Kardemumma

Name:
Location: Sweden

Jag tänker nästan jämt på mat, letar det ideala receptet, planerar måltider och är nyfiken på vad andra äter. Min bokhylla är fylld med kokböcker och ibland läser jag dem som poesi (såväl som poesi, kan tilläggas). Förövrigt har jag två barn och en man som jag är lyckligt gift med.

Tuesday, August 30, 2005

En kulinarisk fantasi

I Elle à la carte finns en avdelning som kallas "läsarfest". Man får skriva in och önska tema, beskriva vad som ska firas och vad man har för tankar kring menyn. Och då tänkte jag på er. Det hade varit roligt att verkligen träffa till exempel dem jag har på min länklista. Efter en snabb titt på kartan inser jag att Lund är vår medelpunkt, Ilva i Italien, Annette i Frankrike, Cissi i Karlstad och Anne, Lisa, Frida och Alice i Stockholm. Alla har långt till Lund... Tema då? Jag tänkte mej nån form av poetisk meny som den hitskickade kocken får tolka fritt. Tänk er följande:

"En skugga står i sin rykande hytt och steker två fiskar enligt ett gammalt recept från Atlantis, små explosioner av vitlök, olja som rinner på tomatskivorna. Varje tugga säger att oceanen vill oss väl, ett nynnande från djupen" (Tomas Tranströmer)

och

"Ett stort kålhuvud tänker
men inte på kålsoppa:
Det tänker på Afrikas milda frikadeller
hoppande lätt över savannen" (Gunnar Ekleöf)

och efteråt

"I have eaten
the plums
that were in
the icebox
and which
you were probably
saving for breakfast

Forgive me
they were delicious
so sweet
and so cold" (William Carlos Williams)

Även om det inte blir av, så är det väl en spännande idé...

Monday, August 29, 2005

Vanliga vardagen


Jag håller med Cissi, vardagsmat är nästan det svåraste. Den ska vara god, snabblagad och nyttig. Gärna vacker. Och den får inte kosta för mycket. Jag frågar ofta släkt och vänner vad de ska äta till middag. Matidéer är till för att snos och jag är en riktig härmis (även om jag aldrig följer ett recept till punkt och pricka).

De senapsmarinerade rotfrukterna uppfyller de flesta kraven. Vi hade bråttom, åt dem med ett färdigt paket gravad lax. Det blev den perfekta maten en vanlig måndagskväll. Och resterna passar till morgondagens lunchlåda.

Senapsmarinerade rotfrukter, 4 port

4 potatisar
2 morötter
2 palsternackor
4 svartrötter
salt

marinad:
1 msk fransk dijonsenap
1 msk skånsk senap
1 dl varm grönsaksbuljong
2 tsk rapsolja
1 tsk hela korianderfrön
salt och nymald svartpeppar
ett knippe dill
1 paket smörgåskrasse

Skala alla rotfrukterna och skär dem i lagom stora bitar. (Svartroten kan skalas under rinnande vatten för att slippa lite av "kletet". Fram till kokning bör svartrotsbitarna ligga i citronvatten för att inte mörkfärgas.) Koka sedan rotfrukterna i lättsaltat vatten tills de är mjuka.

Rosta korianderfröna i torr stekpanna och mortla dem grovt. Vispa ihop de båda senapssorterna med buljong, olja, koriander, salt och peppar. Rör ner klippt dill och krasse. Blanda försiktigt ihop alltsammans.

Min son har kommit på ett effektivt sätt att hålla mej borta från datorn. Han slår på hårddisken, drar i sladdarna och tittar uppfordrande på mej. Det fungerar; han blir nog en klipsk jäkel.

Saturday, August 27, 2005

Till ords!

Idag är det maken som har något att skriva - så varsågoda!


Så som man aktar råvaror skall man akta språket. Inte för att försvara ett stabilt och definitivt språk. Något sådant finns inte. Språket är överhuvudtaget inget utarbetat redskap eller instrument med vederhäftig bruksanvisning - det är vårt människodanande organ, ytterligt känsligt, ytterligt nyansrikt.

Ändå har man rätt (och ibland skyldighet) att påvisa när språk fungerar sämre, är ineffektivt eller trubbigt.

