En längtans nässelomelett

All den där vardagsmaten som det finns så mycket av, är ni intresserade av den? Jag lagar mat varje dag, men så tänker jag att ingen är väl intresserad av min köttfärssås eller omelett. Idag tänkte jag i alla fall skriva om gårdagens omelett. (Hade jag varit ute i nässelmarker hade det förstås blivit nässlor i stället för spenat. I en omelett kan allt bytas ut.)

Spenatomelett, 3 port (med stor sallad till)

5 ägg

0,5 tsk salt

nymald svartpeppar

0,5 tsk chipotlepaste

70 g färsk babyspenat

3 kokta potatisar

olivolja till stekning

några rostade nötter att strö över (jag använde pistasch-)

Vispa äggen med salt, peppar och chilipasta. Hacka spenaten och tärna potatisen, blanda sedan ner detta i äggen. Värm oljan på medelvarm platta i en stor stekpanna och häll i omelettsmeten. Sänk värmen något. Rör med en gaffel eller liknande så att allt blir tillagat - och då är omeletten också klar.

I morse sa sonen: " Vet du, jag tycker väldigt mycket om svamp. Vi kan äta svamp idag. Vi kan gå på svamppicknick." Ikväll blir det majsplättar med parmasegel, men i morgon får jag hitta på nåt med svamp, tror jag. Och lägga ut picknickfilten framför Bollibompateven.

Ah, jävla datorhelvete! Varför blir det inte nytt stycke? Jag gör om och gör om och så blir det ändå inte så som jag vill. Fult blir det.