Barndomsfavoriter

Sonen och jag har varit hos min mamma och pappa i Småland över helgen. När jag kommer, gör mamma alltid mina favoritbiffar med kapris. Receptet är från ett tummat novembernummer av Allt om mat anno 1977... Jag har nog faktiskt ätit dem hundratals gånger utan att överdriva, och jag tycker fortfarande mycket om dem.

Kejsarbiffar

500 g nötfärs
2 dl gräddfil
3 msk kapris
3 msk hackad gul lök
2 msk finklippt persilja
några stänk tabasco
1 msk kinesisk soja
1 krm vitpeppar
0,5-1 tsk salt
smör eller margarin till stekning

Blanda alla ingredienserna, forma biffar (ca 12) och stek tills de blir vackert bruna.

På tal om smaker och lukter man gillar som barn, så var jag häromveckan på en mycket intressant föreläsning om smak- och doftsinnets funktion. En studie i luktpreferens visade att de flesta treåringar tycker att banan luktar gott. Och att bajs och svett luktar lika bra... Det där förändras med åren (men jag blev förvånad över att en snuskigt stor andel vuxna fortfarande gillar bajslukt...)

Dagens frukost

Idag har vi lekt i prasslande löv, men mest har vi vilat. Sushi-tillställningen och gårdagens ettårskalas har satt sina spår. Vi har faktiskt haft det rätt tråkigt idag. Jag ser fram emot att jobba i morgon, har kommit in i någon slags jobblyckorus som jag inte riktigt känner igen. Jag föreläser ganska ofta, och det är spännade. Nog om det.

Kvällens middag blev misslyckad. Jag gjorde persiskt ris med kyckling, linser och russin. Riset skulle bli knaprigt i botten av grytan, men jag använde fel sorts linser som blev mos i riset, så allt blev en kletig massa helt utan den spänstighet jag förväntat mej. Och jag tyckte dessutom att det fattades smaker och tillsatte därför citron och chili i efterhand. Så kan det gå. (Jag tror fortfarande att persiskt ris egentligen är gott, men mitt blev bara fel, fel, fel.)

I stället får ni en titt på min frukost, yoghurt med kanel, gröna russin, rostade nötter och pumpafrön. Det skulle jag kunna äta hur ofta som helst.

Bästa sushin

... gör man med japanska Kimiko och väninnan Sofie. I går fick jag lära mej respekt för riset, från den omsorgsfulla sköljningen, då man försiktigt trycker med handflatan, till hur man sprider ut riset på noriarket. Man ska strössla ut det, inte mosa ner det med en sked. Kimi var impad över att jag hade äkta japanskt ris (som jag naturligtvis fått av min matsnobb till bror). I en japansk måltid äter man ris som något neutraliserande mellan andra rätter. När man äter sushi fyller den inlagda ingefäran samma funktion.

Kimis omelett blev underbar liksom Sofies nigiri med tonfisk. Och med hjälp av Kimi gjorde jag utochinfutomaki (riset utåt i stället för norin) som blev väldigt tjusiga.

Det tar lång tid att göra sushi. Vi hann dricka både ett, två och flera glas vin. Vi blev lika suddiga som fotot. Och när allt äntligen var klart utbrast Sofie: "Men gud, vi höll på att glömma ginsengen!" (Hon menade wasabin.)

Jag ska fråga Kimi om vi kan handla tillsammans på Möllevångstorget nån dag. Vi brukar ändå alltid stöta på varandra där...

När salladskålen mötte mungbönsgroddarna

Vi fick besök från Danmark och svängde ihop ris med räkor, en gnutta vanilj och andra kryddor. Till riset åt vi en varm sallad. Man fastnar lätt i grönsakstänket om man inte anstränger sej lite, åtminstone gör jag det. Till vardags äter vi ofta kokta ärter, broccoli eller gröna bönor från frysen, eller rivna morötter eller burkbönor med vinägrett eller sallader med avokado. Ibland skulle vi hinna göra något mer med grönsakerna, men då kommer vi inte på nåt... (Så om du har fem minuter över och inte vill äta sallad, tomat och gurka - prova detta!)