När Lisa talade om språkliga tautologier, kom jag att tänka på ett språkligt oskick som ibland ger mig kulinarisk klåda. Att man emellanåt tvingas beställa en "fisk burgare", kan man väl (för stunden och nästan) stå ut med, även om särskrivningseksemet till slut kan ge variga böldmeningar som "En brun hårig sjuk sköterska satt vid en bar disk och talade med några tusen konstnärer" (i reella fall är utslagen näppeligen så här roliga). Nåväl, värre är när mer sofistikerade restauranger inte klarar de få texter de har att hantera. Om man på menyn läser chévre med det grava accenttecknet förvandlat till akut börjar det sticka lite olustigt i gommen. Ibland skrivs det chevré, som om getosten rimmade på paté. Utöver särskrivningens omusikaliska och uttalsmässigt omöjliga natur missar alltför många restauranger, även de med gott anseende, stavningen (liksom uttalet) av sina statushöjande, och ibland helt sakliga, franska och italienska rättbeskrivningar. Varför inte kolla en gång till, varför inte slå upp ett ord eller begrepp, varför inte fråga någon tillförlitlig innan man trycker sina menyer?

Vid ett restaurangbesök för några år sedan fick jag den beskäftiga idén att för en spottstyver korrigera alla menyer i Sverige. Det vore en god affär för ägarna och själv skulle jag ha blivit mångmiljonär (och naturligtvis utbränd av mängden arbete). Men tanken är befogad. Kanske jag är petig, kanske besserwissrar jag, men är det ingen mer som kan finna saken av vikt? När man bedömer restauranger talas det med stort allvar om smakfull miljö, om kompetent service och, rimligen, om maten. Men läsningen av menyn, ett av de allra första och tyngsta middagsintrycken, skall vara en njutning för fantasins smaklökar innan mun, näsa, öga och mage får sitt. Menyn skall vara en aptitretare, inte en aptitirriterare. Om min blick under de viktiga minuter då man skall välja rätt träffas av en "filè" eller en "tirrami so" förlorar jag något av förtroendet. Tilliten till matkonsten sjunker om man slarvar med namnen på det som serveras. Bån appätitt!

Niklas Schiöler

Friday, August 26, 2005

Marmeglad


Vad ska man tänka på när man väljer rött vin till köttgryta? När jag frågade på Systembolaget sa kvinnan där att det inte spelar så stor roll. Jag vet att man helst ska dricka samma vin till maten som man har i den. (Nu kom min man med ett glas för att förgylla fredagsbloggandet... Och det är inte samma vin som i grytan så jag har redan brutit den enda regeln jag kan om mat och vin.) Så, för att avsluta ämnet, valde jag ett av de billigaste till grytan, Åkessons Vino Rosso på tetra. Det blev en god köttgryta (men jag vet ju inte hur god den hade blivit med ett annat vin...).

Nu efterrättsäter vi plommonmarmelad med manchego (spansk fårhårdost). Fast sedan tiden som delikatessbiträde på Ica Focus i Göteborg (ett par år på 90-talet), och mycket ostsmakande på arbetstid, är jag fortfarande mest förtjust i Appenzeller och Gruyère, men Manchego är också bra. Plommonmarmeladen skulle egentligen ha varit en körsbärsmarmelad, men körsbärssäsongen är slut så det fick bli plommon. Den är kryddad med anchochili, en härlig torkad chili med doft av tobak (som färsk chili heter ancho poblano.) Marmeladen kan nog funka som chutney till grillat kött och kyckling, men då skulle jag lägga till ännu en anchochili i receptet. Egentligen är jag ingen sötsaksmänniska, men när jag läser Jonas Borsséns Frukost och brunch blir jag sugen på fransk mjölkmarmelad med rostade hasselnötter och turkisk auberginemarmelad också.

Så här gjorde jag min plommonmarmelad:

Plommonmarmelad med anchochili, halv sats = 3 barnmatsburkar

500 g Victoriaplommon
2 dl syltsocker
1 torkad anchochili
0,5 vaniljstång, delad

Blötlägg chilin i varmt vatten. Ta bort fröna när den mjuknat och skär den i små bitar. Skölj och dela plommonen. Koka alltsammans på svag värme i 15-20 minuter. Låt koka på hög värme i ytterligare 5 minuter, skumma under tiden. Häll upp på rena burkar.

Wednesday, August 24, 2005

Det börjar bli höst


Vi har just ätit något mycket gott, pasta med kantareller, parmesan och pancetta. Ja, jag är helt såld på pancetta! Och kantareller, men det känner ni ju också till.

