De tre frågorna

Det var sista dagen på diabetesskolan idag och jag har lärt känna ett fantastiskt gäng i mina föräldrars ålder. Jag har föreläst om bra mat, vi har tittat på mat i affären, lagat mat och ätit tillsammans. Recepten ska inte vara för krångliga och fisk, bönor, bulgur och mycket frukt och grönsaker brukar ingå, så också denna gång. Jag är själv rätt nöjd (och hoppas att deltagarna också är det).

Under veckan får jag massor av frågor och jag gör mitt bästa för att svara på dem. Tre frågor dyker alltid upp (och den sista kommer inte förrän avslutningsdagen, när vi äter tillsammans).

1. Får man äta banan när man har diabetes?
Ja! Alla frukter är ok, men bananen innehåller mer kolhydrater än de flesta andra frukter och därför kan den höja blodsockret mer. Generellt brukar jag rekommendera att man tar en frukt i taget och om man märker att banan höjer mycket, kanske det funkar bättre med en halv eller med att välja ekologiska bananer (som är mindre).

2. Är det farligt med sötningsmedel?
De godkända sötningsmedel som säljs är noga testade och jag har aldrig träffat på någon som varit i närheten av att komma upp i maxgränsen per dag. Eftersom lite socker kan ingå i mathållningen vid diabetes är inte behovet av sötningsmedel så stort för de flesta. Drycker med olika sockerarter höjer dock blodsockret väldigt snabbt och därför brukar jag rekommendera saft, läsk och fruktyoghurt med sötningsmedel i stället för de vanliga alternativen. Men vatten är förstås bäst. Och om man känner sej tveksam så ska man inte använda sötningsmedel, eller om man känner att det söta triggar någon slags sötsug.

Personligen tror jag att det är sunt att vara skeptisk till artificiella produkter (fast jag brukar inte uttrycka det så till patienterna.) Jag tror att det är bra om man inte vänjer sej vid att allt ska smaka så sött.

3. Vad äter du hemma, lever du som du lär?
Jag tycker själv att jag har ett ganska okomplicerat förhållande till mat. Jag hör till den lyckliga skara som faktiskt gillar många saker som räknas som nyttiga, men när jag äter något mindre nyttigt har jag aldrig dåligt samvete. (Det här har jag mer och mer förstått är rätt ovanligt så jag försöker uppskatta det när jag kommer ihåg det!) Vissa saker "sitter i ryggmärgen", t ex att använda nyttigt fett och att äta grönsaker; det är liksom självklart. Men jag äter inte speciellt fettsnålt. Jag tycker inte att jag behöver det. Efter all amning (och stress?) har jag tappat i vikt och nästan blivit pinnig. Vissa saker undviker jag ofta, lösgodis och saft till exempel. Där är jag nog både lite yrkesskadad och... ointresserad. Och alla har väl någon last som är mer eller mindre bra. Jag snusar hur mycket som helst (= hela tiden) och har ingen lust att sluta just nu i alla fall.

Allt det här sa jag förstås inte till patienterna på diabetesskolan. Faktiskt så har jag ingen aning om vad jag svarade. Jag blir alltid lika ställd när någon frågar så personligt. Mat är jäkligt personligt.