Rått kött och ägg

I tre år har min man tjatat om att vi ska äta råbiff, hans favoriträtt. Jag har skickligt och snabbt trollat fram något annat att äta, skjutit på det eller varit gravid när det kommit på tal. Det är inte så att jag är rädd för det, men jag blir helt enkelt aldrig sugen på rått kött. Jag kan längta efter grillat lamm, risotto, choklad eller mango, men inte råbiff. Så i fredags gav jag med mej. Maken bjöd på Bloody Mary och nymalt nötinnanlår med äggula, kapris, lök, champinjoner, rödbetor och det godaste brödet från Bengtssons ost. Och jag får erkänna att jag tyckte om det, åtminstone med de goda tillbehören, men jag tror ändå inte att jag kommer att gå runt och drömma om det. Det är likadant med ägg. Jag tycker att det smakar gott i munnen när jag äter det, men det lockar sällan.

Plötsligt mindes jag Amsterdam. Det var sommaren 2004 och jag var höggravid. Vi var vid Centralstationen och jag blev hungrig, nästan odräglig och på gränsen till aggressiv. Min man skickades iväg för att köpa något ätbart, "inte lax, inte mögelost", medan jag tittade på båtarna. Han kom tillbaka med en laxbaguette till sej själv och en baguette med "amerikansk pistolröra" till mej. Fyllningen såg ut som rostad paprika och var god, men den var liksom segare i konsistensen och det var nog inte paprika, kom jag på efter ett tag. Amerikansk pistolröra - smaka på namnet! Nog har jag ätit rå köttfärs tidigare än i fredags.