Om en vecka ska jag börja jobba igen. Det känns märkligt avlägset. Jag kommer inte att kunna blogga speciellt mycket och inte leka i Stadsparken... (Det är jag som är den högljudda mamman på lekplatsen, hon som sjunger högt och falskt trots att hon mimat i kör flera år. Och som säger att "det smakar BAJS - spotta!" när sonen stoppat något i munnen. Man förändras. Så skönt.)

Monday, August 22, 2005

Listor!

Femton favoriter

kantareller
vitlök
kronärtskocka
blodgrapefrukt
melon
mango
jordgubbar
koriander
lamm
bacon
vatten
smör
pistaschnötter
bittermandel
vanilj

Och jag menar inte vilken mango som helst. Den ska ätas solmogen under ett träd i Indien. Likaså ska pistaschnötterna vara alldeles ohärskna, gröna och lagom salta. Och så vidare.

Ilva skickade fem frågor som jag efter bästa förmåga ska besvara. Hm, de är väl inte precis "som gjorda för mej".

Fem album i min Ipod

Musik? Nick Cave, Nick Cave, Nick Cave, bara Nick Cave... Och när maken lyssnar på klassiskt eller Fågelsång i Sverige så kan jag inte undgå att göra detsamma.

Fem filmer jag nyligen sett

Går mycket sällan på bio, kommer ihåg att jag såg Mannen utan minne och att jag tyckte om den. Tycker inte om roliga filmer. Hamnar ofta framför teven, men sitter mest och tänker på annat.

Fem trevliga saker som nyligen hänt

Att det är sol ute (Är jag ytlig?)
Att jag åt något igår som jag inte provat förut, hoki
Min nya korallröda klänning (Jo, jag är ytlig.)
När sonen nyss plockade ut sin leverpastejsmörgås ur munnen och stoppade in den i min
Att jag hittat hit, och att jag får kommentarer från välvilliga människor

Fem mp3filer i min spellista

Musik igen? Se första frågan.

Fem böcker jag nyss läst

Lånar kokböcker och nyare diktsamlingar på biblioteket och bläddrar i dem. (Sedan jag fick barn kan jag inte koncentrera mej genom en hel roman...)

Sunday, August 21, 2005

Lamm i pastellfärg


I går kväll grillade vi lammentrecote och åt den med blåbärspasta som jag blandade med lite creme fraiche och stekt pancetta (ett slags italienskt bacon, fast rundare och en aning sötare i smaken). Och över strösslade jag färska bönor och blåbär. Vi hade vackra kronärtskockor till, och det hela blev riktigt gott. Pancettan lyfte rätten utan att ta överhand. Jag älskar vanligt svenskt bacon som krydda i maten, men pancetta är ett strå vassare.

Ursäkta fotot, det är verkligen uselt. Genomskinliga tallrikar blir osynliga på kort - nu vet jag bättre och gör inte om misstaget.

Mat för en kejsarinna

Några av rätterna, överst från vänster: kycklingfötter med sojabönsås, köttdumpling, nederst: revben med sojabönsås, kyckling och skinka i sojabönsblad

Sedan jag läst om Dim Sum i senaste Gourmet har jag velat prova. Min kompis i Hong Kong skrev att det är bra om man är många som beställer för då kan man smaka av varandras rätter. Jag och min lilla familj var på China Garden i Malmö igår för att äta Dim Sum. Vi valde lite på måfå i den ganska röriga menyn (en på svenska, en på kinesiska och en bildmeny där siffrorna inte stämde med den svenska). Den första rätten vi fick in var rispannkakor med räkor. De spänstiga räkorna, den söta sojan, koriandern och salladslöken hetsade upp oss. Vi var hungriga och nyfikna. Sen följde fler skålar med mer mediokra rätter. I stället började vi intressera oss för vad det stora kinesiska sällskapet bakom mej beställde in, tallrikar med klibbigt ris invirat i stora gröna blad, grönsaker vi inte kunde identifiera och Dim Sum som inte såg ut som våra. De tjuvkikade säkert på oss också, skrattade åt mitt sätt att hantera pinnarna (och sedan hugga in på maten med serveringsbesticken...) och att vi inte drack te, utan hädiskt slurpade stor stark.

Helgens största smakupplevelse blir ändå arbetskamratens trerätters i fredags, och då speciellt de smörstekta kantarellerna i krustader som vi åt som förrätt. Jag hade nästan glömt hur ljuvligt kantareller är; de hamnar i min förstadivision, Favoritmat Man Knappt Kan Leva Utan (mer om det en annan dag).

