Det hände på min innergård

Medan vi drack glögg nere hos grannarna sprang motdemonstranter på gatan utanför och poliser i bussar följde efter dem. De allra flesta ville bara protestera mot nationalisterna; det vill jag tro i alla fall. "De såg ut som vanliga människor", läste jag att någon sagt om motdemonstranterna till Sydsvenskan. Tja, många såg ut som folk gör mest. Men jag såg också upphetsade unga män ta på svarta huvor och kasta saker mot piketbilarna. Inbilla inte mej att de ville förbättra nåt i världen.

Sen blev ett stort gäng fast på vår innergård. Poliser med hundar vaktade dem. Min man sa att någon blev biten. De övriga måste ha blivit kalla för de satt i de jordiga rabatterna framför soprummet i timmar. När de blev kissnödiga fick de en och en under polisuppsikt gå och kissa vid hortensian (som syns lika dåligt i bild som allt annat, förutom polisreflexerna). Vid sex ungefär, det var nog då nationalisterna åkt, släpptes alla. Kvar blev ett hav av cigarrettfimpar och skräppapper.

Citron- och havremuffins

Jag lovar, citron- och havremuffinsen smakar inte nyttigt alls. Däremot bakade jag nyss några "energy bars" som smakade extremt nyttigt och delade upp familjen i två läger. Jag och dottern gillade dem, men maken och sonen tyckte att de var rent vidriga. Kanske hamnar de här på bloggen ändå; jag måste provsmaka dem några gånger till först bara.

Citron- och havremuffins, 12 st

2 dl havregryn
2,5 dl dinkelsikt
1,5 tsk bakpulver
1,5 tsk vaniljsocker
2 ägg
3 msk + 2 tsk ljust muscovadosocker
1 dl smör- & rapsolja
1 dl katrinplommonpuré (en barnmatsburk)
skal från 2 små ekocitroner
1 dl pekannötter, rostade och hackade

Sätt ugnen på 220 grader. Blanda havregyn, mjöl, bakpulver och vaniljsocker i en skål. Vispa ägg och 3 msk socker i en annan skål.

Blanda de torra ingredienserna med äggblandningen, smör- & rapsolja, plommonpuré, citronskal och nötter.

Lägg 12 muffinsformar i en muffinsplåt. Fördela smeten i formarna. Strö lite socker över. Grädda i en kvart, mitt i ugnen.

Mina tankar går i spridda skurar, till K, till R. Och till E, som gjorde min gårdag fin. Det finns saker som berör och som man inte kan släppa. Vad mer kan man säga.

Lasagne med lite indisk kryddning

Det gick väl sådär med min matlådetävling. Veckan var illa vald och sista dagen glömde jag till och med. Dietist C hade lasagne en dag och jag bad om receptet. Min tanke var att följa hennes fina recept i söndags, men ändå gjorde jag på mitt eget sätt. Med cashewnötter, spenat och champinjoner tänkte jag direkt indiskt och så fick det bli. Min indiska variant blev mild och god; naturligtvis kan man ta mer kryddor om man vill det.

Lasagne med lite indisk kryddning, 6 port

12 lasagneplattor

tomatsås:
1 purjolök
2 gula lökar
1 msk rapsolja
0,5 dl tomatpuré
400 g tomatkross (Mutti)
1 grönsaksbuljongtärning
0,5 tsk salt
1 krm svartpeppar
1 dl vatten
ev lite socker

spenat- och ostsås:
2 cm ingefära
2-3 vitlöksklyftor
0,5 tsk hel spiskummin
0,5 tsk curry
1 msk rapsolja
250 g färska champinjoner
250 g fryst hackad spenat
2 krm cayennepeppar
100 g cashewnötter (först rostade i torr panna, sen hackade)
2 dl havregrädde (Oatleys iMat)
0,5 tsk salt
400 g keso
2 dl vällagrad ost, riven + ca 1 dl till gratinering

Sätt ugnen på 225 grader.

Hacka lök och gul lök till tomatsåsen. Fräs lökhacket glansigt i rapsoljan. Tillsätt resten av tomatsåsingredienserna, men vänta med sockret. Låt koka cirka 20 minuter. Smaka av.

Finhacka ingefära och vitlök. Fräs i olja med spiskummin, curry och champinjoner. Tillsätt spenat, cayenne, cashewnötter, havregrädde och salt. När spenaten tinat kan du röra i keso och ost. Ställ åt sidan.

Lägg hälften av spenat- och ostsåsen i en form (ca 23 x 30 cm) och täck med 4 lasagneplattor. Fortsätt med hälften av tomatsåsen, 4 lasagneplattor, sen resten av spenatsåsen och de 4 sista lasagneplattorna. Översta lagret ska vara tomatsås. Riv över lagrad ost. Grädda i cirka 30 minuter.

