Kardemumma

Name:
Location: Sweden

Jag tänker nästan jämt på mat, letar det ideala receptet, planerar måltider och är nyfiken på vad andra äter. Min bokhylla är fylld med kokböcker och ibland läser jag dem som poesi (såväl som poesi, kan tilläggas). Förövrigt har jag två barn och en man som jag är lyckligt gift med.

Monday, January 30, 2006

Indiska fiskbullar

Efter min göteborgshelg är jag utvilad, nyklippt och har bl a en klänning med gröna svanar. Det var mysigt att återse familjen, men sonen har blivit väldigt pappig den senaste månaden och nu får jag inte ens lägga honom längre. På något sätt känns det otacksamt. Har han glömt att jag var hemma och ammade honom nästan ett helt år? Eller är detta bara en fas i hans utveckling? Jag väljer att tro på det senare alternativet, annars får jag känslan av att jag är en dålig mamma.

Bra vardagsmat kan vara svår att få till om den ska vara både god, nyttig, och lite spännande. Kvällens fiskbullar är inspirerade av ett recept från februarinumret av det engelska matmagasinet Good Food. De är gjorda på lax, men nästa gång ska jag prova nån vit fisk.

Rosa fiskbullar i indisk linssås, 4 port

2 skivor vitt bröd
450 g lax, skuren i bitar
1 äggvita
0,5 tsk salt
nymald svartpeppar
1 msk rapsolja

Linssås:
2 msk indisk currypasta (jag valde tikka masala)
1 liten gul lök, finhackad
1 msk rapsolja
500 g passerade tomater
0,5 dl röda linser

Kör brödet till smulor i matberedare och lägg dem åt sidan. Grovhacka sedan laxen i matberedaren. Tillsätt brödsmulor och äggvita och kör tills allt blir en tjock färs. Salt och peppra. Gör 12-15 bollar och ställ kallt i 30 minuter.

Sätt ugnen på 200 grader. Hetta upp oljan till fiskbullarna i en stekpanna och stek dem 1-2 minuter eller tills de får fin färg. Lägg över dem i en ugnsfast form och baka i ugnen 10-15 minuter till.

Värm oljan till såsen i en panna, tillsätt currypasta och lök och stek i cirka 5 minuter. Häll i tomater och linser och låt koka ihop 20 minuter eller längre. Fyll på med mer vatten om det behövs. Tillsätt chili, vitlök eller mer currypasta om du vill ha en hetare rätt. Rör i fiskbullarna när du smakat av.

Sunday, January 29, 2006

Smakar det så kostar det


Jag hade tänkt skriva om en paella som trots att den inte lagats efter äkta valenciskt recept, utomhus över öppen eld på vin- eller citrusträ och varken innehöll kyckling, kanin, tolv sniglar eller två kvistar rosmarin (enligt Jeffrey Steingarten i The man who ate everything), ändå var alldeles underbar. Faktiskt så blev det ingen paella alls eftersom brorsans flickvän var sjuk. Jag fick inte heller smaka min brors berömda basilikabrulé.

Och vad hände med det eftertänksamma läsandet och iakttagandet av andra människor medan jag försiktigt smuttade på ett glas vin? I stället shoppade jag kläder hela fredagen och när min bror och jag fick veta att det var fullt på Basement så orkade jag bara släpa mej de tjugo meterna till grannrestaurangen. Vilket i och för sej inte är något sjaskigt ställe. 28+. Jag hade helst velat äta en femrätters med vin därtill, men efter dagens klädorgie besinnade jag mej och bestämde mej för en halv huvudrätt, en efterrätt och vatten. Inte trodde jag att man kostade på en så snål gäst amuse bouche (små aptitretare), men vi behandlades lika fint som paret bredvid som firade bomullsbröllop. Det är naturligtvis så det ska vara. Pilgrimsmusselbuljongen med en gnutta curry var den bästa gratisrätten, liksom brödet. "Variation på dilamm med merguez, korngryn och pinjenötter samt rökt tomatsås" var en fantastisk huvudrätt. Perfekt tillagat lamm (-rack och -rulle), en spännande sås som jag hela middagen funderade på hur man gör, en liten lammnjuretoast som smalt i munnen (trots att jag inte gillar inälvsmat). Och korngryn, som bara blir slemmiga när jag tillagar dem. På 28+ var de förvillande lika pinjenötterna i både konsistens och utseende, och ljuvligt nötiga. Efterrätten skriver jag inget om; den var godkänd men överraskade inte någonstans. Jag ångrade att jag inte valt ost i stället. Ytterligare smårätter dök upp, fyra små godisar, bland annat lakritsmarmelad. Men jag var mätt och belåten långt tidigare. Det var smått skrattretande när notan kom in och med pyttebokstäver stod det "Smakar det så kostar det" och jag hade ätit för 330 kr - ännu ett fynd denna fredag.

