Valnötskakor (på min bästa kakmage)

Eftersom jag köpte en jättepåse valnötter på Möllevångstorget igår passade jag på att baka valnötskakor med rosenvatten. De blev platta och sega; jag gillar konsistensen, men skulle vilja ha lite citrus i istället för rosenvattnet som bara knappt-knappt anades. Och kanske en nypa salt, om man nu kan ha det i nötkakor. På tal om valnötter så fick jag dåligt smaksjälvförtroende när Lisa skrev om härskna valnötter för ett tag sen. Jag tycker att alla valnötter smakar likadant och gott. Pinjenötter tycker jag däremot nästan alltid verkar härskna. Inte förrän jag åt av en arbetskamrats valnötter (inte hon med portersteken som jag nämnde igår!), förstod jag att "aha, det är såhär de ska smaka egentligen". Arbetskamraten har ett enormt stort och vackert eget valnötsträd i sin trädgård och valnötterna därifrån har en helt annan konsistens och eftersmak än de man köper. Så jag är inte så dum när allt kommer omkring. Nu undrar jag hur riktiga pinjenötter egentligen smakar.

Små och sega valnötskakor, 20 st

100 g valnötter
2 bittermandlar, finrivna
1 äggvita
1 dl socker
0,5 msk rosenvatten (blir nog gott om man byter ut mot samma mängd citronskal och -saft)

Mixa valnötterna till fint mjöl. Blanda med resten av ingredienserna. Klicka ut cirka 20 stycken på en bakpappersklädd plåt. Grädda i 175 grader i 12-15 minuter. Lossa kakorna och lägg dem på ett galler att svalna.

Nu ska jag snart snygga till mej lite och gå de sexton trappstegen upp till grannarna för att fira nyår! Gott nytt år!

Portergryta

Trots att jag har en son på bara drygt två år kommer jag inte riktigt ihåg hur det var när han var bäbis. Nu tänker jag att man ammar en nyfödd lite då och då, bär bäbisen i sele och byter blöjor emellanåt. Inte så jobbigt, man borde hinna med massor av matlagning. Ja, jag vet att jag har glömt. Ibland hann jag ju varken duscha eller äta... Nåväl, jag tänkte börja nästa år med att laga några olika köttgrytor. Ni som brukar läsa Kardemumma vet ju att det är något jag är totalt insnöad på.

Jag har en arbetskamrat som har porterstek med god sås i sin lunchlåda ibland och jag vill alltid byta matlåda med henne då (fast hon nappar aldrig)... Men kanske skulle hon kunna tänka sej denna gryta?

Portergryta, 4-6 port

800 g grytbitar av nötkött
2 gula lökar, skivade
3 vitlöksklyftor, finhackade
2 msk rapsolja och en liten klick smör
3 msk vetemjöl
1 flaska porter (33 cl)
1-2 dl vatten
1 köttbuljongtärning eller 1,5 msk mörk oxfond
1,5 msk balsamvinäger
2 morötter, skalade och skivade
3 stjälkar selleri, skivade
1 tsk timjan
2 msk outspädd svartvinbärssaft
salt, nymald peppar

Bryn köttet i omgångar. Lägg över köttbitarna i en gryta. Låt lök och vitlök svettas på lägre värme och lägg sedan även lökblandningen i grytan. Strö på mjöl och rör om.

Späd med porter och vatten. Smula ner buljongtärning eller smaksätt med fond. Tillsätt balsamvinäger, morötter, selleri, timjan och svartvinbärssaft. Koka grytan under lock i en timma eller tills köttet är mört. Smaka av med salt, peppar och eventuellt mer balsamvinäger och timjan. (Och som alla köttgrytor så smakar även den här ännu bättre dagen därpå.)

En god liten låda

Man blir glad över utsökt hemlagad kola, och speciellt Alice blodgrapekola (den röda) - tusen tack!

Men jag retar mej på att kamerasladdjävel kom med på bilden och nu är det bara två kolor kvar så jag kan inte ta om fotot... Snett blev det visst också.

Sparvhökens julbord

Pappa fotade sparvhöken och hans julmiddag, en kroppsvarm fet duva. Trädgården blev full av blod och fjädrar. Vi andra satt inomhus, åt lutfisk och kände oss lite smått olustiga.

Copyright: Hasse Petersson

Bror gör tapas

Bror har tillfrisknat från sviterna av sin tripp till Indien så jag slapp bo på hotell under min senaste Göteborgsvistelse. Kursen är slut nu och jag är ledig, avslappnad, på gränsen till normal. Det gör inte ens så ont i ryggen längre eftersom jag (förmodligen) har möjlighet att vila den närmaste månaden.

Det var roligt att träffa bror och Malin. Bror sa dock att han inte läser Kardemumma längre eftersom jag så sällan uppdaterar. Det gjorde mej inte förvånad men en gnutta lessen. "Man tröttnar ju när det inte händer nåt", sa han, shit också. Och jag kan inte garantera bättring.

Så idag får bror stå för recepten. Med mej som assistent improviserade vi en väldigt god och samtidigt enkel tapasmåltid i onsdags kväll. Bror bestämde och jag gjorde som han sa, nästan. Här är fyra favoriter; vi hade avokadosallad, vitlöksbröd, oliver och lite annat också.

Balsamstekta champinjoner

ca 250 g små champinjoner
2 msk olivolja
0,5 gul lök, skivad
0,5 dl balsamvinäger
salt, nymald peppar

Stek champinjoner och lök långsamt tills svampen slutat vätska sej. Slå på balsamvinägern och fortsätt stek tills vinägern nästan avdunstat helt. Smaka av.

