Hyllning till älgen

För några år sedan var jag tillsammans med en jägare. Hela frysen var fylld med olika delar av älgar och rådjur. Då uppskattade jag det nog inte så mycket. Nu köper jag massor av älgfärs när det är säsong och fryser in. Dagens rätt är en kalops på älgfärs som jag gillar väldigt mycket. I radioprogrammet Meny gjorde de en gång kalops på färs, och därifrån fick jag idén.

Här är ett slags hyllningsdikt till älgarna, skriven av Birgitta Lillpers:

Älgar

Och de gick genom trädgårdar ja
med silverbenen gick de
genom trädgård efter trädgård.

Väntar nästan kravlös:
kräver bara denna väntan.
Och redan så står allting
helt och fullt. Med

silverbenen går de, går, och hela
tiden hänger vinterns
fina skira stil
i luften över
trädgård efter vintrig trädgård

Och om du inte nöjer dej med att se dej mätt på älgarna i ditt inre kan du prova mitt recept...

Älgfärskalops, 4 port

400 g älgfärs
1 gul lök, finhackad
3 morötter, skivade
2 vitlöksklyftor, pressade
1 msk flytande margarin
2 msk vetemjöl
1 purjolök, strimlad
knappt 1 msk stött kryddpeppar
0,5 tsk rosmarin
2 lagerblad
2 dl köttbuljong
0,5 dl rödbetslag
salt, nymald svartpeppar

Fräs köttfärsen i margarinet. Damma över vetemjölet och bryn en stund. Tillsätt morötter och lök och låt steka med några minuter. Lägg i purjolök, kryddpeppar, rosmarin, lagerblad och köttbuljong. Låt koka under lock cirka 10 minuter. Rör ner rödbetslagen, smaka av med salt och peppar.

Mannen och sonen hälsar på sin släkt i Falköping några dagar. Jag har jobbat mer än vanligt och tänkte njuta av ensamhet på kvällarna. Mest känns det just - ensamt. Jag övervägde att gå ut och fika och läsa en bok, men det känns mer lockande att göra inget speciellt. Ha-ha!

Grrr...

Vädret är sommar här i Skåne. Det var ljuvligt att bli bjuden på rödbetsgryta, getostkräm och egenhändigt inlagda gurkor hemma hos väninnan i Malmö. Vi tog vår tillflykt dit eftersom sonen var gnällig (håller på att få nya tänder) och behövde en lekkompis och nya leksaker. Det funkade ganska bra.

Vi pratade om det mest misslyckade vi lagat. Väninnan röstade på hallonsmoothien med vita bönor jag gjorde en gång efter ett recept i nån tidning (först smakade det hallon i munnen, sen ärtsoppa). Själv tycker jag nog att nässelgnocchin jag gjorde i våras vann - kokta mjölbullar med gröna prickar blev resultatet av min kärleksfulla tillagning.

Såg förresten någon Du är vad du äter på trean igår? En så kallad kostexpert skulle hjälpa en kvinna att gå ner i vikt. Hon hade en oerhört fördömande attityd. Men KERSTIN, hur KAN du äta det här? Nämen KERSTIN, vill du inte se dina barnbarn? (Ungefär så lät det.) Ok, vissa behöver en väckarklocka, men varför en så okänslig (och okunnig) inställning till övervikt? Och varför skulle Kerstin följa en så extremt "nyttig" kost, som hon ändå inte kan hålla i framtiden? Och vafan skulle hon göra en tarmsköljning för (i teve dessutom)?

Jag är förbannad.

Äggmeditation

De här vackra hemvärpta äggen fick jag igår av våra kompisar (de som blev bjudna på vildsvin). Som ni ser har äggen olika färg och det gör mej konfunderad. Hönorna har ju ätit samma mat, hur kan då skalen se så olika ut?

Jag sitter nog och mediterar över det en stund. Medan söndagsångesten knackar på min axel.

Musselpussel

Varje dag efter jobbet har maken lagat middag av sådant som finns i kyl, frys och på torget. Det är lyx att komma hem till vällagad mat! När jag var föräldraledig brukade jag tänka ut nåt och handla, men mer än så hann jag inte. Och jag är ganska opraktisk av mej i vissa avseenden, köper en massa ny mat varje dag för att jag får en idé, men är dålig på att utnyttja det som faktiskt finns hemma.

I går gjorde jag vildsvinstek. Egentligen skulle jag bjuda på lammstek, men det fanns inte i affären och istället lockade vildsvinet. Det blev torrt. Först klappade vi in det med kryddor, stekte det runtom och la in det i ugnen på 175 grader tills innertemperaturen var 65 grader, och sen fick det vila i en kvart. Det såg bra ut när jag skar upp det, lite rosa och saftigt, men var överstekt. Var temperaturen för hög eller skulle jag valt karrén som är saftigare eller får man helt enkelt finna sej i att magert kött blir gråsegt?

