Grillstund

Jag hade min sista föräldralediga fredag med sonen i förrgår. Han har blivit ett och ett halvt och börjar dagis nästa vecka. Förmodligen är det hans föräldrar som har mest separationsångest. (Det skulle jag kunna skriva mer om, men besinnar mej.)

Vi har just grillat lammstek i skivor på balkongen och ätit det med bulgur - snabbmat när den är som bäst! Kortet blev dåligt för maken var hungrig och irriterade sej på mej som ville fotografera precis när maten var klar. Och bönorna glömde vi, men det blev gott ändå.

Bulgursallad med rostad paprika, 4 port

2 dl bulgur
rivet skal från en citron (helst ekologisk)
3 msk pressad citron (cirka en citron)
0,5 tsk salt
1 tsk flytande honung
1 pressad vitlöksklyfta
nymald svartpeppar
2 msk olivolja
1 burk rostad paprika (från Zeta, 160 g avrunnen vikt)
1 rödlök
1-2 dl bladpersilja
1-2 msk kapris

Gör en citrondressing genom att blanda citronskal- och saft, salt, honung, vitlök, svartpeppar och olivolja. Koka bulgur enligt anvisning på förpackningen, fast utan salt. Låt svalna lite och häll över citrondressingen. Hacka rödlök och persilja fint. Strimla de rostade paprikorna. Blanda alltsammans. Toppa med kapris.

Rått kött och ägg

I tre år har min man tjatat om att vi ska äta råbiff, hans favoriträtt. Jag har skickligt och snabbt trollat fram något annat att äta, skjutit på det eller varit gravid när det kommit på tal. Det är inte så att jag är rädd för det, men jag blir helt enkelt aldrig sugen på rått kött. Jag kan längta efter grillat lamm, risotto, choklad eller mango, men inte råbiff. Så i fredags gav jag med mej. Maken bjöd på Bloody Mary och nymalt nötinnanlår med äggula, kapris, lök, champinjoner, rödbetor och det godaste brödet från Bengtssons ost. Och jag får erkänna att jag tyckte om det, åtminstone med de goda tillbehören, men jag tror ändå inte att jag kommer att gå runt och drömma om det. Det är likadant med ägg. Jag tycker att det smakar gott i munnen när jag äter det, men det lockar sällan.

Plötsligt mindes jag Amsterdam. Det var sommaren 2004 och jag var höggravid. Vi var vid Centralstationen och jag blev hungrig, nästan odräglig och på gränsen till aggressiv. Min man skickades iväg för att köpa något ätbart, "inte lax, inte mögelost", medan jag tittade på båtarna. Han kom tillbaka med en laxbaguette till sej själv och en baguette med "amerikansk pistolröra" till mej. Fyllningen såg ut som rostad paprika och var god, men den var liksom segare i konsistensen och det var nog inte paprika, kom jag på efter ett tag. Amerikansk pistolröra - smaka på namnet! Nog har jag ätit rå köttfärs tidigare än i fredags.

Linssoppa med chipotle

Häromdagen blev jag så förtjust i buljongen med chipotle så jag beslöt att prova den med linser. Linssoppan blev mycket god, men fruktansvärt stark. Jag slarvade lite vid urkärningen av chilin (eller kan chipotle från samma påse ha olika styrka?). Är du av den försiktiga typen kärnar du alltså ur chilin noga eller tar kanske bara en halv. Själv tycker jag att det viktigaste med linssoppa är just att den har mycket smak och är rätt sur för att komma till sin fulla rätt.

I Lund hittar man speciella kryddor, utländska matvaror och en del hälsokost i pyttelilla och fullproppade Ris & Curry vid Mårtenstorget. Det är inte billigt som på Möllevången i Malmö och man får kolla datum. Annars tycker jag mej skönja ett visst engagemang i butiken; man kan få recepttips och till helgen anordnas ibland provsmakning med olika tema. Naturligtvis har jag köpt min chipotle från Ris & Curry. Bor man i obygden kan man beställa från Jonas Borssén.