Ingefärsdoftande rotfrukter med linssås

Eftersom jag inte åt med mina kollegor idag väljer jag helt fräckt mej själv till torsdagens vinnare i lunchtävligen. Att rotfrukter, brysselkål och röda linser kan vara så gott (billigt, ekologiskt osv). När jag var studerande för sisådär drygt tio år sedan lagade jag väldigt ofta baljväxter i någon form, och fortfarande tycker jag att knapriga klyftpotatis och vitlökig, len hommos är en höjdare.

Dagens rotfruktspanna kommer från Carolas ekokök. Att gratinera rotfrukterna med en "dressing" är en lysande idé - det blir så mycket smak! Varför har jag inte kommit på det själv?

Ingefärsdoftande rotfrukter

1-1,2 kg (skalade) rotfrukter, jag valde potatis, morot, polkabeta och rödlök

marinad:
en tumme färsk ingefära
2 vitlöksklyftor
1 spansk peppar (färsk chilifrukt)
1 dl tamari-soja
0,5 dl rapsolja

Skär rotfrukterna i lagom stora bitar. Lägg dem på en plåt. Mixa alla ingredienser till marinaden. Sila marinaden så du får bort eventuella ingefärstrådar. Häll marinaden över rotfrukterna, rör om lite och ugnsbaka i cirka 40 minuter i 225 grader.

Linssås

2 dl röda linser
4 msk olivolja
0,5 dl vatten
0,5 dl tahini/tehina (sesampasta)
saften från 0,5-1 citron (börja med den mindre mängden)
1 tsk rosmarin
salt, nymald peppar
en nypa starkt chilipulver (typ cayenne)

Skölj linserna och koka dem mosiga, häll av vattnet. Mixa alla ingredienser tills det blir en helt slät sås. Smaka av.

Onsdagens bästa matlåda

Dietist I (hon med den känsliga näsan, som jag för övrigt aldrig skulle våga bjuda på nötter eftersom hon kan urskilja en härsken fettsyra ur tusen välsmakande...) hade onsdagens bästa matlåda. Jag hade också spagetti och köttfärssås med mej, men I:s kokta polkabetor med fetaost var ett strå vassare än min blomkål.

Maken vann storkovan

I går, tisdag, var jag och mina kollegor på en fortbildningsdag. Alla åt samma mat så någon matlådevinnare går inte att utse. Jag hade beställt lunch från Gourmet grön, kanelkyckling och fem sorters ekologiska grönsaksanrättningar. Det var välkryddat utan att vara starkt; det var gott. (Och ja, jag vet att papperstallrikar och plastbestick inte är speciellt miljövänligt, men det var en nödlösning!)

Sen bytte jag om och sprang till Domkyrkan för att hinna med en hyrbuss till Köpenhamn. Min man mottog Einar Hansens dansk-svenska pris för "bestående insatser inom humanistisk forskning". Jan Troell och några till fick också priser. Det hela var mycket tjusigare än jag föreställt mej och jag var (och är) väldigt stolt. Efter sju glas vin kom jag över att jag valt fel kläder.

Måndagens bästa matlåda

Ja, inte vann då min matlåda idag. Men annars var det svårt att välja en vinnare, här är några bubblare och en segrare.

T har alltid god mat och mycket grönsaker och frukt med sej. Dagens grillade kyckling är typisk henne.

C hade gjort lasagne med keso, spenat och cashewnötter. Lasagne är bra matlådemat; jag hade nästan glömt hur bra det är, ska testa C:s cashewvariant nån dag om hon vill dela med sej av receptet.

E hann börja äta innan jag fotade. Rotfruktsgratäng, hemrullade köttbullar och broccoli.

E hade med sej havrekakor med cayenne också. Det är ju sånt jag faller för, speciellt när man får provsmaka. Havrekakorna i kombination med rotfruktsgratängen (ovan) gör att hennes matlåda var dagens bästa - grattis, E!

Hoppas att mina arbetskamrater också tycker att det är en kul idé

Varför äter jag blåmusslor så sällan? Det är ju så gott. Här äter jag moules chèvre på Akkurat med en kompis. Jag var en kortis i Stockholm, men mest var jag i ett regnigt Kista. Mat för livet-mässan var inte riktigt som jag tänkt mej. Det blev för många glutenfria kakor för min del. Jag hade gärna sett att det var fler föreläsningar och kanske mer riktig mat att provsmaka. (För hur smakar egentligen en sås gjord på havregrädde eller pastasallad på olika sorters glutenfri pasta?)

I morgon börjar jag en ny liten serie på min blogg. Varje dag den kommande veckan tänkte jag ta ett kort på den matlåda i mitt lunchrum som ser godast ut, den mat jag helst vill äta själv helt enkelt. Om man frågar snällt kanske jag till och med kan få reda på receptet.