Monday, January 23, 2006

Snart på G

Göteborg är bara tre dagar bort. Jag har inte så mycket inplanerat. Även om jag har många vänner i Göteborg, eftersom jag bott och studerat där, så kommer jag förmodligen bara att träffa min bror och en gammal kompis. Innan sonen kom kunde min man och jag sitta på restauranger i evighet och prata, läsa och skriva och ägna oss åt favoritsysselsättningen - att titta på människor. (Tro nu inte att jag önskar sonen ogjord.) Vi fantiserade om hur andras liv såg ut och var tvärsäkra på att vi hade rätt utifrån deras kläder och gestik. Jag har saknat det och tänkte ägna mej åt den sortens slappt leverne när jag åker iväg ensam. Glo. Äta. Umgås.

Häromdagen gjorde jag Jessikas misomarinerade lax och till den åt vi en snäll nudelwok. Mycket snabblagat, åtminstone om man har matberedare/make som strimlar grönsakerna. Jag brukar ha morot i woken också, men köpte Tistelvinds naturligt syrade morötter och serverade det som tillbehör i stället. Jag är fortfarande lite stram i ansiktet - det var surt, för surt! Ibland blandar jag surkål i en vanlig sallad och det gillar jag. Har någon fler goda tips på hur man kan använda mjölksyrade grönsaker?

(Jag återger Jessikas laxrecept, även om jag inte direkt ändrat något i det.)

Misomarinerad lax, 4 port

4 portionsbitar lax
3 msk miso
1 msk risvinäger
nymald svartpeppar
lite strimlad purjolök

Blanda miso och vinäger och bred massan över fisken. Låt stå svalt i några timmar (hann inte jag). Sätt ugnen på 150 grader. Peppra fisken och lägg purjolök ovanpå. Grädda i ugnen ca 20-25 minuter eller tills fisken är genomstekt.

Såsig nudelwok, 4 port

150 g äggnudlar
1 purjolök
2 morötter
1 liten squash
ca 500 g röd- eller vitkål (ta vitkål om du inte tycker om att nudlarna färgas ljuslila)
1 msk rapsolja
2 dl fiskbuljong
1 msk risvinäger
2 msk ljus soja
ca 3 msk färsk ingefära, riven
2 pressade vitlöksklyftor
färsk koriander

Koka nudlarna, skölj och låt rinna av. Skär purjo, morötter, squash och kål i fina strimlor. Hetta upp oljan och woka grönsakerna några minuter. Tillsätt övriga ingredienser (utom koriandern) och låt puttra ihop ett par minuter till. Smaka av och garnera med koriander.

Och för er som funderat på kryddorna - här kommer svaren!
1. Manlig fröken Ur - timjan
2. Inte olika - nejlika
3. Elektrikerns bästa egenskap - kanel
4. Vill barnen när de skall sova - senap
5. Var alltid Don Juan - muskot
6. Gör duktig trafikant - körvel
7. Gör laget före match - peppar
8. Dialektalt svar på knackning - kummin

Friday, January 20, 2006

Klureri med krydda


För en gångs skull följde maken ett recept, Tinas kyckling med brieost och thaimorötter. Eller nästan följde ett recept, han la till fisksås och vitlök. Det var länge sen jag åt "thai-ish" med kokosmjölk och det var gott.

Jag gillar att klura, åtminstone när jag är föräldraledig på fredagar. Då brukar jag göra Svenska Dagbladets "Nian" och idag kom maken med en ordlek som jag tänkte dela med mej av (om man har en småtråkig fredagskväll och slappar framför teven till exempel). Lösning får ni på måndag.

Med krydda i tankarna

1. Manlig fröken Ur
2. Inte olika
3. Elektrikerns bästa egenskap
4. Vill barnen när de skall sova
5. Var alltid Don Juan (lite snuskigt svar, ursäkta)
6. Gör duktig trafikant
7. Gör laget före match
8. Dialektalt svar på knackning

Sunday, January 15, 2006

Man tager vad man haver


När jag lagar mat måste jag provsmaka hela tiden, men maken improviserar snabbt som attan och kryddar på känn. Och det blir oftast mycket gott. I morse gjorde han en omelett av sånt vi hade hemma och förutom ägg, lite salt och svartpeppar tillsatte han tomater, lök, vitlök, chili och - något överraskande - krossade ostbågar. Den svaga ostsmaken, färgen och den krämiga konsistensen som ostbågarna bidrog med var ganska lysande. Ostbågeomelett, javisst!