Salladskål med grodd, 4 port

400-500 g salladskål (ett halvt stånd), strimlad
en förpackning (180 g) mungbönsgroddar
en halv purjolök, strimlad
2 vitlöksklyftor, pressade
1 msk riven färsk ingefära
2 msk rapsolja
1 dl saltrostade mandlar, grovhackade
2 msk japansk soja
en kruka koriander
salt, nymald peppar

Värm oljan i en stor stekpanna eller wok och stek purjolök, vitlök och ingefära försiktigt så att de inte tar färg. Rör ner salladskål och mungbönsgroddar och fräs en stund. Tillsätt mandlarna och sojan och smaka av med salt och peppar. Slösa korianderblad över anrättningen.

Saltrostade mandlar gillar jag skarpt, men jag vet inte hur lätta de är att få tag på i vanliga affärer. Vi gör ofta sojarostade mandlar som vi äter som snacks. Jag tror de skulle funka lika bra i receptet ovan. Receptet på sojamandlar (egentligen "japanska mandlar") kommer från Allt om mat och är mycket enkelt: Lägg 200 mandlar i 1,5 dl japansk soja i 4 timmar. Sätt ugnen på 150 grader. Häll bort sojan och sprid ut mandlarna på ett bakplåtspapper. Rosta dem mitt i ugnen cirka 20 minuter (och rör eventuellt om någon gång under tiden). Låt svalna.

Äggsallad

I förrgår var det en man i min närhet som pratade om äggsallad med senapsdressing och lök, och jag har inte lyckats släppa tanken. Jag la till lite whisky i dressingen och kapris ovanpå. (Naturligtvis blir det snyggare med vitvinsvinäger, men jag hade bara balsamvinäger hemma så jag tog det.) Kanske kan man äta äggsallad till lördagsfrukosten eller bara med bröd och grönsaker som en enklare lunch.

Äggsallad, 3 portioner

5 hårdkokta ägg
1 liten rödlök
2 msk kapris

vinägrett:
1 msk vitvinsvinäger
3 msk rapsolja
1 tsk fransk senap
1 tsk whisky
1 krm salt
0,5 krm svartpeppar

Skala äggen och skiva dem. Skär löken i tunna ringar. Varva ägg och lök på ett fat. Strö över kapris och häll dressingen ovanpå.

Baklava i skymningen

Jag gjorde mitt kök djup orättvisa igår. I jämförelse med min förra lägenhet som hade två kokplattor och ett litet kylskåp med frysfack, så har jag ju ett lyxkök nu. Och visst har jag prylar som är mer älskade än min röda plastlampa, t ex den fina gröna skålen från Skånekraft som mina väninnor gav mej när jag gifte mej, eller om det kanske var till min trettioårsdag. Jag gillar vacker keramik.

Det är Ramadan, muslimernas fastemånad. Om man är rättrogen äter man inte medan solen är uppe. Jag handlade baklava på Al-Basha i Malmö idag och jag kunde inte låta bli att fråga om man inte frestas onödigt hårt om man ska fasta och arbeta med kakor hela dagen, och mannen bakom disken medgav att det var svårt.

När jag jobbade på kibbutz i Israel för mer än ett decennium sedan brukade jag ofta gå till grannbyn och köpa en låda baklava. Den där promenaden var inte lång nog för att få mej i energibalans, för när jag kom hem till Sverige igen trodde alla att jag var gravid. Baklava är ljuvligt, men mycket sött och mycket fett.

Här är mitt kök

Anne visade sitt fina kök. Och här är mitt - lite ostädat och odiskat, men det bjuder jag på! Vi bor i en fyra och köket är litet i förhållande till övriga utrymmen. Stundtals förbannar vi bristen på skåp och avställningsytor. Köket och teverummet sitter ihop utan dörr och vägg, vilket gör att båda rummen känns något större. (Men det luktar matos i soffan.) Vi har inte så tjusiga prylar i vårt kök; IKEA-bordet är väl den sak vi köpte senast, men sonen har gjort en del märken i det redan. Stolarna håller knappt ihop och mikron är kass. Jag fick en fin kniv för ett halvår sen som inte är med i bild. Porrlampan i fönstret är jag nog mest nöjd med.