Äppeltarte med calvadosdoftande toffee-sås

Karin Franssons och Anna Sjögrens äppeltarte med calvadosdoftande toffee-sås vill jag göra igen. Då ska jag försöka komma ihåg att lägga på pinjenötter också, och kanske utesluta sockret i äppelfyllningen (som någon så smart skrivit i en kommentar) för det räcker med äpplenas naturliga sötma och sockret i kolasåsen med calvados och rosmarin. (Det blev lite sås kvar i kastrullen...)

I morgon bitti kl 06.28 går tåget till Stockholm och Mat för livet-mässan. Jag ska provsmaka produkter för allergiker, jag har ju turen att tåla allt. Och det finns ett par människor där jag behöver söka upp och prata med. Jobb, ni vet. Sen ska jag äta musslor med en gammal polare. Det blir nog en bra dag.

Fisk- och skaldjurssoppa med risoni

Hösten är här och varenda middag blir fullständigt värdelöst ful när jag fotograferar den så jag kan lika gärna låta bli.

När det gäller vardagsmiddagar så har jag massor av piffiga tips att ge så att man hinner med: veckoplanera, eller gör åtminstone planering för ett par dagar i taget, storhandla (mätt och utan barn), ha basvaror hemma, återanvänd gamla matlistor, spara krångliga rätter till helgen, låt hela familjen hjälpas åt. Men när det gäller mej själv slår det slint. Jag vägrar veckoplanera och veckohandla och på något sätt intalar jag mej själv att det är frihet att kunna bestämma dagen innan vad jag ska äta dagen därpå. Ofta gör det mej bara mer stressad och slutar dåligt (typ färdig pizza) så jag kan ju inte direkt säga att min frihetsplanering funkar. Måste tänka om.

Dagens improvisation utifrån vad som fanns hemma blev bra. Extra god blev soppan av korianderstjälkarna, som jag först tänkt slänga, men sen hackade grovt och lät koka med i soppan.

Fisk- och skaldjurssoppa med risoni

Tomatbas:
en burk Mutti-tomater
rapsolja
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1 morot
1 palsternacka
1 tsk anchochilipulver
1 tsk torkad oregano
en nypa kanel
en tredjedels korianderplanta (inga blad kvar, bara stjälkar!)
ca 1 dl rött vin
lite fiskfond
salt, nymald peppar

i soppan:
två portionsbitar lax
en tredjedels påse frysta skalade räkor
1-1,5 dl risoni (okokt)

Börja med tomatbasen. Skär lök, vitlök, morot och palsternacka i mindre bitar - det är inte så noga eftersom det snart ska mixas ihop. Fräs hacket i rapsolja. Tillsätt resten av tomatbasingredienserna, späd med vatten och låt koka cirka tjugo minuter.

Koka risonin, fast minska tillagningstiden med ett par minuter eftersom den "efterkokar" lite i soppan sen. Mixa tomatbasen; den ska bli ganska tunn och slät, späd med mer vatten om det behövs. Smaka av. Häll tillbaka tomatsoppan i grytan, värm upp och låt laxbitarna koka med i ett par minuter eller tills de är precis klara. Tillsätt räkor och risoni, men koka inte soppan mer. Strö över nåt grönt, om du har det hemma.

Burkbyteriet i Malmö 31/10

Äntligen! Det nya modemet har kommit. Att vara utan dator i en vecka har känts konstigt in- och avstängt, som att vara i en sommarstuga utan varken grannar eller elektricitet. Men jag har nog hunnit laga mer mat och på kvällarna har jag läst.

När Lisa var i stan ställde hon till med matbloggarträff på restaurang Asien. Det var en mycket god idé. Vi var ett tjugotal som dök upp och jag har redan tappat alla namn, men trevligt var det och alla verkade intressanta på sitt sätt. Lang serverade en rad fina rätter och de jag gillade bäst var pangasiusfilén i glasnudelkokosjordnötssås med paprika och koriander, de chilistarka syrade grönsakerna och förstås de vietnamesiska sommarrullarna med räkor i och goda dippsåser till. Dagen därpå - när jag var en aning bakis, faktiskt betydligt mer än jag tycker att jag förtjänade - hade jag nästan glömt allt det där och tänkte bara på efterrätten, en liten småsalt historia, långångkokt banan och kassava med kokos och jordnötter. Den var mjuk i munnen och både söt och salt.

Men före efterrätten (och alltså långt före dagen därpå) plockade vi upp våra burkar. Den mest populära bytesburken var den med chokladdoppade dadlar med vaniljkonjakmandelmassa i. (Å, jag måste göra nåt liknande eftersom burken aldrig blev min, trots att jag tog den flera gånger!) Mitt byte blev i stället en äppelchutney med asiatisk kryddning och knapriga olivskorpor. Stackarn bredvid mej fick med sej mina burkar. Då mina "extra närande chokladbollar" fick piffas upp med mängder av amaretto, som sen bara smakade amaretto, fick han som kompensation för mina bollar också med sej en burk indiska chilipickles.

Nedsläckt!

Mitt bredband har dött. Jag är tillbaka igen så fort det bara är möjligt!