Garanterat fett- och sockerfritt
Det enda de flesta är ense om är att det behövs fler och längre studier för att avgöra vilken sorts mat som är bäst vid övervikt och diabetes typ 2. Annars får man intrycket av att det inte bara råder mörker utan också total förvirring. Media bidrar till röran genom att definiera allt som inte är enligt Livsmedelsverkets rekommendationer "GI-kost", dvs det kan handla om mycket varierande kolhydratmängder, men mer sällan om att välja fiberrika, långsamt blodsockerhöjande kolhydratrika livsmedel som främsta energikälla.Ju mindre andel av energin i maten som kommer från kolhydrater, desto större andel kommer från fett och protein - och just där uppstår en fråga. Vad händer egentligen i kroppen om man äter mycket fett och protein under lång tid?
Jag tror egentligen varken på extremkoster åt ena eller andra hållet. Siffror ska omvandlas till mat, ja just det - det ska bli mat, sånt som man kan tänka sej äta, inte bara två veckor, utan kanske ett helt liv.
Somliga tror att dietister är dumma, att de rekommenderar överviktiga enorma portioner pasta eller att de själva aldrig äter glass. Naturligtvis vill jag att mina patienter ska få den absolut bästa behandlingen. (Rent egoistiskt är det ju inte kul att jobba om man inte känner att det man gör blir bra.) Maten patienterna rekommenderas ska vara säker att äta och den ska smaka gott. Och jag välkomnar ett bredare perspektiv, alla ska inte behöva äta exakt likadant. Vi är ju individer med olika erfarenheter, smakpreferenser och olika lust att testa nytt.
Jag försöker lägga fokus på att välja bra livsmedel, som frukt och mycket grönsaker, i mina samtal. Och att viktnedgång handlar om livsstilsförändringar på lång sikt. Helt säkert kan jag garantera att både hög- och lågkolhydratkoster kan bli riktigt usla om man väljer fel.
Kommentera gärna, men förvänta dej inget spännande svar. Min blogg skriver jag för mitt högsta nöjes skull och mitt arbete hör inte hit (även om jag trivs med det också). Fast idag gjorde jag visst ett undantag.
posted by Viktoria | 9:24 AM
6 Comments:
Är det där en leksakstårta?
Jag har köpt liknande som leksaker åt systerdöttrarna?
Själv beter sig min sjukdom så puckat att jag kan gå upp i vikt och sedan gå kraftigt ner i vikt igen. Sedan kan jag tappa matlusten med jämna mellanrum, nu har jag haft en tid då jag bara har velat ha äpplen, sallad och vatten (!), fråga mig inte varför. Samtidigt har jag tappat allt intresse för snacks som chips och lösgodis. Jag äter choklad och glass ibland, och kakor som godis så på något sätt förmår ju kroppen att ställa om sig själv. Det är underligt för en matnörd att tappa matlusten, när det mesta man kan göra för att få matfaktorn fylld är att läsa kokböcker.
Jag tror just på långsam kostomläggning som ska hålla resten av livet. Allt GI-krafs och sånt, vad händer när man slutar?
Jag själv har fått instruktioner om vad jag ska lägga krutet på i termer av proteiner och sånt för att hålla allt igång.
Hur går det med allergirådgivandet?
Jag vet att jag sagt det förut, men jag tycker att det är jättespännande när du pratar om ditt jobb på bloggen!
Jag tycker också att det är spännande om du skriver ur dietistperspektivet. Just nu vill min käre äta GI-mat. Den är inte så särskilt annorlunda än det vi äter i vanliga fall men jag lägger till gröt på morgonen och tar lite mindre av de feta såserna. För att ha koll räknar jag points och har börjat motionera. Försöker just hitta det där lite långsiktiga där både mina kakor och goda grönsaker ingår. Det verkar funka....
Jag tycker också att det är spännande att höra en dietists privata funderingar! Jag tror inte på några fantastiska metoder det handlar väl egentligen om att göra av med mer än man stoppar i sig om man vill gå ner i vikt. Sen kan man ju fundera på vad man stoppar i sig av andra anledningar. Är det en leksakstårta? Urgullig!
Jag vill för övrigt inte framstå som överlägsen eller pretto bortom vad som är att betrakta som sunt i narcissistisk synpunkt. Eller att jag har funnit någon sorts sanning. Snarare är det så att jag tampas rätt rejält med att äta, att chips-nojjan etc., försvann är egentligen inte likt mig men det var rätt skönt att den försvann utan någon vidare kamp. Och jag vill verkligen inte göra ner folks svårigheter att hitta rätt saker att äta och hur svårt det kan vara att lägga om sin kost för livet. Jag har pendlat rejält i vikt, och i perioder varit beredd att offra livet för chokladen.
Jessika, först måste jag säga att jag inte alls uppfattar dej som överlägsen eller pretto eller nåt ditåt! Det klart du är expert på hur din kropp fungerar! Allergirådgivandet går förresten framåt, men jag får fortfarande ofta-ofta frågor som jag inte kan svara på. Tur nog kan jag bombardera ex-allergidietisten (med 20 års erfarenhet) med frågor. Hon svarar alltid snällt och lyckas få det hela att verka enkelt.
Och så måste jag erkänna att jag alltid blir så förvånad när ni (några stycken) verkar uppriktigt intresserade av vad jag gör på mitt jobb... Jo, jag får väl tänka på det. Kanske.
Den fina leksakstårtan fick dottern när hon fyllde ett. Båda barnen tycker att den fantastisk (och jag också!)
Post a Comment
<< Home