Lite gladare nu

Jag skäms lite. Igår var jag på extrabesök på BVC med dottern för att väga henne. Hon är så förkyld så jag var osäker på om hon får i sej tillräckligt. Viktuppgången var utmärkt. "Men hon har ont i magen", sa sköterskan som annars sällan uttrycker sej tvärsäkert. (Vi är mycket nöjda med sköterskan för att hon alltid stödjer de beslut man tar och man går ofta ifrån BVC med känslan av att vara en ok förälder. Hon vänder kappan efter vinden, fast på ett positivt sätt.) Och så frågade hon vad jag brukar äta. "Igår kväll åt jag linssoppa med mycket lök, idag kåldolmar. Ja, jag brukar ha en klyfta pressad vitlök under osten på smörgåsen." Sen reagerade jag själv på vad jag sa och att dottern fes och rapade sjuttiåtta gånger under de tjugo minuter jag var där (ursäkta, efter detta inlägg ska jag bara skriva trevligt om mat!) . Hon gallskrek också, men det trodde jag berodde på att hon var täppt i näsan. Jag hade liksom bestämt mej för att mina barn tål allt och jag trodde att mitt överdrivna intag av till exempel vitlök och chili under graviditeten skulle förbereda den ömtåliga bäbismagen.

Idag har jag ätit snäll getostlax med pasta och ärter samt gett dottern Minifom (tar bort luftbubblor i magen) före varje amning. Alla i familjen är gladare. Dottern har sovit och lett som ett fyrverkeri, sonen har varit lugnare och inte tvingats överrösta sin skriksyster. Vilken tur att andra vet bättre än jag.