Matvandring på Österlen i början av maj

Monika Frangeur berättar entusiastiskt om skånska delikatesser och dukar upp med olika godsaker i markerna norr om Brösarps backar. Jag gick 4-kilometersvandringen i torsdags och blev inspirerad till tusen, men också sjuk. Kanske för att det var en kall dag och jag frös hela tiden, men förmodligen - mer troligt - därför att dagis och resten av familjen (utom maken) också har en halsinfektion med feber.

Monika går först, sen några andra och sist alla från min avdelning på jobbet. Jag tror det var åtta mat- och drickpauser sammanlagt under fem timmar. En del stopp var bara typ en sup björksav eller ett termoslock med björnbärsyoghurt, men andra var mer som måltider.

Vid den största måltiden dukades fem bord upp. Här är ett av dem, med hemtjärnat smör, Mellinggrova (brödet, frukt och nötter i), leverpastej som smakar danskt, en kålsallad med röd- och vitkål, kallpressad rapsolja och örtkryddor. Det finns mycket mer jag borde nämna, men eftersom jag är extra förtjust i ost så väljer jag Vilhelmsdals gårdsost som levereras till Monikas matvandringar och Mattias Dahlgrens Grand, om jag inte hörde fel.

Min favorittallrik. Den åts i skogen. Tomatsallad, rökt hjort, rågkringlor (som smakade likt dem mamma bakade på den tiden hon arbetade i bageri) och Glorias äppelchutney. Chutneyn med chili och ingefära gjorde mej lycklig och varm i munnen och när matvandringen var slut kom jag över två burkar och kände att jag gjorde ett klipp trots att de kostade 70 spänn styck.

Ja, jag dinglade med fötterna i vattnet. Sen åt jag sill, sparris blandad med ärtskott, kokt ägg, rökt fisk (odlas röding i Skåne?), kavring samt inlagd sill från Buhres fisk. Och sen tog jag om av ölet och den grymt goda sill som kallas "Den vilde" (med chili- och vitlökssmak).

Det enda rent äckliga på vandringen var spettekakan. Jag har försökt, men jag tror att det krävs en infödd skåning för att älska spettekaka. För mej är det bara hårt, sött och har en bismak av ägg. Rabarberpaj med grädde däremot, det tackar jag inte nej till.

Ett skånskt rapsfält som jag fångade från bilen på vägen hem till Lund.

Och jag har bara skrivit om en bråkdel av maten på matvandringen. Den rekommenderas varmt (inte bara att man klär sej varmt om vädret så kräver...). Och jag tycker att en matvandring är en fin present. Tyvärr tror jag att årets vandringar är fullbokade, men man kan ställa sej i en reservkö.