Name:
Location: Sweden

Jag tänker nästan jämt på mat, letar det ideala receptet, planerar måltider och är nyfiken på vad andra äter. Min bokhylla är fylld med kokböcker och ibland läser jag dem som poesi (såväl som poesi, kan tilläggas). Förövrigt har jag två barn och en man som jag är lyckligt gift med.

Saturday, July 30, 2005

Barnmat kontra vuxenmat

Vi tittar på regnet och fåglarna och jag försöker förklara för sonen att "det är som en stor dusch från himlen, fast kall. Och duvorna, uhu-uhu, kalla och blöta också". Sen jag blev bloggare har jag dock försummat moderskapet (fast hittills har ju bloggandet lyckligtvis sammanfallit med min mans semester). Så gott det går försöker jag dock förklara världen för min son. Han är mest intresserad av sladdar, tåg, hundar och sin tjej Ebba. Han äter glatt av allt, utom välling. Just nu är blodgrape favorit. Det där med att man av princip ska ge barn krydd- och smaklös mat tror jag inte på, även om en del kanske behöver undvika det på grund av känslig mage. Och alla barn är förstås olika. Min son har ätit vitlök och chili sen har var 5 månader (men salt ska man vara lite försiktig med). Jag mådde aldrig illa under graviditeten så jag tror att han vant sej sen tiden i min mage och sen bröstmjölken. Barnmenyer med en rätt, köttbullar och potatis till exempel, är det tristaste jag vet. Inte konstigt att de inte vill prova nya saker sen! Och nu, när jag gjort ett nästan politiskt ställningstagande emot att ge barnen bara speciella barnrätter, kommer här ett typiskt vuxenrecept som jag hittade på igår...

Filoknyten med nektarin och mandel, 4 st

4 filodegsplattor, 50 x 24 cm
5 söta, mogna nektariner
0,5 dl mörkt moscovadosocker
0,5 dl Amaretto
0,5 dl grädde
1 dl rostad mandel
25 g smör + 25 g till pensling
lite torkad rosmarin

Mixa mandeln. Skär nektarinerna i kuber och fräs dem i smör ett par minuter. Tillsätt socker, Amaretto och grädde och låt koka ihop 5 minuter. Rör ner mandeln.

Vik filodegsplattorna dubbla. Lägg en sträng nektarinfyllning på filodegen och vik ihop till ett fint paket. Smält resten av smöret och pensla på. Strö över rosmarin och grädda i 225 grader i 10 minuter. Servera med tjock yoghurt smaksatt med socker och citronskal.

Jag använde nektariner som var lite omogna. De blev inte sötare av ugnsvärmen, så köp mogna frukter!

Oj, min kritik mot barnmaten kanske gav en och annan prestationsångest och det var inte meningen! Om någon undrar om min son bara äter hemlagad mat så kan jag berätta att han äter burkmat någon gång varje dag (fast oftast kryddar jag upp den med lite peppar och örtkryddor).

5 Comments:

Blogger Ilva said...

Jag kan bara saga att barn har sa olika smak, jag har ju tre o de har alla olika smak sa jag har anpassat min matlagning lite till den. dessutom sa tyckte tva av dem om stark mat nar de var i din sons alder o lite aldre men sen sa gick det over tyvarr! Ar alltid glad nar jag kan laga EN maltid som passar ALLA men det hander ju inte alltid....

3:28 AM  
Blogger Viktoria said...

Ja, jag förstår att smaken kan vara väldigt olika, till och med mellan syskon, och att smaken ändras. Det är ju små människor...

Förresten, ska inte du ge ut en kokbok? Jag tänker jämt på det när jag är inne på din blogg. Du gör enkla men lite speciella recept; jag tror din kokbok skulle bli jättepoppis i Sverige!

6:14 AM  
Blogger Anne said...

Rätta takter Viktoria - jag håller helt med. Fast jag har ju inga barn, så det är väl lätt att säga. :) Nåja - jag har i alla fall ambitionen att försöka få "allätare" av mina (framtida) barn.

Nigella skriver lite om det här i sin "How to Eat" om jag inte minns fel.

6:31 AM  
Blogger Viktoria said...

Ja, man kan väl ha ambitionen att barnen ska bli allätare, dvs ge förutsättningarna!

11:35 PM  
Blogger Ilva said...

Tack Victoria! Gulligt av dig, jag skulle vilja men det galler att ha sjalvfortroendet att skicka in forslag! Men jag har planer, skall bara hitta nagon som kan agera "agent" for mig-jag ar USEL pa att salja mig sjalv!

11:02 PM  

Post a Comment

<< Home