Kinnas potatistårta

Jag har jobbat tre dagar nu, läst 483 mejl (inte så fasligt många med tanke på att jag varit borta i 10 månader), sorterat remisser, försökt förstå sjukhusets nya telefonsystem, träffat ett par patienter. Det har varit rätt lugnt. Och ändå känner jag mej så förbaskat trött.

Svärmor fyllde frysen när hon var här. Nu har vi små älgköttbullar, underbara kåldomar (som vi förresten ätit idag), strömmingslåda och crêpes à la Astrid. Dessutom överraskar maken mej med fina rätter varje dag efter jobbet. Jag kommer nog inte att laga mycket mat på vardagarna framöver. Ok, jag låter mej tacksamt bjudas.

Vi bjöd bland annat på Kinnas potatistårta när svärföräldrarna var här. Det blev en saftig, fin kaka med en härligt syrlig citronsås till. Men den vackra glasyren hoppar jag nog över nästa gång; jag har lite svårt för alltför söta toppingar och kakan är så god i sej själv. (Fast nästa gång ska jag prova lägga till ett par rivna bittermandlar i smeten.)