Name:
Location: Sweden

Jag tänker nästan jämt på mat, letar det ideala receptet, planerar måltider och är nyfiken på vad andra äter. Min bokhylla är fylld med kokböcker och ibland läser jag dem som poesi (såväl som poesi, kan tilläggas). Förövrigt har jag två barn och en man som jag är lyckligt gift med.

Wednesday, January 02, 2008

Hur många löss behövs för att färga en godis röd?

Det är något sorgligt med mycket av maten vi köper i affären. Jag inser det när jag läser "Den hemlige kocken - det okända fusket med maten på din tallrik" av Mats-Eric Nilsson. Att det till exempel ska behövas smakförstärkare i massor av produkter för att det ingår så lite äkta vara att maten annars inte skulle smaka något.

Boken är viktig och förtjänar uppmärksamhet. Det är bra om den får producenter att korta ner sina ibland pinsamt långa innehållsförteckningar. Och det är bra om vi blir mer observanta på vad vi stoppar i oss. Mats-Eric Nilssons bok visar på goda alternativ och dem vill jag också tro på. För jag vill inte förvandlas till en matpolis som undviker alla tillsatser till hundra procent. Fundamentalism är inte min grej, vare sej det gäller mat, politik, religion eller något annat.

PS. Det händer att min man någon gång äter Gott & blandat, och det står så fint på förpackningen att den bara innehåller naturliga tillsatser (eller om det är färgämnena som är naturliga?). Maken lämnade alla röda godisar till mej när jag upplyste honom om att karmin (även kallad E120) är gjord på helt naturligt extrakt från torkade honor av kochenillsköldlusen. Det äcklar mej faktiskt inte speciellt mycket (hellre lössfärg än azofärgämnen!), men maken blev förskräckt. Jag förväntar mej liksom inte att gelégodis som Gott & blandat ska innehålla nåt vettigt. Däremot är det lite skrämmande att så många tillsatser slentrianmässigt verkar adderas till den industritillverkade maten. Och att vi tappat kunskapen om hur riktig mat lagas. DS.

9 Comments:

Blogger Jessika said...

Jag åt gott&blandat idag men de innehöll bara fem av mina favvobitar så resten gick i soporna. Men hursomhelst, jag undviker azo-färger som pesten och min reaktion på den boken är att det inte är helt fel att vara matnörd. Ju mer mat man lagar från grunden, ju bekantare man är med köket och tillagningsmetoder, desto sannolikare att du får i dig diverse konserveringsmedel och ditt och datt.
Bortsett från en flagrant förtjustning i frasvåfflor av våffelpulver och ett visst märke av köttbullar värmda i mikron så är långkok poppis här. Snabbmat för de dagar men inte orkar ett jota.

10:55 AM  
Blogger Viktoria Schiöler said...

Ja, visst måste det vara en fördel att laga sin egen mat! Då vet man vad man får på ett annat sätt.

Men de dagar allt kör ihop sej tar jag hellre en mikrorätt än hoppar över att äta. Annars blir jag olidlig.

1:15 AM  
Blogger Emma said...

Det här påminner mig om någonting min pappa (eller hans butik) testade en gång. För väldigt många år sedan testade de sälja falukorv som inte var färgad rosa. Resultatet blev att nästan ingen köpte det, trots att det smakade precis likadant.

1:59 AM  
Blogger Fru B said...

Ja, detta är något man kan fundera över.
Man äter ju till stor del med ögonen, men vad stoppar man i sig egentligen?

2:35 AM  
Blogger Viktoria Schiöler said...

Emma, intressant med falukorven. Jag var faktiskt inte medveten om i hur stor utsträckning färger "förstärks". Att falukorven färgas rosa har jag inte tänkt på (och förmodligen skulle jag, liksom alla andra, inte köpa en ofärgad...)

8:34 AM  
Blogger Boel said...

Jag har inte läst boken än men har haft all anledning att hålla koll efter vissa färgämnen (bla azo) eftersom jag är superallergisk mot dem vilket kanske är sunt av min kropp egentligen (men väldigt plågsamt). Att låta bli att äta röda godisar är inget problem för min del inte heller coctailbär men när industrin stoppar in färgämnen i sådant jag inte kan kotrollera då blir det dramatiskt. Jag vill av fler skäl än min allergi veta vad jag stoppar i mog och få välja själv.
Tack igen för alla dina härliga recept som räddat många middagar hos oss!

8:51 AM  
Blogger Viktoria Schiöler said...

Tack för det där sista, Boel! Det värmde.

9:40 AM  
Blogger Jessika said...

Jag får också läsa innehållsdeklarationer väldigt mycket så mikrolådor kan vara lite trixiga. De ennvisas med att mickla i det eller den där ingrediensen som gör att jag inte kan äta det. För allergiker är det rätt svårt att bara gå ut i affären och hugga något som låter gott och springa mot kassan.
Och att "pilla bort" som om mitt största problem för att jag inte skulle gilla något, det går inte. Det har redan rört maten och whoops, äter jag upp den allergisk reaktion. När man väl har lärt sig grunderna i sin allergi så brukar det inte vara några problem annat än för omgivningen.

11:07 PM  
Blogger Viktoria Schiöler said...

Jessika, jag håller ju på att lära mej mer om allergier och det är verkligen ett större område än jag föreställt mej! Jag har bara haft ett fåtal patienter hittills, men nästan varje gång har jag fått kontakta patienten igen för att förtydliga/skärpa informationen efter att jag pratat med den förra allergidietisten (pinsamt)... Varje dag lär jag mej nåt nytt. Inte minst har jag förstått lite mer om hur det är att vara allergisk, hur knepigt det sociala livet kan bli och hur extremt begränsad kost vissa äter. Men det är en ganska tacksam patientgrupp, tror jag. De flesta är motiverade att följa mina råd.

3:30 AM  

Post a Comment

<< Home