Nåväl, i fredags åt vi riktigt gott! Det blev nudlar i buljong med marinerade musslor; receptet är från Kocklandslagets underbara värld (fast jag glömde köpa sockerärter och fick inte tag på sobanudlar, annars har jag följt receptet ganska väl). Rätten går mycket snabbt att tillaga när man väl hackat grönsakerna. Nudlarna som blev kvar till gårdagen åt vi till lunch med chilistekt rökt tofu och några stänk citron och sesamolja.

Nudlar i citrongräsbuljong med marinerade musslor, 4 port

musselbuljong:
1,5 kg blandade musslor (vi använde blåmusslor)
2 schalottenlökar, hackade
1 vitlök, finhackad
1 tsk hackad ingefära
1 citrongräs i bitar
6 dl torrt vitt vin

marinad:
1 tsk hackad ingefära
några korianderblad
1 röd chili, urkärnad
2 msk japansk soja
2 msk färskpressad lime

soppa:
150 g sobanudlar (eller någon annan god nudelsort)
2 skalade morötter
100 g skalad rättika
100 g sockerärter
4 salladslökar
2 citrongräs
1 msk smör
1 tsk sesamolja
0,5 tsk salt

Börja med musselbuljongen. Borsta musslorna noga under rinnande vatten. Kasta dem som är öppna. Låt musslorna svettas på hög värme i en kastrull. Tillsätt lök, ingefära, citrongräs och vin. Koka musslorna under lock tills de öppnar sej. Tag upp dem och spar buljongen till soppan.

Marinaden: Riv ingefära, strimla chili och koriander. Blanda med soja och limesaft. Plocka musslorna ur skalen och lägg dem i marinaden.

Koka nudlarna enligt anvisning på paketet. Strimla morötter, rättika, sockerärter och salladslök. Finhacka och fräs citrongräset i smöret utan att det tar färg. Tillsätt morötter och musselbuljong och låt sjuda i 3 minuter. Lägg i rättika, sockerärter, salladslök och nudlar. Smaksätt med sesamolja och salt. (Det vore nog fint att servera musslorna i sina skal runt soppan.)

Printzells nötkräm

Min kollega, som jag delar rum med, har föräldrar som äger en nötkrämsfabrik. Ja, ni vet de små vita påsarna med lite gammaldags layout som man biter av ena hörnet på. Jag är fortfarande barnsligt förtjust i det godiset, och det bästa av allt - min kollega säger att jag kan få hur mycket jag vill! Så till hennes (och hennes föräldrars) ära har jag gjort ett slags ostkaka med deras hasselnötsmassa. (Fast jag undrar vad Dagmar skulle tycka om den; hon föredrar kesella framför Philadelphiaost och min kaka innehåller både och... Min cheesecake blir lite smulig och kärv på det sättet som ostkakor blir av kesella så - kanske.) Varsågoda!

Hasselnötsostkaka med aprikoser

10-12 torkade aprikoser, uppkokta och riktigt mjuka
50 g smör, osaltat
1 dl socker
1 msk vetemjöl
250 g kesella
250 g Philadelphiaost, light
1,5 dl crème fraiche
2 msk honung
4 ägg med vitor och gulor var för sej
1 burk Printzells hasselnötsmassa, 220 g
3 msk mandelspån (alternativt rostade och hackade hasselnötter som man lägger på kakan efter gräddning)

Sätt ugnen på 175 grader. Smörj en form med löstagbar kant eller lägg bakplåtspapper i botten av formen. (Om du väljer att smörja formen och den är lite otät, som min, är det i alla fall bra med ett bakplåtspapper under formen i ugnen.) Vispa smör och socker pösigt och tillsätt mjölet. Rör ner ostsorterna, crème fraiche, honung och äggulor. Sedan vispas äggvitorna styva och vänds försiktigt ner i smeten. Lägg ut aprikoserna i formen. Häll hälften av smeten ovanpå, klicka ut hasselnötsmassan och täck med resten av smeten. Strö över mandelspånen. Grädda kakan i 55 minuter och låt den stå kvar i ugnen på avslagen värme ytterligare en timma. Kakan är godast om den fått stå i kylen över natten.

Och nu kommer jag dragandes med mina tekniska bekymmer igen... (Tack Annette, förresten! Det förra problemet fixade sej av sejsjälv.) Jag har en bild på kakan och det funkar att ladda ner den till Blogger, men sen blir det inget foto utan bara en vit ruta med kryss. Har jag för fullt i datorn, tror ni? Eller är det nåt tillfälligt?

