Sonens sallad

"Hon kan vänta till den tjugonde", sa jag till min man förra veckan. "Jag har inte lagat tillräckligt med mat". Men igår, efter en högst medioker olivsoppa, kände jag att dottern gärna får komma ut när som. Jag längtar och jag vill inte laga mer mat. Idag har jag bara gjort knallgrön play-doh (vilket knappast räknas som matlagning) och en enkel rotfruktssallad. Eller pommes frites-sallad, som sonen kallar den sistnämnda - han älskar den. Jag har länge tänkt att jag ska lägga ner lite mer tid och engagemang på grönsaker (och också på frukt, rotfrukter och baljväxter). Det finns en allmän rekommendation om att man ska äta ett halvt kilo frukt och grönsaker per dag. "Usch, tyst", sa min bror när jag berättade det för honom. (Får du också ångest av kostråd?) När jag gick diabeteskursen i Göteborg före jul räknade vi på fiberrekommendationen vid diabetes och kom fram till att man behöver äta ungefär 1,3 kilo fiberrika frukter och grönsaker per dag för att uppfylla riktlinjerna om lösliga fiber. Att äta så mycket kräver en stor ansträngning. (På tal om att ge ångest.) Jag bestämde i alla fall att jag ska försöka variera mej lite mer, inte bara riva morot, öppna olivburk och värma ärter från frysen. Det är inget löfte, snarare en ambition.

Sonens pommes frites-sallad, 4 port

ca 100 g vardera av rotselleri, morot, palsternacka och kålrot

Dressing:
2 msk olivolja
1 msk vatten
1 msk vit balsamvinäger
1 msk fransk senap
salt, nymald peppar
ev en pressad vitlöksklyfta

Skär rotfrukterna i tändsticksstrimlor. Koka dem en minut och skölj med kallt vatten. (Lägg dem i vatten med pressad citron om du inte kokar dem direkt, annars blir rotsellerin lite brunfärgad.)

Vispa ihop dressingen i en kastrull och värm så att vinägerns stickighet mildras något. Låt svalna. Blanda med rotfrukterna. Smaka av.