Några kollegor var här igår och spelade Kocklandslagets à la carte. Föreställ er sex dietister (och min man som är författare) som tävlar mot varandra i näringsinnehåll. Lägg till en hel del rött vin. Tänk er vilda diskussioner om huruvida surkål eller persilja innehåller mest kalorier. Eller om det är mest protein i capricciosa eller torsk. Inget för den som inte är matnörd eller inte bryr sej om vad han/hon äter!

Jag bjöd på köttgryta. Vid det här laget känner ni till att jag snöat in på köttgryta. Ursprungsreceptet är en boeuf bourguignon från Det goda franska köket. Om jag får säga det själv så är det nog den bästa köttgrytan jag någonsin gjort. Jag tycker mycket om bacon i gryta, men pancetta blir faktiskt ännu bättre; den har mindre framträdande sälta och röksmak och mer sötma. Vi åt grytan med mandelpotatis och smörsvängda ärter med färsk oregano. Till efterrätt ville jag prova ett efterrättsris. När jag var i södra Indien i slutet av 90-talet blev jag bjuden på ett brunt sött ris som jag blev förtjust i. (Det var utanför ett guldtempel i Tirupati och i bakgrunden klingande pengar som räknades i nån slags maskin. Människor skänkte tydligen massor för att underhålla stället.) Jessica tipsade om att det nog var kondenserad mjölk i riset, och det stämmer säkert. Nu testade jag med saffran, nötter, russin, smör och sockerlag med fruktsallad till. Det passade inte alls - alldeles för mättande och dessutom geografiskt för långt från den nästan-franska grytan. Och något fattades, kanske en nypa salt eller något syrligt utöver frukten.

Men grytan rekommenderas varmt.

Köttgryta med pancetta, ca 8 port

250 g pancetta, skuren i små tärningar
1,75 kg grytbitar av nötkött (jag använde fransyska)
2 morötter, skalade och skivade
1 lök, skivad
ca 20 små steklökar, skalade
smör och rapsolja till stekning
0,5 dl vetemjöl
1 tsk salt
nymald svartpeppar
en flaska rött vin
7 dl mörk oxbuljong
1 msk tomatpuré
10 vitlöksklyftor (eller mindre mängd om man föredrar det)
1 tsk timjan
1 tsk rosmarin
2 lagerblad
ett par nävar torkade trattkantareller
bladpersilja till garnering

Fräs pancettan i sitt eget fett några minuter. Låt den sedan rinna av på hushållspapper. Stek köttet i omgångar i lite smör blandat med rapsolja. Bryn grönsakerna.

Värm lite mer smör och rapsolja i en stor gryta. Lägg i pancetta, kött och grönsaker. Pudra över mjölet och fräs ett par minuter. Häll i vinet tillsammans med buljongen och tillsätt resten av ingredienserna. Låt koka tills köttet är mört. (Min gryta fick koka i tre timmar, men så lång koktid är inte nödvändig.) Fyll eventuellt på med mer vatten. Smaka av omsorgsfullt. Strössla över strimlad persilja.

Sunday, January 08, 2006

Köpa lycka


Jag har shoppat lite guldkant på tillvaron, en dyr keramikskål, Nigellas Mat för högtid och kalas och en jättetomte (till fyndpris).

Glad.

Friday, January 06, 2006

Den märkligaste av smaker

Min man har varit hemlighetsfull; han vill skriva något och får göra det trots att jag gett mej själv bloggförbud. Så varsågoda, här är makens tankar.


Det finns begrepp som är skenbart kontradiktoriska, som bitterljuv och tragikomisk. Hit hör även fulsnygg, då något hos en människa attraherar en estetiskt, trots att utseendet normalt inte är det man egentligen föredrar.

Men vad jag koncentrerar mig på här är ett ord som inte förekommer i ordböckerna, men som för de flesta smakintresserade representerar ett veritabelt faktum, om än svårdefinierat: det som är äckelgott.

Det må förvisso vara ett värderande begrepp, men baseras på ett försök till neutral smakbeskrivning, som inte nödvändigtvis främst värderar. Det äckelgoda är något komplext som vi inte finner i så många livsmedel, låt vara att objekten varierar med smakdomare. För mig är exempelvis bröd bröd; det är gott, det är äckligt eller det är mittemellan, med alla subtila schatteringar. Men det äckelgoda låter det goda och det äckliga smälta samman i en ny märklig smaklegering. Det gäller alltså inte någon medioker smaksensation, inte något medelmåttigt, inget mittemellan, utan det äckelgoda äger en distinkt utmärkande karaktär. Det gäller heller inte en råvara som man förut tyckt illa om men sedermera lärt sig uppskatta. Äckelgott är något annat. Och inte skapar det ett beroende, för då är det något man åtminstone till en början gillar, men likafullt fascinerar det äckelgoda varje gång man får det i sin mun.

