Back to the roots

Rotfrukter = "mer eller mindre underjordiska växtknölar som man kan äta" (en av definitionerna på rotfrukter, som ju egentligen inte är några "frukter", utan borde heta rotsaker eller rotgrönsaker, men det är ju inte lika vackert)

Det finns 700 sorters rotfrukter i världen och i tisdags, vid ett symposium på Alnarp, såg jag cirka 70 av dem, bl a sådana med poetiska namn som rapunkelklocka, haverrot, liljelök och jordmandel. Medelsvensken äter 13 gram rotfrukter per dag, vilket ur näringssynpunkt gärna kan tiodubblas...

Förutom föreläsningar om rotfrukternas kulturhistoria, hälsoeffekter och odlingen av dem bjöd rotfruktsfrälsta kockar, t ex Tomas Dreijing, på matlagningssessioner på scenen. Erwin Lauterbachs danske kollega (uppfattade aldrig hans namn trots att jag frågade honom efteråt) gjorde bl a en filodegsrulle fylld med sötpotatispuré, persilja, sardeller och grönpeppar, och i mitten svartrot (se bilden ovan), vilket jag ska härma nån dag.

Jag smakade Jan Hedhs rödbets-, pepparrots-, selleri- och morotsglassar. Och tja, ibland tycker den pragmatiska Viktoria inombords att man krånglar till det i onödan. Nu var jag tråkig. Glassarna var väl tänkta som mellanrätter eller förrätter tillsammans med något annat, och jag åt dem direkt efter en stor lunch. Jag kanske bara var mätt.

Maken har precis grillat lamm och squash på balkongen; vi låtsas att det är sommar. (Och enligt den meteorologiska bestämningen av sommar är den ju faktiskt fortfarande här; det visar ju inte minst vilken frostig periferi vi lever i!)