Godmorgonsnurror med katrinplommon

"Varför ursäktar du dej alltid så mycket när du bjuder på nåt?" sa min man idag när jag bjöd grannen på en nybakad bulle. Tja, det får jag fundera på. Det är ju lite fånigt. Just den här bullen ville jag gärna förklara. Den är inte så söt; jag tycker att barnen inte behöver vänja sej vid de sötaste alternativen. En del av smöret är bytt mot katrinplommonpuré. Sånt måste man väl förklara. Bullarna blev lite konstiga i formen också, men det är väl bara jag som inte har så gott deghandlag. Jag tycker att de blev goda i alla fall och barnen gillade dem mycket, men vanliga kanelbullar är det förstås inte.

Receptet kommer från Oatley; jag tog vanlig mjölk i stället, smör i stället för margarin och råkade se fel på apelsin och blodgrape i affären... Annars är receptet helt och hållet Oatleys.

Godmorgonsnurror med katrinplommon, 20 st

25 g jäst för söta degar

50 g smör

3 dl Oatley havredryck eller mjölk

0,5 dl honung

rivet skal av en tvättad apelsin

1 krm salt

8 dl dinkelsikt

fyllning:

25 g rumstempererat smör

2 små burkar katrinplommonpuré

1 msk malen kanel

2 tsk malen kardemumma

dekoration:

1 uppvispat ägg

1 tsk råsocker

0,5 dl pumpafrön

Smula jästen i en bunke. Smält smöret och tillsätt havremjölk/mjölk och värm till fingervarmt. Häll degvätskan över jästen och rör tills jästen löst sej. Tillsätt honung, apelsinskal och salt samt nästan allt dinkelmjöl. Arbeta degen smidig, tills den släpper bunkens kanter. Låt den jäsa övertäckt i en halvtimma.

Blanda fyllningen. Knåda degen smidig med resten av mjölet. Kavla ut den så den blir cirka en halv centimeter tjock. Bred på fyllningen och rulla ihop degplattan. Skär rullen i 20 delar (jag gjorde bara 15 för jag ville ha större bullar) och lägg dem på bakplåtspapper. Täck över och låt jäsa cirka 20 minuter till. Pensla med uppvispat ägg och strö över socker och pumpafrön. Grädda bullarna i mitten av ugnen i 250 grader i cirka 8 minuter eller nån minut till om du gör färre än 20 bullar.

Quinoa!

För ett par månader blev jag ofrivilligt utsedd till nån slags quinoa-expert och -förespråkare. Jag befann mej på en föreläsning om mat och allergier och verkade vara en av få som ätit quinoa. Av någon anledning, jag minns inte vilken och nu låter det konstigt, räckte jag upp handen och berättade att vi ofta äter quinoa hemma. Flera deltagare kom fram efteråt och frågade om hur man tillagar quinoa, vilken färg som är godast och om den verkligen är sådär fasligt nyttig som man ibland får intrycket av. Kanske har fler provat quinoa nu eftersom "den där dietisten" sa att det var bra och det var ju liksom det enda jag sa.

Jo, vi äter ofta quinoa. Jag tycker att det är godare än till exempel couscous, lite nötigare och nästan knaprigare i konsistensen. Oftast äter vi bara quinoan rakt upp och ner tillsammans med kött och grönsaker. Ibland blandar jag den med gröna ärter, svamp, nötter och torkad frukt (den översta bilden). I "Schücks sunda söta" finns en söt quinoagröt med kanel, nötter och bär. Jag är skeptisk, men tycker om att överraskas.

Man kan göra en sallad på quinoa också, och blanda den med vinägrett. Zucchiniquinoa med rostade frön är toppen - och supernyttigt.

Quinoasallad med zucchini och rostade frön (den undre bilden ovan)

2 dl quinoa

0,5 grön zucchini, grovriven

ev 0,5 gul zucchini, grovriven

0,5 dl finhackad persilja

0,5 dl rostade solros- eller pumpafrön

dressing:

2 msk olivolja

1 msk pressad citron

salt, nymald svartpeppar

Koka quinoan och låt den svalna. (Rosta fröna i het, torr panna under tiden.)

