nåt pinsamt. När jag fick barn slutade jag använda parfym; bäbisen vill ju känna igen sin mamma på den naturliga doften. Tur för min son att jag inte fortsatte med vaniljparfym, vaniljsköljmedel, vaniljdoftljus och vaniljrökelse - han skulle ju kunna tro att hans mamma var en vaniljbulle!)

Tuesday, July 26, 2005

Svenskt blir persiskt

Vi har precis ätit min variant av dillkött. I stället för citron eller ättiksprit använde jag rött vin och sötman kommer från gröna russin. Det blev faktiskt mycket gott och lite persiskt, tror jag, med lammet, vinet, russinen och dillen.

Dillkött med rött vin och gröna russin 4 port

1,5 kg lammbog (alternativt stek eller bringa)
1,25 l vatten
0,75 l rött vin
0,5 msk salt
2 morötter, skalade och skurna i bitar
2 gula lökar, klyftade
1 solovitlök i halvor
6 kryddpepparkorn
2 lagerblad

Dillsås:
50 g smör
5 msk vetemjöl
6 dl silat och reducerat kokspad
nymald svartpeppar, ev salt
1 dl gröna russin
1-1,5 dl finhackad dill

Koka upp lammet i så mycket vatten att köttet precis täcks. Låt koka i 5 minuter. Häll bort vattnet och skölj av köttet. (Gör du så, slipper du skumma av köttet.) Koka upp vatten och vin enligt mängderna ovan. Tillsätt salt, morötter, båda löksorterna, kryddpeppar och lagerblad. Låt koka i ungefär en timma. Tag upp köttet och sila spadet. Reducera kokspadet tills cirka 6 deciliter återstår. Bena ur köttet.

Smält smöret, pudra över mjölet och vispa i kokspadet lite i taget. Låt koka några minuter. Vispa i mer vatten om det behövs. Tillsätt russin och kött, och värm upp. Smaka av med salt och peppar. Rör i dillen. Servera med potatis och exempelvis haricot verts.

Monday, July 25, 2005

Favoritmat och snabbmat

Det godaste jag vet är köttgryta. Året om kan jag längta efter en kryddig köttgryta med riktigt mört kött i. Så fort affären öppnade i morse gick jag och köpte lammbog som nu puttrar på spisen och sprider dofter man nästan kan mörda för. Efter lunch ska vi resa i väg så grytan ska ätas först i morgon. Min bror inspirerade mej till en lysande idé och om receptet blir bra lägger jag ut det på Kardemumma. Nej, lammgryta är ingen snabbmat. I går kväll åt vi däremot mycket snabblagad mat. Vi stekte ett paket wokgrönsaker och ett paket "havsmix för wok" (bläckfisk, musslor och räkor) tillsammans med röd curry, vitlök och ingefära. När det nästan var klart droppade vi över lite lime och japansk soja och garnerade med koriander. Medan havsfrukt och grönsaker wokades kokte vi potatis i skivor. Alltsammans var färdigt på en kvart. Voilà!

Thursday, July 21, 2005

En salladscigarett?

Jag tror alltid att det ska bli så fantastiskt när jag lagar nåt nytt. Ganska ofta blir jag besviken och då försöker jag göra det bästa av situationen, krydda på nåt annorlunda sätt till exempel. När jag fick den koreanska chilipastan så kom också ett tips på hur man kan smeta lite på ett salladsblad, lägga på en sträng ris och rulla ihop som en cigarett. Kanske skulle jag inte köpt isbergssallad, utan i stället någon slakare variant. Mina "cigaretter" ser mer ut som majskolvar... Fast dom smakar gott och jag tycker fortfarande om idén.

I går kväll åt jag vildsvin för första gången. En kompis ska flytta och tog med några godsaker från frysen som ska tömmas. Så det blev enrismarinerad vildsvinsschnitzel, klyftpotatis med lavendel och rosmarin och en knallgrön sås på färska sojabönor och vitlök. Jag kommer definitivt att äta vildsvin igen, gärna färs om jag får tag på det. Vildsvinsköttet är mörkare och vildare än jag trott, och det gillar jag.

I morgon åker jag till mina föräldrar i Småland. Det är ingen nöjesresa direkt. Jag ska göra klart ett litet, litet jobb jag har och så ska jag sluta amma. När jag tänker efter så är det deppigt. Jag hade gärna ammat längre, men jag kan nog inte fortsätta amma på nätterna när jag jobbar heltid. Ursäkta, nu tappade jag visst den röda (mat)tråden...