Friday, August 19, 2005

Dagens rätt


Sonen och jag åt laxspett, gröna bönor och quesadilla med sötpotatis på balkongen idag. Fotot kanske verkar idylliskt; det är taget innan all mat hamnade på golvet och innan getingarna kom... Receptet på quesadillas kommer från En bulle i ugnen av Renée Voltaire (en av många kokböcker jag lånat på Lunds stadsbibliotek) och jag har bara kryddat upp det lite. Kanske skulle man ha något grönt i, koriander eller gräslök till exempel. Nåväl, jag tyckte att det var ett bra vardagsrecept som är värt att dela med sej av.

Quesadilla med sötpotatis, 2 port

4 tortillabröd
1 sötpotatis
1 morot
1 dl röda linser
2 vitlöksklyftor
salt, nymald svartpeppar
en knivsudd chilipulver
6 skivor lagrad grevé

Skala sötpotatis och morot och skär i mindre bitar. Hacka vitlöken. Skölj linserna noga. Koka upp vatten och låt grönsakerna koka 20 minuter. Sila av och krydda. Bred ut smeten på två av bröden, lägg på ostskivorna och täck med de resterande bröden. Stek bröden i torr stekpanna, några minuter per sida, tills osten smält.

Thursday, August 18, 2005

Ljusbrun mat



I förrgår kväll när jag skulle sova låg jag och funderade på vilda köttgrytor och murriga soppor. Jag kunde knappt somna, tänkte ut löksoppa med cashewnötter, karljohansvamp, salvia och parmesan. Och det blev en god löksoppa dagen därpå, men inte så speciell som jag fantiserat om. (Fokusera blicken på min favoritklänning i stället, den nedre bilden!) När jag tittade djupare i min grå soppa kom jag att tänka på Carl Butlers kokbok (från 1974). En del recept är inte så dumma, men på bildfronten har det visst hänt mycket i kokboksvärlden. Ljusbrun mat mot mörkbrun bakgrund - det är fascinerande fult (den övre bilden!)

Tuesday, August 16, 2005

Låtsasmat


Man kan låtsas att man är i Marocko, att man äter god mat och svalkar sej med en apelsinsallad i skuggan. En kamrat från studietiden var här idag; vi åt apelsinsallad och knaprade mandelskorpor. Och drömde oss bort lite. (Apelsinsalladen är så enkel så att man inte behöver recept. Det som behövs är apelsiner, torkade dadlar, lite socker och kanel, några myntakvistar.)

Jag har köpt en träspis till min son idag, en med röda värmerattar. Han ska få den när han (vi) fyller år. Min bror har redan gett mej en kokbok i förväg, Land of plenty - authentic sichuan recipes av Fuchsia Dunlop. Jag tänkte önska mej en kokbok till - har ni några förslag?

Monday, August 15, 2005

Efter regn


Förlagan till majssoppan är Leila Lindholms. Men jag är rätt säker på att min är lite, lite godare... Vi satt utomhus och åt igår och soppan värmde gott. Jag gjorde en enkel kesoröra med soltorkad tomat att ha på brödet till soppan.

Mexikansk majssoppa, 2 port

500 g frysta majskorn
1 liten chilifrukt (från min balkong), finhackad
2 msk rapsolja
nymalen svartpeppar
ev salt
5 dl vatten
1 hönsbuljongtärning
1 dl lätt crème fraiche
3 tsk tacokrydda
1 tsk vitvinsvinäger

Stek majsen och chilin i oljan tills de blivit lite bruna. Peppra. Tillsätt resten av ingredienserna och koka 5 minuter. Mixa soppan slät.

Fåglarna samlar ihop sej som smuts på himlen; de förbereder resan söderöver. Jag har varit på sommarens sista inplanerade evenemang, ett par goda vänners bröllop. Regn betyder att de blir lyckliga, sägs det, och det var ju tur. Jag blev placerad bredvid en kock och mittemot en läkare - haha - de passade mina intressen utmärkt, naturligtvis. Vi klurade på den härliga fikon- och balsamvinägersåsen till huvudrätten. Förutom fikon och balsamvinäger (salt och peppar) gissade vi kycklingfond och socker. Jag ska experimentera. Nån dag.

