Name:
Location: Sweden

Jag tänker nästan jämt på mat, letar det ideala receptet, planerar måltider och är nyfiken på vad andra äter. Min bokhylla är fylld med kokböcker och ibland läser jag dem som poesi (såväl som poesi, kan tilläggas). Förövrigt har jag två barn och en man som jag är lyckligt gift med.

Friday, July 21, 2006

Priset på vatten


Är det ytligt att ha som intresse att äta gott? Jag hörde en man på radion en gång (kommer varken ihåg vem han var eller i vilket program) som påstod att nya smaker får oss att reflektera mer över tillvaron och att de kan skapa intressanta samtal. Och jag vill tro att allt som får oss att tänka efter och samtala mer med varandra måste vara av godo. Därför är mat som nöje kanske inte enbart ytligt?

God mat behöver inte vara dyr, men chansen att få riktigt god mat är förstås större på en dyr restaurang än på en billig. Jag är inte van vid att äta dyrt, men i onsdags åt maken och jag 6-rätters på Mötesplats Österlen. Först satt vi på terrassen och intog vår första amuse bouche, sen satt vi i den vackra matsalen med utsikt över vidsträckta genomskånska sockerbetsfält. Vi njöt, för allt smakade gott, men vi hade fullt sjå att komma ihåg vad vi åt. Med alla extrarätter blev det totalt elva rätter... Några av förrätterna var hummer och marulk (eller var det piggvar?) med syltad citron och den gula milda Ingelstadstomaten, tartar på oxkött, sparris och krasse... Och där är hummersoppan med tomatsnö (uppäten på bilden!), där är anklevermoussen med balsamvinäger - men vad är då den bruna fyrkanten bredvid tartaren? Oxkött? Nä, den smakar visst också anklever... Kötthuvudrätten var den "enklaste" rätten, både att komma ihåg och i sitt utförande: lamm från Erikstorp (stek samt chorizokryddad korv), kantarellsmör och rödvinsrisotto. Jag tyckte nog bäst om den rätten. Det mest överambitiösa var skeden med ananassnö, en flaga tryffel och honung. Ananas är vackert i sej - inte behöver den konverteras till modern snö. Tryffeln var torr och honungen blev kall av snön och fastnade i skeden. Just där gifte sej inga smaker i min mun.

Inte förrän vid predesserten, en liten kub vattenmelon och en lika stor kub syrad mjölk rullade i pumpafröhack och placerade på några stänk citronlikör, slappnade jag av i min iver att minnas allt. Jag frågade en av servitörerna, som var oerhört professionell i sin återhållsamma hållning (ja, en hårsmån från otrevlig, tyckte maken) om det var anis eller fänkål i pumpafröhacket. Då log han nästan och upplyste mej om att det var fänkål och krossad kardemumma. Aha. Det slog mej att man måste fråga för att lära sej nåt och att servitörerna faktiskt kunde svara på mina frågor. Så till efterrätten hann jag känna efter vad jag åt också, inte bara sitta och memorera menyn, och jag förvånades över att jordgubbar och lime faktiskt också passar ihop med en lagom dos korianderblad.

När vi checkade ut nästa dag fick vi notan. Maken hade dagen före fått lite snålslag när han såg att vinmenyn kostade 895 spänn så han åkte och köpte en tetra rött vin för en femtiolapp på Simrishamns systembolag strax före middagen. Emellanåt under måltiden gick han upp på rummet och tog en slurk ur den där tetran. (Öhh, nu tappade ni förtroendet för mej och min man som finsmakare...) Jag beställde vatten och vi kunde konstatera på notan att vattenpriset på restaurangen var högre än makens vin från Systembolaget. Aldrig förut har jag druckit mineralvatten för 118 kronor under en kväll...

4 Comments:

Blogger karin said...

Det är synd att priserna på vinerna sätts som de gör, hanteringen av en flaska som kostar 100, 200 eller 500 kronor borde ju vara lika, men eftersom de inte prissätter det så så blir det troligen en lagringskostnad på det dyrare vinerna. Jag har aldrig varit med om att någon går ifrån och smuttar men ofta har jag varit med om att man säger att vi dricker vin hemma efteråt vilket är lite synd då syftet med ett bättre restaurangbesök är att vinet och maten skall harmonisera och i slutändan tror jag det vore bättre för restaurangen med en annan prissättning för då lyfter maten också

8:27 AM  
Blogger Jessica said...

Jag vet att jag sparade länge och väl inför besök på en krog med stjärnor i Frankrike. Jag lovade mig själv att jag inte skulle sitta och läsa priser och hela tiden tänka att måltiden gick på en summa som jag kunde leva på en hel månad hemma. vi gick därifrån fattigare men nöjda och jag har inte ångrat menyn som gick på sisådär tretusen. Vinkyparen trodde knappt sina öron när jag sa att jag bara ville ha ett glas (jag är ingen vindrickare) och tog det som sin uppgift att lära upp mig lite på vin. Det var en uppgift han skötte med den äran.

1:47 PM  
Blogger Alice said...

Jag har druckit vatten för många hundralappar på stjärnrestauranger i Frankrike. Det är alltid lika svårt att smälta. Jag skulle gärna åka till Mötesplats Österlen. Tack för påminnelsen.

2:22 AM  
Blogger Frida said...

På vissa restauranger får man en uppkopierad meny med sig när man går därifrån. Då kan man komma ihåg allt som serverades i efterhand, samtidigt som man hinner njuta ordentligt medan man äter.

1:29 PM  

Post a Comment

<< Home