Så varför krångla till det

I går bjöd jag på ma po do fu för tredje gången. Den här gången med ris och wokad choi sum (kinesisk bladgrönsak) i ostronsås, och det var gott.

Och på Möllevångstorget köpte jag baklava också; det hör liksom till när man ändå är där. Så till efterrätt blev det baklava och vattenmelon. När vi var på Mötesplats Österlen vill jag minnas att jag fick vattenmelon med en svagt lakritssmakande kryddblandning som (jag tror) var rostade fänkålsfrön, lite kardemumma, peppar och flagsalt som var ihopmortlat. Och det blev väl läskande en varm kväll som igår. Men varför krångla till vattenmelon när den är så god som den är, det är liksom piffigt i onödan.