Tuesday, July 19, 2005

En bjudrätt

När man flyttar till en ny stad vill man oftast skaffa vänner, åtminstone någon man kan ringa till och fika eller gå ut med. För ett par år sedan använde vi harissaräkor som nåt slags lockbete. Vi bjöd på hyfsat stora middagar i den nya staden för människor som vi knappt kände men som arbetar med samma saker som vi eller som vi träffat flyktigt för något decennium sedan. Det funkade åtminstone delvis för vi har några vänner nu. Nåväl, dessa harissaräkor är till Ida för att hon fyller år. Ursprungsreceptet kommer från Sannas kokbok (av Sanna Töringe och Anette Åberg). Rättens hemlighet är att man måste smaka av ordentligt så att dressingen verkligen är syrlig, het och salt. Det mesta går bra att förbereda; när gästerna kommit hackar man löken och kokar bulgur och lägger upp vackert. För det är en fantastiskt bildskön rätt.

Harissaräkor, 4 port

1 kg oskalade räkor (kokta kikärter går också; vi åt det idag för min pappa tål inte räkor)
2 stora röda paprikor
1-2 rödlökar
2 citroner
0,5 dl kapris
3 vitlöksklyftor
färsk koriander
harissa, sambal, tabasco eller dylikt
ca 5 msk olivolja
salt
bulgur till 4 personer
gurkmeja eller saffran till kokvattnet

Avokadosås:
2 mogna avokador
2 dl naturell yoghurt
lite pressad citron
2 vitlöksklyftor
salt, nymald svartpeppar

Grilla paprikorna svarta i ugnen och skala under rinnande kallt vatten. Skär i strimlor. Skala räkorna. Skär löken i tunna ringar. Blanda en marinad av pressad vitlök, en och en halv citron, olja, chili, kapris, den rostade paprikan och salt. Smaka av. Tillsätt räkorna och låt dra i en halvtimma. Rör i rödlöken.

Kör avokado, yoghurt och citron i matberedare och pressa i vitlök. Salta och peppra.

Koka bulguren enligt anvisning på paketet och tillsätt gurkmeja eller saffran för färgens skull. Lägg upp på ett stort fat och fördela räkröran över. Garnera med koriander och resten av citronen i skivor.

Monday, July 18, 2005

Laxbiffar på begäran

Efter önskemål kommer här ett recept på laxbiffar. Eftersom de innehåller bacon, precis som lammfärsspetten häromdagen, hade jag inte tänkt att lägga ut receptet här.

Laxbiffar, ca 10 st

500 g färsk lax
4 salladslökar, hackade
ett halvt paket bacon, strimlad och knaperstekt
1 tsk sambal oelek
0,5 tsk salt
nymald svartpeppar

Kör laxen i matberedare; smeten behöver inte bli helt slät. Rör i resten av ingredienserna och blanda om. Forma biffar med fuktade händer. Grilla eller stek dem några minuter per sida, tills de är precis genomstekta.

Förresten så gjorde kocken i Licence to grill laxhamburgare med bacon för ett par veckor sedan. Jag såg vinjetten till hans program; han pekade på en biff och sa "Oh, it's so sexy!" och sen spred han pinsamma superlativer i hela programmet. Jag kände direkt att jag aldrig kommer att gilla honom eller programmet. Fast man kan ju ändra sej. Varje gång jag såg Nigella slicka sina fingrar i teverutan ville jag bara stänga av. Jag tyckte inte ens att hennes mat såg god ut. Men när jag började läsa hennes kokböcker föll jag pladask. I böckerna passar hennes vällustiga och sensuella beskrivningar av maten perfekt. Och maten är intressant nog utan att se henne.

