Man tager vad man haver
När jag lagar mat måste jag provsmaka hela tiden, men maken improviserar snabbt som attan och kryddar på känn. Och det blir oftast mycket gott. I morse gjorde han en omelett av sånt vi hade hemma och förutom ägg, lite salt och svartpeppar tillsatte han tomater, lök, vitlök, chili och - något överraskande - krossade ostbågar. Den svaga ostsmaken, färgen och den krämiga konsistensen som ostbågarna bidrog med var ganska lysande. Ostbågeomelett, javisst!
Några kollegor var här igår och spelade Kocklandslagets à la carte. Föreställ er sex dietister (och min man som är författare) som tävlar mot varandra i näringsinnehåll. Lägg till en hel del rött vin. Tänk er vilda diskussioner om huruvida surkål eller persilja innehåller mest kalorier. Eller om det är mest protein i capricciosa eller torsk. Inget för den som inte är matnörd eller inte bryr sej om vad han/hon äter!
Jag bjöd på köttgryta. Vid det här laget känner ni till att jag snöat in på köttgryta. Ursprungsreceptet är en boeuf bourguignon från Det goda franska köket. Om jag får säga det själv så är det nog den bästa köttgrytan jag någonsin gjort. Jag tycker mycket om bacon i gryta, men pancetta blir faktiskt ännu bättre; den har mindre framträdande sälta och röksmak och mer sötma. Vi åt grytan med mandelpotatis och smörsvängda ärter med färsk oregano. Till efterrätt ville jag prova ett efterrättsris. När jag var i södra Indien i slutet av 90-talet blev jag bjuden på ett brunt sött ris som jag blev förtjust i. (Det var utanför ett guldtempel i Tirupati och i bakgrunden klingande pengar som räknades i nån slags maskin. Människor skänkte tydligen massor för att underhålla stället.) Jessica tipsade om att det nog var kondenserad mjölk i riset, och det stämmer säkert. Nu testade jag med saffran, nötter, russin, smör och sockerlag med fruktsallad till. Det passade inte alls - alldeles för mättande och dessutom geografiskt för långt från den nästan-franska grytan. Och något fattades, kanske en nypa salt eller något syrligt utöver frukten.
Men grytan rekommenderas varmt.
Köttgryta med pancetta, ca 8 port
250 g pancetta, skuren i små tärningar
1,75 kg grytbitar av nötkött (jag använde fransyska)
2 morötter, skalade och skivade
1 lök, skivad
ca 20 små steklökar, skalade
smör och rapsolja till stekning
0,5 dl vetemjöl
1 tsk salt
nymald svartpeppar
en flaska rött vin
7 dl mörk oxbuljong
1 msk tomatpuré
10 vitlöksklyftor (eller mindre mängd om man föredrar det)
1 tsk timjan
1 tsk rosmarin
2 lagerblad
ett par nävar torkade trattkantareller
bladpersilja till garnering
Fräs pancettan i sitt eget fett några minuter. Låt den sedan rinna av på hushållspapper. Stek köttet i omgångar i lite smör blandat med rapsolja. Bryn grönsakerna.
Värm lite mer smör och rapsolja i en stor gryta. Lägg i pancetta, kött och grönsaker. Pudra över mjölet och fräs ett par minuter. Häll i vinet tillsammans med buljongen och tillsätt resten av ingredienserna. Låt koka tills köttet är mört. (Min gryta fick koka i tre timmar, men så lång koktid är inte nödvändig.) Fyll eventuellt på med mer vatten. Smaka av omsorgsfullt. Strössla över strimlad persilja.
posted by Viktoria | 5:22 AM
8 Comments:
Osbågar i omelett tycker jag låter klart nyskapande!!!
Visst är det nyskapande!!! (Egentligen gillar jag inte så mycket när man sätter samman konstiga saker bara för att uppfinna nåt nytt, men det här blev rätt gott...)
Ostbågar i omelett var något nytt för mig, men däremot såg jag på tv för länge sedan, en svensk kock som jobbade i London (?) som hade krossade ostbågar på kanten av en "smörgåstårtsbakelse"...och tja, varför inte? *ler*
Åh, jag vill också spela kocklandslagets spel. Men det är aldrig någon som vågar göra det med mig. Får jag vara med nästa gång? I mars kanske?
*bjuder in mig själv*
Vi vågar spela med dej i mars - välkommen!
Har lagat flera av dina recept de senaste dagarna. Den här grytan blev mycket god, väldigt lik burgundisk köttgryta fast med tillägg av rosmarin. Några torkade trattkantareller hade jag emellertid inte hemma, det fick bli karl-johan istället.
Igår gjorde jag din version av grekisk filodegspaj. Också delikat! Jag har haft problem med att få tag på Mevgals fetaost, men nu har jag hittat den i en Mellanösternbutik.
Idag blev det fesenjan. Till det kokade jag basmatiråris i saffran och när riset var färdigkokt tillsatte jag berberis. Det var en annorlunda men spännande smakupplevelse. Det är roligt med annorlunda recept och nya smakkombinationer.
Just nu har jag lite idétorka och vet inte riktigt vad jag ska laga. Imorgon får det nog bli en jordärtskockssoppa med tryffelolja från kokboken "Under valnötsträdet". Hoppas att idétorkan snart upphör. Kanske är det dags för något med lamm eller varför inte tillaga något av regnbågslaxen som min bror fiskade upp i höstas?
Jag är så glad att jag har hittat hit till din blogg. Det finns många bra recept att ta del av.
Jag är djupt impad (och glad), Jessica! Det vore roligt om du startar en blogg!
Jag har haft det här receptet liggande sen jag läste det, men i helgen fick vi äntligen tummen loss och lagade grytan. Hade lite stjälkselleri som jag hackade ner med grönsakerna, i övrigt följdes receptet till punkt och pricka. Och det blev alldeles ljuvligt gott. Precis så som man vill att en mustig gryta ska smaka. Åt resterna till lunch alldeles nyss, och den hade nästan blivit godare av att stå till sig några dagar.
Kan verkligen rekommendera att ge grytan tid att koka klart. När vi hade tänkt äta, efter ca 1½ timmes kokning, var köttet fortfarande lite segt/torrt, så vi väntade. Och det lönade sig. Har man en tid att passa, är det nog bättre att göra grytan i förväg så att köttet hinner bli mört, och sen värma försiktigt när det är dags att äta.
Post a Comment
<< Home