Blanda dressingen och rör ihop alltsammans. Smaka av om det behövs mer salt och peppar.

Lenas rosa frukostsmoothie

Häromdagen fick jag smoothie hos en kompis. Jag provade att göra nåt liknande till frukosten idag och det föll i god jord. Dottern klättrade upp på bordet för att dricka upp pappans också. Jag hann inte ta nåt kort.

Lenas rosa frukostsmoothie

250 g frysta jordgubbar
3 dl apelsinjuice
1 krm färskriven ingefära
1 krm vaniljsocker

Mixa jordgubbar och apelsinjuice till en fin puré. Smaksätt med ingefära och vanilj. Om jordgubbarna är helt frysta vid mixningen kan smoothien behöva stå och tina lite grand innan man dricker den, annars blir den mer som jordgubbssorbet (också gott, tycker mina barn).

Goda grannar

Gud, vad jag älskar att bli hembjuden till människor som tycker om mat. Igår bjöd grannarna under oss på smältande mör kalops, potatis och rödbetor med röd curry-aioli. Efteråt fick vi en rabarbertiramisu. Jag tog om tre gånger och skyllde på dottern som också blev vild av den. Det var längesen jag gjorde nåt med rabarber (mina föräldrars rabarber bor för långt bort nuförtiden), men jag blev inspirerad.

Såhär gjorde A sin rabarbertiramisu: savoiardikex i botten, lite flädersaft på för att mjuka upp kexen, rabarberkompott i mittenlagret och överst en gräddig mix av mascarpone, socker, ägg och vanilj. Kakaopudrat mönster.

Stort mums. Tack!

Bitterfittan

Jag måste säga att tillvaron är rätt pissig. Det kallas "livspussel" och det gör mej knäpp. Jag stressar runt och jag sover illa för barnen hostar eller har feber. Ibland när jag hämtat dem från dagis skäller jag på dem fast jag bara vill att vi ska ha det trevligt. På jobbet tycker jag att jag får dåligt med uppskattning för det jag gör. Och saker som jag vill ha tid för, som matlagning, vänner och bloggande - det hinner jag knappt alls med. Allt är för mycket och ändå för lite och jag är inte nöjd. Det kändes inte ens bättre att få skriva om det; jag blev bara ännu tröttare. Jag håller nog på att bli galen på riktigt.

För rätt länge sen gjorde jag en god indisk linssoppa. Den brände fast i grytan så det blev inte fyra portioner utan bara två (fast jag är ändå tveksam till om en obränd variant skulle räcka till fyra). Receptet är Daniel Couets och kommer från hans "Paris"-kokbok. Jag har ändrat lite i ingredienserna efter vad jag hade hemma. Det blev grymt gott.

Linscurry punjabi, 2-4 port

till linscurryn:

100 g små svarta linser

100 g röda linser

2 tomater, rivna på rivjärn

2 vitlöksklyftor, pressade

1 msk ingefära, färskriven

2 gröna chilifrukter, finhackade

lite salt

till kryddblandningen:

1 liten gul lök, finhackad

2 msk rapsolja

1 msk smör

1 tsk malen spiskummin

0,5 tsk garam masala

2 vitlöksklyftor, pressade

lite starkt chilipulver, typ cayenne

till avsmakning:

ev mer salt

ca 2 msk pressad citron (mitt tillägg)

1 dl hackad koriander

Koka upp 8 deciliter vatten och tillsätt ingredienserna till curryn. Låt koka på svag värme i cirka en timma. Rör om ibland och fyll på med vatten om det behövs.

Fräs löken i olja och smör. Tillsätt spiskummin, garam masala, vitlök och chilipulver och fortsätt fräsa nån minut. Blanda samman curryn med kryddblandningen, smaka av med salt, citron och blanda i koriander.

Ahh, nu förstår jag varför det bara blev två portioner när jag lagade rätten... Jag har hela tiden tänkt att det är en soppa, men det är ju egentligen en curry, alltså mer som en gryträtt... Den funkar i alla fall utmärkt som soppa om man fyller på med extra vatten - jag lovar.

