Havrefeber! (del 1)
När jag var i Finland längtade jag till havregrynsgröten på morgonen. Gröten var fluffigare än den svenska och jag tyckte den var fylligare i smaken också på nåt sätt. Jag köpte med mej ett paket finska "havreflingor" och gröten blev lika god hemma. Min man, som aldrig ätit havregrynsgröt under vårt äktenskap, blev också helt fast. Tills flingorna tog slut. Nu har jag testat att koka vanliga svenska havregryn på spisen i stället för i mikron, kokt dem med mjölk, köpt en tunnare sort - men inget blir som finsk "puuro". Och av alla svenska havregrynsförpackningar (jag har tre i mitt skafferi just nu) finns ingen som ens är i närheten av att vara lika snygg som Elovenas*.
*Den rent utseendemässiga skillnaden mellan svenska och finska (Elovenas) havregryn är att de finska är tunnare och mindre.
*Den rent utseendemässiga skillnaden mellan svenska och finska (Elovenas) havregryn är att de finska är tunnare och mindre.