Sunday, July 17, 2005

Matsnickerier

Snart har jag varit föräldraledig i ett år och tidvis kan det vara tråkigt. Under långa barnvagnspromenader har jag utvecklat två egenheter för att hålla hjärnan någorlunda intakt. Varje dag försöker jag maniskt komma på så många ord som möjligt i Svenska Dagbladets "Nian". (Nio bokstäver, mittbokstaven måste vara med och orden måste innehålla minst fyra bokstäver.) Jag går runt och rimmar för mej själv och mer än en gång har jag råkat köra in i någon stackare som befunnit sej inom barnvagnssfären. Den andra lilla egenheten är att jag tänker ut maträtter och menyer, sånt jag tror att jag själv skulle vilja beställa på en restaurang. Det kan vara nåt jag aldrig smakat eller en kombination jag är nyfiken på. Allt för att fånga hönor på vift... I går skulle jag på möhippa och lyckades missförstå tidsplaneringen så jag kom nästan tre timmar för tidigt. Min klantighet gav mej en fantastisk ensam frukoststund på Systrar & Bröder i Malmö. Då tänkte jag ut det här:

Hittepåmeny för matglada

Salt baklava med rosmarin och pinjenötter i citronsirap på ett ätbart blad (jag tänker mej ett vackert lönnlöv, men det kanske inte är ätbart?), en liten kall tomatdrink till

Rosastekt renfilé - det är inte rensäsong, men jag har aldrig ätit ren och har hört att det ska vara så godast -, mandelpotatisomelett, enbärsmarinerade färska bönor (olika sorter och färger)

Lavendelskorpa med rabarber- och vaniljdipp

Wednesday, July 13, 2005

Jul i juli

Min bror är här några dagar. Vi växte upp på snabbmakaroner och falukorv och hembakade kakor, och trots det, eller snarare därför, är vi båda närmast besatta av att laga mat. Min man älskar också att laga, äta och prata mat, men när det kommer till att diskutera kokböcker och jämföra recept så diskar han hellre... Då är det bra att ha en bror. Förra sommaren var mina ben graviditetsstinna och det var lika varmt i min brors kök i augusti som det är här nu. Jag satt ner och lagade mat. Vi gjorde bl a en mandelpaj med nektariner som jag fortfarande tänker på minst en gång i veckan. Just nu har vi en slags ostkaka med apelsinblomsvatten i ugnen. De tjocka revbenen har marinerats sen i går. Ja, du läste rätt. Mitt i varmaste sommaren lagar vi revben med honung, ingefära, stjärnanis och kanel för att vi är sugna på det. (Vi ska äta sallad med melon till för att det inte ska smaka för mycket julbord.) Men kanske blir det som oxsvansgrytan vi höll på med en hel dag. Nu fnissar vi åt vår barnsliga förväntan och sen åt besvikelsen över hur lite kött det är på en stjärtstump.

I går kväll grillade vi stora räkor och halloumi på balkongen. Till det hade vi en fantastisk sallad; Jamie Oliver kallar den "nordafrikansk knapersallad". Vi har härmat, men gjort om den.

Knapersallad, 4 port

4 stora skalade morötter
ett knippe rädisor
ett par stjälkar selleri
2 fasta äpplen
1 kruka koriander
1 liten näve goda russin
3 msk balsam- eller rödvinsvinäger
6 msk olivolja
1 msk tehina (sesampasta)
1 pressad vitlöksklyfta
salt, nymald svartpeppar
1 msk rostade sesamfrön

Skär morötterna i tändsticksstora stavar. Skiva rädisor, stjälkselleri och äppelklyftor tunt. Rör ihop vinäger, olja, vitlök och tehina och smaka av med salt och peppar. Blanda försiktigt alla ingredienserna, men spara sesamfröna till garnering.

Saturday, July 09, 2005

Snott och lånat

Den sommaren jag flyttade till Skåne var vi ofta ute och cyklade. Det var då jag upptäckte sockerärterna ordentligt. Vi räknade snabbt ut att fälten runt Lund kunde försörja hela Sverige med sockerärter, dvs det gör nog inte så mycket om man hade med en påse då och då och plockade några. Jag har nästan inte ätit sockerärter sen dess, inte förrän igår (Obs, inköpta på Mårtenstorget!)

Sommarlunch med sockerärter, 2 port

150 g sockerärter
150 g vaxbönor
200 g champinjoner, kvartade
3 msk neutral rapsolja
ett par centimeter riven ingefära
0,5 dl sherry (RT)
salt och nymald svartpeppar
2 dl (okokt) fusilli fullkornspasta

Koka sockerärter och vaxbönor ett par minuter. Skölj dem sedan i kallt vatten.

Koka pastan. Stek champinjonerna i oljan, salta, peppra och riv över ingefäran. Häll på sherryn och låt puttra några minuter. Tillsätt ärter, bönor och pasta och värm upp.