Min gröne bror

Jag var på blixtvisit hos allergidietisterna på Sahlgrenska. Det var ett mycket lyckat studiebesök, förutom då att jag är så in i norden förkyld (det är vi alla här hemma). Jag sov hos bror. Han tog mej med till Ekostore (på Ekelundsgatan 4) och jag köpte sicilianska blodapelsiner, arganolja, belugalinser och lite annat som jag tror är gott. Allt ekologiskt. I ostdisken var ostarna noggrannt uppmärkta med inte bara sort, ursprungsland och pris, utan även om osten är opastöriserad, har vegetabilisk löpe eller är baserad på get- eller fårmjölk. Det såg imponerande ut och jag förbannade min täppta näsa. (Hur kan man leva utan doftsinne?) Jag som älskar goda ostar kunde bara urskilja om provsmakningsostarna var stickande starka eller lite svagare. Vi köpte två ostar. Och vi köpte grön sparris och aubergine som vi grillade och åt tillsammans med Aldardos spenat- och ricottapastarullar och brorsans tomatsås (snabbmat när den är som bäst).

Visst ser barnen lugna ut när de sover

Det här är gårdagens foton från Stadsparken i Lund. Dagis var stängt, jag hade tagit semester. En annan mamma bjöd på lunch: cashewlax, potatis, grillad sparris, limeyoghurt och en sallad som inte kom med på bild. Det var så gott.

En bulle som passar alla, nästan

Jag bakade en vetefri "vetefläta" och den blev inte så dum, faktiskt... För att förtydliga det hela: Jag gjorde en naturligt glutenfri kanelbullelängd som jag la i en form, gräddade, skivade och frös in. Så om jag får någon på besök som inte tål gluten eller veteprotein (jag förklarar gärna skillnaden om du undrar) så att det bara att ta fram ett par skivor och lägga i brödrosten. Häromdagen råkade jag höra att en granne är glutenintolerant så hon fick testa och tyckte att det smakade bra (hon bad till och med om receptet, men det kanske bara var av artighet).

Mina erfarenheter av att baka glutenfritt är begränsade (även om allt inte redovisas här), men glutenfritt bröd verkar få en speciell konsistens. Det blir liksom svampigt eller gummiaktigt. Personligen är det inget som stör mej; snarare tycker jag att det är rätt trevligt som omväxling, men jag äter ju heller inte glutenfritt så ofta. Smuliga bröd däremot, de kan man vara utan. Med Lailas gula mix, som är baserad på majs, verkar bröden faktiskt inte bli smuliga. När jag frågade Laila själv om det sa hon att hennes mix har en perfekt balans mellan de ingående ingredienserna. Jaha, håll till godo, tänkte jag. Den perfekta avvägningen är tydligen hemlig.

Receptet på kanelbullelängden är inte så mycket mitt eget som jag lät påskina igår utan helt enkelt en halvering av kanelbullereceptet på påsen till Lailas gula mix.

Kanelbullelängd, en form

drygt 60 g smör eller margarin (ev mjölkfritt)
2,5 dl mjölk (eller vatten om man bakar utan mjölk)
ett fjärdedels jästpaket
0,75 dl socker
0,25 tsk salt
1 tsk grovmalen kardemumma
ca 6 dl Lailas mjölmix, naturligt fri från gluten (gula påsen)

fyllning:
75 g mjukt smör (eller mjölkfritt margarin)
0,5 dl socker
1 msk malen kanel

smör, margarin eller ägg till pensling

Smält fettet i en kastrull och tillsätt vätskan. Värm till fingervarmt. Smula jästen i en bunke och blanda med lite av den ljumma vätskan, rör tills jästen löst sej. Tillsätt salt, socker, kardemumma och resten av degspadet innan du rör i mjölet. Arbeta degen väl, tills den börjar släppa kanterna. Degen ska vara aningen kletig. Låt den jäsa i 20 minuter med plastfolie på.