Fisk med salvia

I all sin enkelhet är dagens fiskrätt riktigt god. Den är mild i smaken utan att vara mesig. Och lättlagad. (Nä, allt jag lagar kommer inte med på Kardemumma. I fredags gjorde jag till exempel en fransk kålgalette som inte smakade kål, eller något annat heller för den delen.)

Salviafisk, lagom för 3 personer

6 potatisar, 150 g skogschampinjoner, 1 röd paprika, 1 zucchini, 400 g fryst hoki eller annan vit fisk

dressing:

0,5 dl olivolja, 1 tsk balsamvinäger, 2 vitlöksklyftor (pressade), 3 tsk salvia, 0,5 tsk nymald svartpeppar, 1 tsk salt

Tina fisken i kylskåpet över natten.

Sätt ugnen på 225 grader. Skär potatis, paprika, zucchini och svamp i bitar och lägg på en plåt med bakplåtspapper. Blanda dressingen och häll nästan allt över potatis och grönsaker. Se till att dressingen täcker alla ytor. Baka i ugnen i 20 minuter.

Ta ut grönsakerna och lägg fisken i bitar över. Pensla på resten av dressingen. Sätt i ugnen ytterligare 10 minuter. En klick crème fraiche med tomat och basilika är gott till.

Ursäkta den konstiga ingrediensförteckningen. Tekniken sviker mej. Plötsligt är datorn inställd på dubbelt radavstånd när jag börjar på ny rad och inte har skrivit mening; så har det aldrig funkat förut och jag har inte ändrat nåt. (Hjälp!)

En smygtitt i grannens gryta

Nu står han där på balkongen igen med sitt vinglas, min kändisgranne. De håller på att laga mat, han och hans kvinna. Jag undrar vad de ska äta... Fiskgryta kanske, de ser ut som ett par som lördagsäter färsk fisk med färska örter. Och en skvätt vin förstås. Jag tror aldrig att de löser korsord på kvällarna; de pratar nog konst. Eller recensioner. Och eftersom de jämt är i köket ser de inte på teve. Inte ens när han själv var på teve häromsistens så tittade de. Jag vet för jag smygkikade på dem.

I fall någon har funderat på min relation till kardemumma, så har jag en innerlig sådan. Och jag äter kardemumma dagligen, i havregrynsgröten med torkade aprikoser eller russin. När jag var i Indien besökte jag också Kardemummabergen i Kerala och vackrare plats finns knappast. Bergen är fyllda med teodlingar och enstaka höga eukalyptusträd som ger ett lite trolskt intryck. Jag minns det som att allt dessutom var inhöljt i dimma, men det är säkert mitt minne som romantiserat det hela en aning.

Idag kommer mitt första recept där kardemumma ingår. Det är en stark, men mycket god rätt. Jag har ätit starkare indiskt både i Indien, London och Amsterdam; den här rätten är dock tillräckligt tungpirrande för att man ska behöva ett par glas naturell lättyoghurt till. Receptet kommer från World Food Café av Chris och Carolyn Cadicott.

Kashmiri gobi, 4 port

1 gul lök
4 vitlöksklyftor
ca 5 cm skalad ingefära
3 tomater
3 msk olja (raps blir bra)
1 stort blomkålshuvud i buketter
1 tsk gurkmeja
0,5 tsk indiskt chilipulver (cayenne är inte lika gott, men kan nog duga)
0,5 tsk kanel
0,5 tsk mald kryddnejlika
1 tsk mald kardemumma
4 lagerblad
1 tsk salt
1 tsk socker
0,5 dl rostade cashewnötter (eller mer om du gillar nötter)
0,5 dl russin

Kör lök, vitlök, ingefära och tomater i matberedare. Hetta upp oljan i en tjockbottnad gryta eller rejäl stekpanna och bryn blomkålen tills den börjar få färg och mjukna, ta sedan upp den. Stek tomat- och lökpurén tillsammans med gurkmeja och chilipulver i tre minuter. Tillsätt därefter kanel, kryddnejlika, kardemumma, lagerblad, socker och salt, och låt koka ihop en stund. Lägg tillbaka blomkålen i blandningen, och låt den bli varm. Rör i cashewnötter och russin.

Vi åt blomkålscurryn med basmatiris som först fått steka med lite olja och sedan koktes med mynta, gurkmeja och citronsaft (och vatten förstås). När riset var klart blandade jag i en matsked rostade svarta senapsfrön.

Äcklig korv i topp

Så är min första arbetsvecka över. Det var mycket roligt att börja igen. Och skönt när det blev fredag och jag är ledig.