Jag vill göra något med lavendel, lavendelskorpor eller blanda lavendel i någon efterrätt med grädde och frukt eller bär. Det låter så vackert och tramsigt romantiskt. Jag hade tänkt fråga er var man köper lavendel, men så såg jag igår att på min innergård, som tanterna i huset mittemot vårdar ömt, växer lavendel. Precis under min balkong. Och för att återknyta till sockerärterna så kanske man kan "låna" lite en sen kväll. Har någon ett tips på vad man kan göra med lavendel?

Livet, döden, maten. Av maken

Idag står min man för texten. Han har just varit hos Trimalchio och han kanske återkommer.



Den till synes banala ramsan "Äta bör man, annars dör man. Äta gör man, ändå dör man" är kanske inte enbart banal. Att man äter för att åtminstone överleva är en sak. Många gör det för att verkligen leva. Men ätandet och döden då? Jo, även om vi alla dör, kan njutningen av en måltid vara ett sätt att förhöja och förtäta livskänslan, kan den vara ett sätt att hålla döden på en armslängds avstånd. Det upphöjda nuet raderar tidens obönhörliga gång.

I skönlitteraturen finns åtskilliga lustfyllda middagar återgivna, som berättelsernas kulmen. Den kanske mest berömda och spektakulära måltiden är den antike festfixaren Petronius ironiska berättelse om Trimalchios middag (första århundradet e. Kr.). Karnevalisk, överdådig, möjligen mer gourmandisk än lukullisk - mycket är den i alla fall. Och det är som om matgästerna äter för livet, eller för att måltiden är livet. Varje rätt förskjuter döden någon decimeter. Slutar man äta, slutar livet.

Och de äter verkligen. Och de gör det långsamt, i ett slags "slow eating", även om några till slut, däribland värden, blir både illamående och mer än lovligt fulla. Om det är ett överflöd av mat, är det likväl långt mer raffinerat än våra dagars "ät-så-mycket-du-vill"-erbjudanden som lockar de glupskt bredtungade med räk-, pizza- eller filéfrossa (språkligt knäppt dessutom; skall man äta djupfryst?!).

Vad som serverades hos Trimalchio? Som förrätt bars fram gröna och svarta oliver, hasselmöss beströdda med honung och vallmo, påfågelsägg, syriska plommon, granatäpplekärnor, fet snäppa i pepprad äggvita och därtill honungsvin ("vatten var där ingen som bjöd på").

Sedan fortsatte man med bockärter, oxkött, testiklar och njurar, afrikanska fikon, livmodern av en so som ännu inte grisat, havsbarber och annan fisk (färsk sannerligen, då den fortfarande simmade inför gästernas ögon), hare, krabba, gås, kött- och blodkorvar, ragu, smågrisar av sockerdeg (!), tårta och honungskakor. Man sköljde ner detta med hundraårig falerner (romartidens yppersta vin) och annat vin som var och en fick krydda själv.

Efter en stunds umgänge kom så servitörerna in med ett på feta ekollon gött vildsvin, vidare ett tamsvin som slaktades och tillagades vid borden samt flygande småfåglar som infångades med limspön och sedan anrättades. Därefter bjöds det på frukt och saffransfyllda bakverk. Och mer vin förstås (stundom silat genom duk). Petronius nämner härjämte puddingar övergjutna med spansk honung, syltad kummin, lupiner, nötter, bröd, dadlar, ost i ojäst vin, lever, rädisor och senap. Som reservrätt hade förberetts en björnstek! Skulle någons mage komma i olag under frosseriet rekommenderades granatäppleskal och tallbark...

Förmodligen långt innan maten hade hunnit smälta avnjöt man sedan gödda höns, färserade gåsägg, en tupp och slutligen ostron och musslor. Vinet flödade alltjämt, ända tills berättaren själv väljer att i hast lämna kalaset.

Om de höll döden på avstånd? Kanske inte, kanske tvärtom. Men de hade roligt under tiden.


Niklas Schiöler

Thursday, July 07, 2005

Fira fredag

Min kompis i Hong Kong hörde av sej efter att ha läst Kardemumma. Hong Kong är en mathimmel från a till z och jag är välkommen. Så nu är det bara finansieringen som fattas...

