Goda vänner smakar gott
Jag ska inte sticka under stol med att vi har det rätt jobbigt just nu med syskonavundsjuka, sömnbrist och förkylningar (i den ordningen). Igår ringde ett par goda vänner och undrade om de fick komma och laga mat hos oss. Vi uppskattade verkligen erbjudandet, men trodde väl inte att det var en så magnifik trerätters som väntade oss... Tack vare sonen blev det ett foto också; han envisades med att vi måste ta ett kort på maten trots att ljuset var för dåligt. Slicka er om munnen, det här är vad vi fick:Asiatisk vichyssoise
Örtstekt fläskfilé, potatismos, tryffeldoftande jordärtskocksskum, portvinssås med sidfläsk, smålökar och champinjoner, spetskålssallad med citrusvinägrett
Vaniljglass med hallonsås
Allt var fantastiskt gott och jordärtskocksskummet och portvinsåsen kommer jag att försöka härma. Och som om detta inte skulle räcka kom min mamma och pappa och lagade laxgryta här idag. Mamma hade bakat fetaostbullar och helgen blev, trots dåliga förutsättningar, riktigt lyxig.
Tacktacktack.
posted by Viktoria | 8:16 AM
6 Comments:
Vilka vänner du har!!
är sonen mycket avis?
Jodu Kristina, jag har rätt få men mycket goda vänner! Jag hoppas ta god hand om dem också (sen).
Jessika, sonen är mycket ledsen, arg och besviken, speciellt på mej. Jag trodde det skulle räcka med kärlek och att man är medveten om problemet... Och inte blir nåt bättre av att dottern varit förkyld i tre veckor nu och jag går och bär på henne eller ammar hela tiden. (Usch vad jag klagar, men jag trodde nog det skulle vara lite lättare.)
Hoppas dottern kryar på sig och sonen kommer över det här snart. =)
En bekants barn deklarerade klart och tydligt när han var less på småsyskonets ankomst till världen att kan vi inte gå till posten och skicka tillbaka den?
Mamman var måttligt road. Pappan också för den delen. Att vara medveten om problemet räcker ju bara så långt när man har en förkyld spädis, inte för sova tillräckligt och en gallskrikande avundsjuk tillika asförbannad storebror som bara vill att mamma ska lägga ner lillasyster någonstans och ägna sig åt honom också finns i huset. Om det är en bra summering?
Du får klaga. Man brukar må bättre sen. I varje fall gör jag det.
Bodde jag närmare så skulle jag komma och hjälpa till med en maträtt eller två :). Kram.
Kinna och Jessika - tack!
Jessika, du har sammanfattat helt rätt. Fast ofta är sonen så arg så att han inte vill ta emot min kärlek/närhet/omtanke när hans syster ligger i sin babysitter eller är hos sin pappa. Det är hemskast. Det var ett fint erbjudande om att laga mat till oss... Du kunde komma hit ett tag och så kunde jag laga till dej när du har en sämre dag...
Post a Comment
<< Home