Min linssoppa med chipotle, 3 port

1 gul lök, finhackad
1 morot, skalad och "månad"
en bit rotselleri (ca 50 g), tärnad
2 msk tomatpuré
1 msk olivolja
250 g gröna linser
7,5 dl hönsbuljong (1,5 tärning + vatten)
1 chipotlechili, urkärnad och finhackad
pressad vitlök (jag tog 4 klyftor)
1 lagerblad
0,5-1 tsk salt
2 msk pressad citron

Fräs lök, morot och selleri i oljan, låt tomatpurén vara med mot slutet. Tillsätt sköljda linser, buljong, chili, vitlök och lagerblad. Koka soppan 30-40 minuter eller tills linserna är mjuka. Eventuellt behöver du fylla på med extra vatten. Smaka av med salt och citron.

Chilibuljong

Igår luktade det inte längre vinter i Lund; man kunde ana vår i lätt uppvärmt grus, gegga och hundskit. Det bådar gott. Jag gillar inte vintern. Till sommaren ska vi hyra en bil och åka runt i Skåne och äta. Vi tänkte åka till Österlen - vilka ställen är bäst?

Fisk, ja. Vi äter ofta fisk. Idag provade jag sej och spenat i chilibuljong från ICA-förlagets Kokbok för dig som har diabetes. (Hoppa över att läsa första kapitlet som handlar om bra mat vid diabetes om du har boken. Det är skitdåligt.) Buljongen kan verkligen rekommenderas och har du inte provat chipotlechili (rökt, torkad jalapeno) förut måste du göra det! Jag följde receptet och lät 500 gram fisk, en purjolök, ett äpple och 150 gram färsk spenat sjuda i buljongen i 5 minuter, men man kan nog använda vilka grönsaker/rotfrukter och vilken fisk man vill. Därför får ni bara det mycket enkla och snabblagade receptet på buljongen:

Chilibuljong till fisk, 4 port

7,5 dl fiskbuljong (tärning eller fond + vatten)
1 chipotlechili, urkärnad och finhackad
2 msk tomatpuré
1 msk pressad saft av citron
0,5-1 tsk salt
(vitlök och svartpeppar)

Fiskstrul

Vi kommer inte överens, datorn och jag. Jag skrev in ett recept för några dagar sedan och kan nu inte få det publicerat på dagens datum. Så - om nån vill läsa om min tapenadefisk får ni gå tillbaka till 4:e februari!

Bekännelser

Ilva och Johanna har uppmanat mej att bekänna färg. Ok, här är några av mina egenheter/ovanor i köket.

1. Jag lämnar nästan alltid kvar något odiskat de få gånger jag diskar hemma. Oftast är det för att jag vill göra nåt annat och har ambitionen att fortsätta diska senare (men glömmer det). Maken tror att det är en tvångstanke.

2. Ibland "gör jag en Ann-Sofie" (efter min mamma), dvs slänger skräp och matrester i diskhon.

3. När jag lagar mat och provsmakar brukar jag lägga en använd prilla på kaffeburken och för det mesta glömmer jag den. (Usch.)

4. Jag kör aldrig lök eller vitlök i matberedare för jag är rädd att det ska bli beskt (även om det ska ätas direkt). Nästan en tvångstanke, tror jag.

5. Jag bjuder gärna andra på maträtter jag aldrig har lagat förut och ibland blir maten misslyckad.

Jessika, Annette, Alice, Anne och Pia - om ni känner er manade får ni gärna berätta om era lagom hemliga köksvanor!

Tapenadefisk

Så var det snart dags för en tripp till Göteborg igen, den här gången bara över dagen. Jag ska vara handledare för blivande dietister i vår och universitetet ordnar handledardag och seminarium om glykemiskt index i morgon. Just nu ser jag mest fram emot att åka tåg och läsa en bok...

På jobbet bläddrade jag genom Land och hittade ett recept av Caroline Hofberg. Jag har gjort några pytteförändringar, annars är det plankat - och gott!