Min man och jag fick gå ut och öva för att hitta takten inför dansen. Efter att ha varit föräldraledig i ett år har jag tappat rytmen totalt. Ja, det är väl det som dämpar mej, att det längsta året i mitt liv tar slut om två och en halv vecka. Jag börjar jobba. Sommaren gick så fort. Missförstå mej inte, jag har inget emot att jobba, men det var så mycket mer jag skulle hinna med. Dock har det varit ett bra år, ett riktigt matår. Det började med att jag fanatiskt fyllde frysen med bäbispuréer i alla upptänkliga färger. Sen fick jag en kick av att vinna sopptävlingen i Sydsvenskan, och även om min rödbetssoppa inte var så speciell så fick den mej att känna mej som en kändis (på Lunds gator)... Och att jag börjat matblogga har kryddat tillvaron betydligt. Men snart är det Det Stora Allvaret här - vardagen, med sött och salt under samma skal. Amen.

Thursday, August 11, 2005

På tal om blomkål


Här kommer ännu en sallad med tuggmotstånd; den liknar Jamies knapersallad lite grand. Jag tycker mycket om rå blomkål med rödlök, vitlök och vinägerdressing, men här får kålen nytt sällskap. Apelsinblomsvatten doftar som något från min barndom - luktsuddgummi kanske? Tar man för mycket smakar allt parfym...

Blomkål med apelsinblom

1 blomkålshuvud
3 morötter
3 cm ingefära
1,5 msk olivolja
lite harissa eller sambal oelek
1 tsk spiskummin
1 citron
1 tsk apelsinblomsvatten
knappt 1 tsk salt
0,5 tsk nymald peppar
koriander

Dela blomkålshuvudet i små buketter. Skala morötter och ingefära och skär i tunna stavar. Värm olivoljan på svag värme. Rör i harissa och spiskummin. Tillsätt pressad citron och apelsinblomsvatten samt salt och peppar. Häll dressingen över grönsakerna och blanda väl. Smaka av. Låt stå i rumstemperatur en halvtimma. Strö korianderblad över.

På tal om blomkål så berättade Johanna på sin finurligt tecknade blogg om hur hon, när hon var ny i New York, envist kallade blomkål "flower head" innan hon visste bättre. Det påminner mej om när jag var i Israel och på knagglig hebreiska berättade för mina manliga arbetskamrater i växthuset att jag sett Den blå filmen av Kieslowski och att den var så bra. Varför de blev förvånade men en smula nyfikna förstod jag inte förrän långt senare. En blå film är en porrfilm. När jag tänker på det känner jag mej fortfarande lite dum (eller - blåögd?!).

Nu, när jag ändå tappat matfokus och bilden på blomkålssalladen dessutom spårlöst försvunnit ur kameran, passar jag på att publicera ett foto på mej och min son. Fast ni får bara mitt ena öga, och det är brunt. (...varför hamnar fotot överst?)

Wednesday, August 10, 2005

Liten skorpa till eftermiddagsdrinken...


Nu har jag bakat Annes biscottini med pinjenötter och oliver. Och fotat med min nya kamera!

Tuesday, August 02, 2005

Frukostpannkakor

Ilva skrev om italiensk frukost häromdagen. (Jag hade fått äta bra många kakor för att bli mätt på det...) En av mina favoritfrukostar är havrepannkakor och receptet nedan är nästan snott rakt av från okänt nummer Elle á la carte. Jag brukar äta dem med en blandning av mangobalsamvinäger och honung, och ha frukt eller bär till. I morse åt vi dem med jordgubbar och det blir snuskigt gott!

Amerikanska havrepannkakor, 4 port

4 dl havregryn
5 dl yoghurt
1,25 dl vetemjöl
1 msk socker
1 tsk bikarbonat
knappt 1 tsk salt
2 uppvispade ägg
smör- & rapsolja till stekning

Rör ihop havregryn och yoghurt. Vispa i vetemjöl, socker, bikarbonat, salt och ägg, och blanda väl. Klicka ut smeten i en varm panna med lite smör- & rapsolja och stek pannkakorna gyllene.

I morgon är det dags för den långa tåg- och bilresan norrut. Vi ska träffa min mans släkt och kanske några vänner. En kompis ska bo här, passa växterna och ta in tidningarna, men kommer knappast att blogga i stället för mej. Jag såg förresten att Lisa är tillbaka, vilket gjorde mej glad.

Tjingeling!