Chili- och vitlöksräkor

ca 400 g räkor med skal
0,5 dl olivolja
knappt 0,5 tsk chiliflakes
1 vitlöksklyfta
1 msk pressad citron
1 msk finhackad persilja

Skala räkorna. Värm olja, tillsätt chili och pressad vitlök. Låt dra på svag värme 5 minuter och blanda sedan ner citronsaft och persilja. Häll den varma dressingen över räkorna.

Potatis- och tomatgratäng med feta, per portionsform

1-1,5 potatis, skalad och ganska tunt skivad
1 tomat, skivad
ca 1 msk olivolja
0,25 lök, skivad
ca 1 krm vardera av torkad timjan och rosmarin, mortlade
salt, nymald peppar
25 g fetaost

Smörj en portionsform. Varva potatis, tomat och lök. Salta, peppra och strö örter mellan varven. Avsluta med tomat, olivolja och örtkryddor. Baka cirka 30-40 minuter i 200 grader. Lägg en bit feta på varje gratäng när det är 5-10 minuter kvar av tillagningstiden.

Baconlindade dadlar

8 dadlar
8 skivor bacon
16 cocktailpinnar

Lägg cocktailpinnarna i blöt cirka en kvart. Halvera dadlarna och urkärna dem. Linda en halv skiva bacon runt varje dadelbit. Trä på cocktailpinne. Baka cirka 20 minuter i 200 grader.

I väntans tider

Nu kan jag snart pusta ut. Nästa vecka ska jag ytterligare en kort vända till Göteborg, sen ska jag bara ligga på soffan, slappa, äta choklad och vänta på att bäbisflickan tittar ut. Hon är planerad om 36 dagar, men just nu mår jag oförskämt bra, precis så som jag mådde en vecka innan sonen kom så jag har mina aningar. Julen har jag knappt hunnit tänka på; det har varit fullt av jobb, studier och allehanda småsjukdomar hos sonen. Det får bli som det blir. Det blir nog bra.

Igår gjorde jag en variant av Leilas valnötspasta från Toscana (Leilas guldkant på vardagen) och förutom lite olika småändringar i originalreceptet la jag till saffran. Det blev mycket gott.

Valnötspasta med saffran, 4 port

400 g linguinepasta
75 g pinjenötter
100 g valnötskärnor
2 msk ströbröd
2 msk olivolja
2,5 dl lättgrädde
ett kuvert saffran
ca 1-2 msk pressad citron
ett par nypor starkt chilipulver (eller lite sambal oelek)
salt, nymald peppar
grovriven parmesan till servering

Koka pastan al dente i välsaltat vatten. Rosta pinjenötterna i torr stekpanna på medelvärme. Kör pinje- och valnötter, ströbröd och olivolja i mixer.

Koka upp grädden tillsammans med saffran och vitlök och blanda ner nötterna. Smaka av med citron, chili, salt och peppar. Späd med vatten om det behövs.

Riv över parmesan och servera med goda svarta oliver och t ex sockerärter.

Trolleritrick

När jag skrev kommentarer till den sista bilden i mitt lilla projekt märkte jag att kalciummängden över dagen inte stämde - jag har råkat fotografera ett glas mjölk för mycket! Om jag lägger till mjölken i beräkningarna blir allt fel. Just den här dagen och måltiden ska vara proteinlåg och kolhydrathög. Ni som är duktiga på att retuschera och sånt, hur svårt är det att trolla bort mjölken och förvandla den till vatten? Jag hoppas, hoppas, hoppas kunna få hjälp med det på jobbet i morgon...

Förresten, vad tycker ni om maten på kortet? Kan man äta så mycket pasta och så lite lax - ser det realistiskt ut?

En god risotto

I somras lovade jag att jag skulle laga mer risotto. Och det har jag gjort, men jag har inte tyckt att de jag lagat har varit tillräckligt märkvärdiga för att skriva om här. Häromdan gjorde jag och ett par väninnor svamp- och valnötsrisotto tillsammans (ungefär som valnötsrisotton i SvD/Tastelines Vinterfest -06) och den blev mycket god, liksom mustig.

Svamp- och valnötsrisotto, 4 port

2 finhackade schalottenlökar
2 finhackade vitlöksklyftor
ca 300 g skivad svamp, t ex skogschampinjon och shiitake
en klick smör och lite olivolja att steka i
3 dl risottoris (jag använder carnaroli)
6 dl hönsbuljong
2-3 dl vitt vin
2 dl färskriven parmesan
2 dl hackade valnötter
nymald svartpeppar

Stek lök, vitlök och svamp i fettet utan att de tar färg. Tillsätt riset och stek en stund till; riset ska bli genomskinligt.

Häll på buljongen, lite i taget, och rör mycket. När du ser att vätskan kokat bort häller du på mer. Häll även i vinet. Rör hela tiden. Ta av från spisen efter ca 20 minuter och tillsätt osten. (Riset ska vara ganska krämigt när du blandar i osten för det blir fastare när osten kommer i.) Vänd ner de hackade valnötterna och smaka av med peppar.

Jag tycker alltid att det är svårt att veta vad man äter till risotto, därför blev det konstigt den här gången också. Inte äckligt alls, men risotto och rödkålssallad var en underlig kombination. Vi gjorde Pilles rödkålssallad - ett litet finstrimlat rödkålshuvud, 250 g naturell keso, en liten burk ananasbitar, rejält med finhackad bladpersilja, salt, nymald peppar och eventuellt pressad vitlök (mitt tillägg). Salladen blev både vacker och god, men är alltså inte en självklar kompis med risotto.