I går kväll var jag på en föreläsning om mattrender (Susanne Dahlgren från Göteborgs universitet). Det mesta kändes bekant, fast food, mat som en del i upplevelseindustrin, slow food. De nya trenderna spåddes komma från Afrika, Östeuropa, Latinamerika och Norden. Men när man tittar på vad människor faktiskt äter till vardags så ligger falukorven fortfarande i topp (enligt en undersökning Coop gjort). Och jag som trodde att falukorven var stendöd. I sina bästa stunder var den ostgratinerad. Men ofta skivade pappa den lite fryst och när den var stekt var det en kall kärna kvar i mitten. Bläh.

Som ni ser har jag "gjort en Ilva" idag, dvs fotograferat omgivningarna. Lund är föga exotiskt i jämförelse med Toskana, men vår innergård är ganska vacker. Tanterna i kollektivet Russinet är jämt ute och planterar och fixar. Och mittemot vår balkong, ovanför tomaterna, bor det en kändis på helgerna. Han verkar sympatisk. Han arbetar inom filmbranschen och man ser honom alltid med ett glas vin i handen. Mer än så säger jag inte.

Fest

Det blev kalas - bullrigt och glatt - som man kan önska när man fyller ett. Som ni kan se fick vi en del matrelaterade presenter. Vilka som är till sonen och vilka som är till mej får ni gissa själva! Jag har lagat mat för ett gäng mellan ett och åttioett, som även skulle passa vegetarianer och allergiker. Det mesta lyckades. Vi bjöd på borsjtj med gräddfil och saltgurka, spenatsallad med parmesan och pinjenötter och Lisas lysande pastagratäng alla Norma publicerad 22/8 (med salamin bredvid och med grönsaksbuljong i tomatsåsen för att de som inte äter kött skulle kunna äta) och framåt eftermiddagen chokladmoussetårta med ricottaglass och hallonsås. Ricottaglassen verkade lovande, men hamnade i soporna. Inte ens tvååringen gillade den isiga och hårda, men ändå rinnande, glassen. Chokladmoussetårtan blev däremot en hit. Jag gjorde den faktiskt inför min förra födelsedag, men då blev festen inställd (för att jag födde min son). Receptet är från Karin Franssons örtamat.

Chokladtryffeltårta med daimtak, 8-10 port

250 g mörk choklad (ca 60% kakao)
250 g smör
2,5 dl strösocker
5 ägg
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
3 dubbeldaim, hackade

Smält choklad och smör i vattenbad. Vattnet ska knappt sjuda. Vispa ägg och socker riktigt tjockt, det tar cirka 10 minuter med elvisp. Blanda vetemjöl och bakpulver och sikta ner detta i det smälta chokladsmöret. Lyft ner äggsmeten i chokladen med varsam hand så att luften inte försvinner. Smörj en springform, häll ner smeten och grädda kakan i 200 grader i 6-7 minuter (jag gräddade den i 8 minuter och tycker att det blev bra). Låt kakan kallna och frys in den. Tag fram den frysta tårtan. Strö över hackad daim och sätt formen under grillelementet tills täcket har smält. Ställ kakan i kylen (och en stund i frysen innna den ska serveras). Skär med vass kniv doppad i hett vatten.

Snabbmat

Vid den här tiden för ett år sedan gick vattnet och vi cyklade till KK för att göra ctg (kolla barnets hjärtljud). Sen tog vi oss hem igen och väntade. Nu känns det som nåt slags overklig men fantastisk nostalgitripp.

Hela förmiddagen har vi städat, lagat mat och blåst ballonger. I morgon blir det barnkalas (fast det är mest vuxna som kommer). Vi har ätit min ärtsoppa utan vare sej ärtor eller fläsk. Det är ingen festmat, men bra och billig vardagsmat. Gör man ärtsoppa på röda linser så sparar man tid och man slipper "ärtskalen" som flyter runt i soppan. Och jag inbillar mej att röda linser är lite snällare mot magen än gula ärter. Man kan äta soppan med skink- och senapsmacka om man saknar fläsket. (Jag bifogar inget foto, ni vet ju hur ärtsoppa ser ut!)

Ärtsoppa utan ärter och fläsk, 4 port

2 gula lökar, finhackade
1 bit purjolök, strimlad
ev 2 vitlöksklyftor, pressade
1 msk smör- och rapsolja
1,5 liter vatten
5 msk kalv- eller kycklingfond från flaska
4 dl röda linser
1 tsk torkad timjan eller bladen från en kruka
nymald svartpeppar

Skölj linserna ordentligt genom en sil. Fräs gul lök, purjo och vitlök i fettet. Tillsätt vatten, fond, linser och timjan. (Spara gärna lite timjan till garnering om du använder färsk.) Låt koka cirka 20 minuter. Smaka av med peppar.