Name:
Location: Sweden

Jag tänker nästan jämt på mat, letar det ideala receptet, planerar måltider och är nyfiken på vad andra äter. Min bokhylla är fylld med kokböcker och ibland läser jag dem som poesi (såväl som poesi, kan tilläggas). Förövrigt har jag två barn och en man som jag är lyckligt gift med.

Friday, August 03, 2007

Att låta sej överraskas

Saker och ting blir aldrig som man tror och visst är det nåt spännande med det. Vi skulle få gäster idag, men de kom redan igår. I världens hast städade maken och jag gav mej ut på en hektisk koriander- och krondillsjakt. Sen blev det en trevlig kväll med våra vänner. Maten blev god, men de rätter jag trodde mest på blev minst märkvärdiga. Alla recept har ju en historia även om historien inte är min. Låt mej förklara bättre. Räkorna som legat i kräftlag till exempel - en kollega har varje augusti sen jag började på mitt jobb för sex år sen pratat sej varm om dessa kräftsmakande räkor. Jag har bett om receptet, men det har aldrig blivit av att jag fått det. Igår gjorde jag ett eget försök och det blev inte helt lyckat för räkorna smakade bara vanliga räkor, goda räkor visserligen. Var lagen för svag? Eller låg räkorna för kort tid i lagen? Eller var det kanske krondillen som var fel - passande för "någonstans mellan gurka och kräfta"? Margareta, om du läser det här, nu har du din chans att leta upp ditt superrecept innan säsongen är över...

När jag stod och kletade med degen till Nigellas ostbröd fick jag en mycket handgriplig hjälpinsats av min kompis som var här. Jag tog tacksamt emot hjälpen. Jag är inte, som jag misstänker att många av er andra matbloggare är, den som tar över i köket. Jag är mer en receptsamlare än bra kockvirke. Nog om det för tillfället. Brödet blev väldigt stort och enormt ostigt. Jag blev mätt av att titta på det. Och efter att ha ätit av det både till frukost och lunch idag kan jag säga att jag inte gör om det fler gånger.

Maken mixade ihop Thomas gazpacho - vinnargazpachon från Lisas blogg (tyvärr inte med på bilden). "Det vore roligt att smaka den så som den ska vara så ändra inget i receptet", sa jag innan han började. Naturligtvis "förbättrade" maken här och var, vilket gjorde mej lite sur. Men jag måste erkänna att resultatet blev mycket bra.

Överraskande goda blev polentasnittarna, de smakar varm frasig ostbåge. Jag har aldrig lyckats med polenta förut. Och den varma spenatsalladen med russin och pinjenötter tyckte jag allra bäst om i all sin enkelhet. Trots att jag använde fryst spenat. Här får ni recepten.

Polentasnittar

1 liter vatten
1 hönsbuljongtärning
ca 170 g polenta (knappt 3 dl)
nymald svartpeppar
2 dl riven parmesan
olivolja till pensling
t ex smörstekt svamp och persilja ovanpå

Koka upp vattnet med buljongtärningen. Vispa i polentan. Låt koka 30-40 minuter, vispa ofta. Rör i parmesanosten och smaka av med peppar. Häll upp i bakplåtspapperklädd form, ca 22 x 30 cm, och låt svalna.

Sätt på ugnsgrillen. Skär polentan i lagom stora bitar. Pensla med olivolja på båda sidor. Grilla några minuter, tills bitarna är gyllenbruna och ser knapriga ut. Lägg på smörstekt svamp eller nåt annat gott. (Jag använde karl johan-kräm från burk.)

Spenat med russin och pinjenötter

450 g bladspenat, fryst i portionsbitar
olivolja till stekning
1 gul lök, finhackad
1 vitlöksklyfta, finhackad
0,5 dl russin
salt, nymald peppar
0,5 dl rostade pinjenötter

Tina spenaten och krama ur den noga. Mjuka lök och vitlök i oljan i en stor stekpanna. Tillsätt spenat och russin och stek några minuter. Smaka av med salt och peppar. Lägg upp i en fin skål och toppa med pinjenötterna.

3 Comments:

Blogger Karin said...

Smakar polentan som ostbågar kanske den har en chans även hos mig...

11:47 AM  
Blogger Viktoria said...

Karin, snittarna är faktiskt jättegoda!!! Jag har svårt för polenta som gröt, men när den grillas blir de smaskens.

12:23 AM  
Blogger Lisa said...

Visst är det irriterande när folk inte följer recept när de ska testas. Utom när jag själv faller ur förstås;.)

2:45 AM  

Post a Comment

<< Home