Jag kan förstå om någon säger att svamp är äckelgott, vilket jag antar beror på vissa svårigheter med konsistensen och med skivlingarnas lameller. Så är det nu visserligen inte för mig, som i nästan alla sammanhang sätter svamp mycket högt på smakskalan. Jag kan också förstå om någon nämner ost, särskilt om den luktar påtagligt, förpestar kylen, rentav erinrar om kloakatmosfär. Men inte heller ost är äckelgott för mig, som njuter av starkt ångande ostar. Jag tar gärna anställning i den där kloaken...

Äckelgott är sålunda inte äckligt. Det är inte som plastiga cocktailbär, som träskoöverstekta köttbitar eller som den för mina smaklökar obegripliga förmälningen av vispad grädde och glass (nu får jag väl gottegrispolisen efter mig). Då kan man lika gärna lägga mellanmjölk på yoghurten eller skyffla ett lass potatismos på den råstekta potatisen.

Äckelgott är sålunda inte heller uteslutande gott. Det som är gott är helt enkelt så gott att man utan vidare kan äta det flera gånger i veckan utan att tröttna. Lamm, vitlök, olivolja, avokado, mango, skogssvamp och en hel del annat älskar jag och har svårt att undvara alltför lång tid, varför detta för mig inte är äckelgott. Det äckelgoda får man däremot konsumera med viss återhållsamhet. Äter man för mycket ligger ledan eller rentav vämjelsen nära (jag föråt mig en gång på wasabinötter, dessa små gröna jävlar som jag numera undviker). Men just därför, alltså om man lyckas med avvägningen, kan det äckelgoda locka desto mer.

Misosoppa är äckelgott. Jag gillar den, de tämligen få gånger jag intar den, men nog lurar där en smak av att någon plockat upp utslängd soppa i diskvattnet och fått med blött papper från vasken...

Brysselkål, denna vackra grönsak, har jag ett liknande förhållande till. God - och samtidigt kan jag uppleva det som att tugga en mättande boll av papier-maché.

De asiatiska räkchipsen. De är (ett kort tag) befriande som alternativ till alla peppar- och grillsmakande kvasipotatisversioner. Men när jag stoppar det sjunde räkchipset i munnen undrar jag om jag inte knastrar i mig något urinoardränkt. Det är inte gott, det är inte äckligt - det är äckelgott.

Slutligen. När jag njutit oxbiten och köttbenet ligger kvar på tallriken återstår en höjdpunkt: att suga ur märgen. Man måste emellertid ta i med munmusklerna för att få ut den. Man suger så frenetiskt för att den skall släppa taget, att den lilla klicken plötsligt svischar förbi tungan och frontalkrockar med gomseglet. Hur mycket hann jag smaka? Det är gott, visst, och det är som att abrupt slamsuga in en köttig snorloska. Jo, det är i sanning äckelgott.

Vad är då egentligen det äckelgoda? Subjektivt trams? Eller korsar två smaksfärer i hjärnan varandra i en och samma tugga? I vilket fall som helst är upplevelsen odelbar. Den förefaller (alltför) komplicerad att kommentera, men likafullt finns den där, är reell. Kanske hade neurofysiologen kunnat förklara vilka kemiska impulser och cerebrala smakcentra som samspelar, men jag vet inte om det hade varit helt tillfredsställande. Mer intresserad är jag av vad gastroesteter (som ni) kan säga om saken.

Niklas Schiöler

Wednesday, January 04, 2006

Tråkig försiktighetsåtgärd

Man ska vara försiktig med att surfa på jobbet pga säkerhetshålet i Windows och därför ligger jag lite lågt hemma också. Sonen har en kraftig öroninflammation och vi äter bara färdigmat så jag har ändå inget gott att skriva om...

Återkommer!

Sunday, January 01, 2006

Nyårsmiddag



Det blev en nyårsafton i lugnets tecken. Sonen har hög feber och vill bli buren. Trots visst elände gjorde vi en fantastisk (och enkel) middag i går kväll. Jag gjorde förrätt och maken huvudrätt. Och efterrätten gjorde liksom sej själv; vi köpte glass.

Förrätt: Tunnskivad färsk tonfisk med basilikavinägrett och rostade pinjekärnor

Huvudrätt: Hummer, rotfruktssymfoni (rödbeta, palsternacka, morot, schalottenlök) med kryddpeppar och vitlök, crème fraiche och vitlöksbröd

Efterrätt: Chokladglass (Häagen-Dazs Chocolate Cherry Brownie)