Eftersom jag är ganska nyfiken av mej så vill jag gärna se hur ni andra som matbloggar har det hemma, om ni vill visa förstås.

En murrig gryta

Så har äntligen vildsvinet hittat formen i mitt kök! Precis som Lisa säger ska man använda karrén, den blir inte torr lika lätt som steken. Jag har gjort en bigosliknande gryta (bigos är en polsk surkålsgryta med starka korvar i) som är härligt syrlig och precis i min smak. Enda nackdelen är att den går i brunbeige och det är lag på färgglada grönsaker till!

Min vildsvinsgryta

750 g vildsvinskarré, i tärningar
ca 1 tsk smör och 1 msk rapsolja
2 gula lökar, finhackade
minst 4 vitlöksklyftor, pressade
150 g shiitake, skivad
1 hönsbuljongtärning
2 dl rödvin
4 normalstora svartrötter, skalade och skurna i skivor
100 g katrinplommon, strimlade
1 lagerblad
7 enbär, mortlade
chili, valfri mängd och styrka
300 g surkål
1 dl matlagningsgrädde
ca 2 msk Maizenaredning
nymald svartpeppar

Fräs köttet i omgångar i fettet. Lägg åt sidan och fräs ihop lök, vitlök och svamp. Tillsätt buljongtärningen, rödvinet och vatten så att ingredienserna täcks. Låt koka upp och lägg i svartrötter, katrinplommon, lagerblad, enbär, chili och surkål. Koka under lock en timma eller mer. Häll i grädden, red med Maizena och smaka av med peppar. (Grytan smakar ännu godare efter en natt i kylen.)

I stället för teve

Som arbetande lagar jag inte så mycket mat, bara till helgen. Jag saknar att tänka ut nya rätter. Förra veckan bjöd en arbetskamrat mej på goda spenatrullar som jag gick hem och härmade. (Receptet finns i Allt om mat, tror jag, men jag har gjort lite på känn och lagt till salami.)

Spenatlasagnestubbar, drygt 4 port

2 pkt fryst bladspenat à 250 g
400 g färska lasagneplattor
2 pkt Kelda italiensk tomatsås à 2,5 dl
lite rapsolja
100 g stark salami, strimlad
ca 150 g getost
250 g körsbärstomater
lite lagrad ost

Låt spenaten tina. Sätt ugnen på 200 grader. Värm spenaten i olja med en förpackning tomatsås. Fördela spenatröran på lasagneplattorna, smula över salami och getost och rulla ihop som små rulltårtor. Skär i cirka 5 centimeter långa bitar som du ställer på högkant i en ugnsform. Lägg tomaterna runt om. Häll över den andra förpackningen tomatsås och toppa med ost. Gratinera i 25-30 minuter. En sallad på t ex ruccola och bönor med balsamvinägrett är gott till.

Vi stänger av teven och spelar "à la carte" på kvällarna. Man gissar vad som fattas i ett recept, svarar på matfrågor och placerar livsmedel i ordning efter näringsinnehåll. Maken har kommit en kock före mej (man går framåt på kockar) i mål varje gång. I kväll ska jag slå honom. Jag fyndade spelet för 99 spänn på Akademibokhandeln - mycket trevligare än teve!

Lite uttråkad

Om man kommer med tåg norrifrån, åker genom Lund mot Malmö/Köpenhamn, så kan man se ett vitt hus på vänster sida, strax före stationen, där det står HEJ på ett fönster. Makens föräldrar passerade förra veckan och vi lät bokstäverna sitta kvar. Kanske gläds en förbiresande en sekund eller två, eller så tycker de att vi är barnsliga. Tur att de inte hinner se våra vissna växter. Men på innergården har någon satt en apelsin i en av rönnarna. Det är fint.

Idag är jag uttråkad, jag måste erkänna det. Jag vill åka på semester eller åtminstone gå ut och äta. Häromdagen gjorde jag älgfärsbiffar med grönpeppar, och whiskysås till. Det blev himla gott. Vad ska vi äta idag? Bajs?