Sätt ugnen på 225 grader. Ta upp degen på mjölat bord och knåda den. Ta mjölmix på händerna om degen är lite kladdig. Arbeta den blank och smidig. Platta ut till en fyrkantig kaka, cirka en halv centimeter tjock. Bred på smör och strössla över socker och kanel. Rulla ihop degen från ena långsidan. Lägg den i en form smord med fett och bröad med mjölmix. Klipp rullen i cirka 3 cm stora flikar och lägg flikarna som en fläta (ähum, inte så snyggt på min...) Låt jäsa övertäckt i 20-30 minuter. Pensla med matfett eller uppvispat ägg. Grädda 15-20 minuter. Låt svalna med bakduk på.

Karin och hennes bröd

Maken hade gjort en rådjursstek och jag en italiensk pastagratäng (efter att ha skrivit om Lisas i förra inlägget blev jag sugen på att laga den igen). Och Karin hade med sej nybakat bröd - segt inuti och knaprigt utanpå. Det var ett långjäst bröd med vetemjöl och graham och det smakade ljuvligt. Jag tror det var rågsurdeg i.

Idag ska jag faktiskt också baka. Förmodligen går det alldeles åt skogen för jag har en tanke men inget exakt recept. Jag återkommer med resultatet.

Sjömanssej

Vilken dag. Vi har varit ute precis hela tiden, en lekplats på förmiddagen och en annan på eftermiddagen och så lite småkrafs (nödvändig shopping) däremellan. Dottern äter sand spadvis, det knastar när hon försöker prata. Äckligt.

Vår fredagsmiddag blev en fiskrätt ur Jonas Borsséns "Allt i ett - gott, lätt, hett i gryta, wok, panna..." där torsken byttes mot sej. Det är smart att krydda med smakrik salami om man inte vill lägga ner för mycket möda på kryddningen. Jonas fisk fick mej att tänka på en god pastagratäng som Lisa publicerade för ett par år sen, också den smaksatt med salami. God.

Vi åt blåbärspaj efteråt; min variant är inte så söt, men smakar finfint med vaniljglass. Jag glömde fotografera.

Sjömanssej, 4 port

600 g skinn- och benfri sejfilé

1 gul lök, skivad

2 stora vitlöksklyftor, finhackade

200 g bruna champinjoner, skivade

150 g lufttorkad spansk chorizo, skivad och strimlad

olivolja till stekning

4 mogna tomater, tärnade

4 dl svag hönsbuljong

600 g fast potatis, skuren i centimetertjocka skivor

salt och nymald svartpeppar

(persilja som pynt)

Hetta upp oljan i en rejäl gryta. Fräs lök, vitlök, champinjoner och chorizo utan att de tar färg. Tillsätt tomatbitarna, fräs några minuter till och häll sedan på buljongen. Salta och peppra lite grand. Lägg i potatisskivorna och koka tills potatisen är mjuk. Lägg i fiskbitarna och täck grytan med lock. Låt sjuda 4-5 minuter. Smaka av. Strö ev på lite persilja. Ät med bröd.

Mormors köttfärslimpa

Igår påmindes jag om hur god köttfärslimpa kan vara. Min mormor brukar göra en variant där hon rullar köttfärsen med bacon, ost, senap och timjan. Här är min version, gjord på det jag hade hemma:

Mormors köttfärslimpa

700 g blandfärs

1 tsk salt

0,5 tsk nymald svartpeppar

1 ägg

1 dl mjölk

1 msk skorpmjöl

1 hackad röd lök

fyllning:

skånsk senap

ca ett hekto rökt skinka

vällagrad ost

timjan

Sätt ugnen på 200 grader. Rör ihop alla ingredienserna till köttfärsen. Fukta ett bakplåtspapper och platta ut köttfärsen där. Bred på senap, lägg på skinkskivor och skivor av lagrad ost. Strö över timjan. Rulla ihop smeten och lägg den i en ugnsform. Sätt en digital termometer på 75 grader, peta in den i limpan och vänta tills den piper (alltså termometern - inte köttfärsen tack och lov, det tar 45-60 minuter).