Jag funderade på att grilla lammfärsbiffar igår, men så läste jag Annes blogg (www.annesfood.blogspot.com) och gjorde spett i stället. Och jag lyckades med kryddningen, men nästa gång ska jag röra mer i smeten så att den blir lite fastare och sitter kvar på spettet bättre. Jag tänkte göra en variant av chelo, persiskt ris med stekt potatis i botten av grytan, för jag har hört att det ska vara gott. Tyvärr hade min potatis förfrusit i kylskåpet så det blev basmati med gurkmeja till spetten.

Mina lammfärsspett

500 g lammfärs
0,5 pkt bacon, knaperstekt
1 ägg
2 vitlöksklyftor, pressade
färsk oregano
1 tsk indiskt chilipulver (eller nåt annat chilistarkt!)
0,5 tsk salt
lite svartpeppar
8 trägrillspett

Blanda alltsammans med färsen och tryck fast på spetten. Grilla några minuter per sida.

Sonen gnäller, han är snorförkyld. Och jag som ska på en liten, högst oprofessionell, vinprovning med sällskapsspel i kväll. Vi får se hur dagen blir.

Den röda boken

Jag attraheras av idén bakom Hurry curry av Lotta Voltaire: en röd bok som ska fyllas med mat och människor, en resa till Indien. Nåt sånt skulle jag vilja göra. Men så tänker jag på min egen treveckorsresa till södra Indien för sju år sedan. Jag vande mej aldrig. Jag tyckte att jag inte kunde påverka något i skeendet, att människor ljög eller jävlades med mej. I stället för att prova en massa goda maträtter smuttade jag cola med inhemsk söt rom så fort jag kom åt "för magens skull". När jag läser min dagbok möter jag en sur och misstänksam människa. Men några smaksensationer fick jag förstås: den färska mangon och jackfrukten, det söta bröllopsriset, nudlarna i kardemummamjölk, "chicken 65" och säkert något mer. Om jag fick möjlighet att göra om resan skulle jag vara en trevligare och mer positiv människa, jag lovar. Vilken del i världen skulle man välja, om inte Indien? Jag har en kompis i Hong Kong och jag kan hennes matkultur rätt illa. Hong Kong, ja. Smakar gott på tungan.

Det är inte grillväder precis, men har man elgrill på balkong med tak så spelar vädret mindre roll. Jag tror att jag ska göra nåt med lammfärs och bacon. Vad kan det bli?

Wednesday, July 06, 2005

En röd låda

En röd låda i plast med lite guld, en ros och några bokstäver som liknar kinesiska tecken. Jag fick den av en av mammorna i föräldragruppen. Det är gochujang i, berättade hon. En ingift släkting till hennes man är korean och använder det som ketchup till maten. Efter att han smakat kommer jag nog att vara mer sparsam med denna lite syrliga (jästa?) chilipasta från Korea än med ketchup. Men nog ska den användas på nåt sätt. Det var en rolig present. Trots att vi inte känt varandra så länge så visste den här mamman vad jag gillar. Och så ville hon kanske återgälda burken med Lutenica som jag gav henne förra veckan. Det var ungefär en månad sedan som Lisa (www.matalskaren.blogspot.com) gjorde att jag stiftade bekantskap med Lutenica under en matkaravan på Möllevångstorget (www.matkaravan.nu) och sen dess har vi gjort av med tre stora burkar av den makedonska varianten av ajvar relish. I kväll ska vi äta en fiskrätt med Lutenica. Vi har bjudit på den flera gånger trots att det kanske inte är en så festlig rätt egentligen. Med färgglada grönsaker till är den enkel att laga, mycket god och jag tror inte att man kan misslyckas. Jo förrresten, min bästa kompis använde en alltför billig fryst fisk med resultatet att hon inte vill äta rätten igen...

Fisk i röd kostym

vitlök, finhackad
olivolja
1 tsk mald spiskummin
2 msk tomatpuré
2 msk Lutenica (ajvar relish skull nog också kunna duga)
1 dl vatten
4 portioner färsk vit fisk, t ex torsk eller ett mer politiskt korrekt alternativ
2 tomater
färsk oregano

Sätt ugnen på 175 grader. Fräs vitlöken i olivolja i en kastrull. Tillsätt spiskummin, tomatpuré, Lutenica och vatten. Låt koka ihop lite.