Tapenadefisk med brysselkålsallad, 4 port

400 g fiskblock (jag letade efter hoki i affären men hittade den inte så det blev torsk)
tapenade (se recept nedan)
200 g cocktailtomater

Låt fiskblocket tina något. Sätt ugnen på 200 grader. Skär fisken i 2 cm tjocka skivor. Lägg dem i en ugnssäker form och bred över tapenade. Lägg cocktailtomater runt fisken och gratinera i mitten av ugnen cirka 20 minuter. Servera med brysselkål och kokt potatis.

Brysselkålsallad:
1 paket bacon, 140 g
ca 400 g färsk brysselkål

Strimla baconet och stek det knaprigt. Dela brysselkålen i halvor och stek i baconfettet tills de blir lagom mjuka. Blanda.

Tapenade:
1 dl svarta urkärnade oliver av en god sort
2 vitlöksklyftor
0,5 tsk torkad timjan
1 sardellfilé
1 msk kapris
2 tsk pressad citron
3 msk olivolja
nymald svartpeppar

Mixa alla ingredienser utom olivolja och vitlök till en grov massa. Blanda sedan i olivolja och vitlök och smaka av med svartpeppar

Choklad

När min trubbiga tunga igår för första gången mötte Valrhonas ekologiska mjölkchoklad och tyckte att det smakade Marabou mjölkchoklad blev jag mycket besviken. Inte för att jag tycker illa om Marabous choklad, men för att jag inte kände skillnad. Jag sparade en bit och gjorde ett jämförande smaktest idag och då blev skillnaden i smak och konsistens uppenbar. Marabous mjölkchoklad är vaniljsötare och smälter inte som Valrhonas, och dessutom får man en envis fetthinna i munnen som eftersmak. Valrhona är krämigare, syrligare och har en liten tobakston som vida slår Marabou. Mmm - Valrhona!

I Göteborg köpte jag en ruskigt dyr chokladprovarlåda från Michel Cluizel som jag hade tänkt ge bort, men sedan föll det sej så att jag behöll den själv. Jag har smakat mej genom rostade kakaobönor, kakaosmör, kakaomassa, vit choklad, mjölkchoklad och mörk choklad med olika kakaohalt och läst på om jäsning, torkning och rostning av bönorna. Alla chokladsorterna är goda (i min mun), utom möjligtvis den vita som i sammanhanget bara smakar sött. Jag har hört att choklad med en kakaohalt runt 70% ska vara bäst och tror att jag instämmer. (Det är nog dags att jag snart bjuder mej själv på en riktig chokladprovning.)

I mitt arbete träffar jag dagligen människor med övervikt och ofta stöter jag på personer som äter mörk choklad för att "det är nyttigt". I media framställs mörk choklad som något som gör oss både lyckligare och friskare. Livsmedelsverkets nya analyser är dock inte lika upplyftande. Alla chokladsorter i testet innehåller drygt 500 kalorier per 100 gram och fettinnhållet i mörk choklad är en tredjedel eller mer och sockerinnehållet 22-46%. (Tyvärr är varken chokladsort eller exakt kakaohalt angiven.) Sammanfattningsvis är all slags choklad fett- och sockerbomber. Dock kan värden för vissa antioxidanter bekräftas.

Jeffrey Steingarten frågar sej i It must've been something I ate vad det är som gör att vi (oftast kvinnor) längtar efter choklad och känner oss lyckligare när vi äter det. Är det teobromin, koffein, fenyletylamin eller ett anandaminliknande ämne? Han konstaterar att alla ämnena finns i för liten mängd i choklad för att det ska ge någon effekt som höjer humöret. Hans förklaring är i stället att när vi äter gott stimuleras hjärnans produktion av endorfin (som liknar morfin). Och att vi känner oss gladare av just choklad är kulturellt betingat. That's it. Så låt oss äta choklad för att det är gott och utan ursäkter om eventuella nyttiga komponenter.