Lägg fisken i en ugnssäker form. Bred över såsen. Skiva tomaterna och lägg ovanpå fisken. Stänk över lite olivolja. Låt stå i ugnen tills fiskens innertemperatur är 55 grader (ungefär en kvart). Garnera med färsk oregano.

Det passar med bulgur kokt med strimlade katrinplommon och lite Lutenica till. Jag brukar blanda gröna ärter i bulguren också. Tjock yoghurt, extra Lutenica och rostad lök gör rätten komplett!

Tuesday, July 05, 2005

Tack!

Tack alla som välkomnat mej så varmt i matbloggarland! Ilva har på www.agliolio.blogspot.com den 3:e till och med klistrat in några härliga gröna kardemummafrön. Som ni ser behärskar jag inte tekniken till fullo än; hur man gör länkar har jag till exempel inte lärt mej. Och i morse ringde jag Comhem och fick nattens bredbandshaveri att bli en fråga på liv och död. "Har du tryckt på den lilla knappen på sidan av modemet, nähä - men gör det då!" sa den tekniska supporten. När det rör sej om så lätta åtgärdanden blir man glad!

På tal om teknik så måste jag tillägga att jag tycker mycket om vackra ångande matbilder och färgstark mat, men det blir inga bilder på den här sidan av den enkla anledningen att jag inte har någon digitalkamera. Man måste ha doft-, smak- och syninlevelseförmåga när man läser här! Ibland kan jag uppskatta kokböcker utan bilder av den anledningen, att man får använda sin fantasi. Det blir nästan en annan genre.

Vi grillade ju igår med grannarna. Om man bara har balkong är elgrill bättre än grillpanna på spisen. När jag tänker efter så avskyr jag grillpannan innerligt. Grillränderna fastnar ju i pannan! Elgrillen vill mej väl; vi har ett kärleksfullt förhållande. Vi gjorde det enkelt för oss med kycklingspett och nudlar. Mannen marinerade kycklingfiléer som delats i tre delar och vi kokte tenudlar och blomkål. Till det hade vi japansk soja och en sås som jag fått tips av från en kollega: tjock yoghurt, thai chilli och färsk ingefära (samt salt och peppar). Tvååringens omdöme var "smakar fisk", vilket är högsta betyg enligt hennes mamma.

Idag är det lyxigt. Jag ska uteäta lunch med ett par mammor och barn i föräldragruppen och i kväll ska jag träffa kollegorna på ett libanesiskt ställe i Malmö.

Lev väl!

Monday, July 04, 2005

En salig blandning

Jag fick en liten stund för mej själv. Vi är barnvakter och jag har lagt alla leksakerna lockande utspridda över golvet... Jag äter samtidigt som jag skriver, rester från igår. Det är caponata (aubergineröra), potatis, korv (linguica från Scan - inte så dum!) och fetaost. En salig blandning - en italiensk grönsaksrätt, korv efter portugisiskt recept och grekisk ost... Igår, när min man och jag satt på balkongen och åt, tog jag för givet att han tyckte att det var lika gott som jag eftersom vi brukar tycka lika. Men icke, "en konturlös massa" var hans dom över caponatan. Han gillar inte ratatouille heller, så helt förvånande är det inte. Grönsaker ska vara krispiga och ge tuggmotstånd, tycker han. Som framgår gillar jag både och.

Caponata di melanzane
- en siciliansk aubergineröra

2 auberginer, skurna i tärningar
1 dl + 1 msk olivolja
salt, nymald svartpeppar
1 selleristjälk, skivad
1 gul lök, hackad
pressad vitlök
500 g krossad tomat eller 5-6 hackade tomater
o,5 dl gröna oliver, halverade
2 msk kapris
1 msk strösocker
0,5 dl vinäger
rejält med hackad persilja

Stek auberginetärningarna i 0,5 dl olja tillsammans med salt och peppar. Plocka upp tärningarna och lägg dem åt sidan.

Värm resten av oljan och fräs selleri, lök och vitlök. Lägg sedan i tomat och koka i 10 minuter. Tillsätt aubergine och resten av ingredienserna, låt koka ytterligare 5 minuter. Smaka av med mer salt, peppar och socker om det behövs.

Nu måste jag återgå till barnpassandet och städandet. Vi får gäster om några timmar, en granne och hennes dotter, och vi ska grilla med elgrillen på balkongen.

Sunday, July 03, 2005

Grilla aubergine

Vi åt bara en liten, liten middag igår. Anledningen till att det blev så smått är att vi åt så gigantiskt gott och mycket till lunch. Vi var på malmöutflykt och testade Sapla, den relativt nya indiska restaurangen vid Möllevångstorget. Både min man och jag åt lammgryta; jag valde en mild variant med grädde, kokos, russin och nötter som smakade efterrätt och mannen åt en lite starkare rätt med mycket koriander. Förra gången åt vi mycket chilistarkt, så starkt indiskt som jag nästan bara ätit i London och Amsterdam förut. Det bådar gott att både den starka och den svaga kryddningen varit fin på Sapla, som om kocken verkligen smakar av maten eller som om han/hon lagat den tillräckligt många gånger för att veta exakt hur den ska kryddas... När jag nu ändå är inne på indisk mat har jag två frågor som jag hoppas att någon annan kan besvara.
1. Var handlar man indiska livsmedel i Malmö?
2. Förrförra helgen var jag bjuden på middag hos mammas arbetskamrat från Indien och fick en fantastisk måltid. Jag fick med mej stjärnanis och ett pulver "stark chili" hem. Den starka chilin är otroligt god; den luktar chili och paprika, men inte ungersk paprika t ex. Det jag undrar är om någon vet vad det är som luktar "indiskt"? Trots att det är chili går det liksom inte att ta fel - detta är en indisk krydda!

Javisst, vi åt bara en liten middag igår, så liten så den skulle passa som förrätt åt fyra. Sen grillsäsongen började har vi grillat tunna skivor aubergine nästan varje gång. De blir söta och nästan knapriga och jag kan verkligen rekommendera det. Här har jag härmat Nigella och till hennes fetafyllda auberginerullar åt vi en persiljesallad - en riktig mellanösternhöjdare!

Fetafylld aubergine

1 stor aubergine
olivolja att pensla med
100 g grekisk feta
en halv röd chili, finhackad
mynta (jag hade bara torkad så jag använde det)
lite pressad citron
nymald svartpeppar

Skär auberginen i ungefär tio fina skivor. Pensla dem med olja och grilla dem randiga, cirka ett par minuter per sida. Rör ihop feta, chili, mynta, citron och smaka av med svartpeppar. Lägg en klick fetaröra på den yttre delen av aubergineskivan och rulla ihop. Servera skivorna med skarven neråt.

Nästa gång ska jag blanda lite chilipasta i oljan i stället för att ha röd chili i fetaosten. Jag tycker att det blir gott med mer smak på själva auberginen.

Persiljesallad

4 dl blad från bladpersilja
3 schalottenlökar, finhackade
lite olivolja och lite pressad citron
en nypa salt
en aning spiskummin

Saturday, July 02, 2005

Sesam öppna dej

Äntligen är det dags. Jag kommer att skriva mycket mer, jag kommer att tråka ut mej själv och alla. Därför börjar jag med ett recept och skriver mer när jag sett att allt fungerar. Jag har blivit i det närmaste besatt av sesamfrön, gyllenrostade och sprättiga. Nästan ännu godare är tahini, eller tehina, sesampastan som både är mjuk och kärv i munnen. Originalreceptet kommer från en kokbok om israelisk mat och rätten är arabisk-drusisk husmanskost. Det är alltså mormors köttfärslimpa jag bjuder på, fast inte min mormors...

Siniye, 4 port

800 g lammfärs
1 finhackad lök
några vitlöksklyftor, pressade eller finhackade
1 ägg
2 kokta och mosade potatisar
0,75 dl mjölk
1 krm spiskummin
1 tsk salt
0,5 tsk svartpeppar
1 krm kanel

Topping:
0,75 dl tehina (fast sort)
1,5 msk pressad citron
ca 0,5 dl vatten
ett par vitlöksklyftor
0,5 tsk salt
1 krm svartpeppar
2 tsk rostade pinjenötter
några kvistar bladpersilja

Sätt ugnen på 200 grader. Blanda alla ingredienser utom toppingen i en skål. Häll färsen i en rund, smord form (ca 22 cm i diameter). Ugnsbaka i 30 minuter. Rör ihop tehina med citronjuice, salt, peppar, vitlök och tillräckligt med vatten för att göra smeten smidig. Bred ut krämen över färsen och baka ytterligare 15 minuter. Servera rätten varm, överströdd med pinjenötter och bladpersilja.