Gastro, Helsingborg

Det allra bästa med middagen var att min man och jag skrattade mycket och hjärtligt. Efter att ha läst Svenskans understreckare om det oförutsägbara på tåget till Helsingborg så tänkte jag: Restaurangpersonalen står för vår underhållning - varför inte ge dem liksom en ny scen eller upplevelse varje gång de kommer till vårt bord? Vi kan ge ledtrådar om våra liv, fast påhittade sådana. Jag försökte förklara för min man som sågade idén, och dessutom var våra bordsgrannar teatrala så det räckte för oss alla den kvällen. De grälade sej genom middagen och när de hastigt lämnade lokalen var deras sista rätt fortfarande orörd.

Maten då - mycket god. Efter ammisarna och förrätten var jag bara så fasligt mätt. Jag skulle nog enbart ätit förrätter och efterrätter; nu mådde jag småilla under sjötungan och kalven, men åt ändå. Mina favoriter under kvällen, utan rangordning, var det ljumma ostronet i den andra aptitretaren, den perfekt halstrade pilgrimsmusslan "Kristiansund" (som inte ett ögonblick liknade fiskbullar, vilket pilgrimsmusslor gör när jag steker dem), svaveltickan till kalvrätten "Tyringe", även kallad "chicken of the woods", som ju faktiskt liknade kyckling lite, både till utseende och i smak. Vinvalet var också en positiv överraskning. Jag och min man är rätt dåliga på viner, men de vinerna vi fick igår var inbördes uppenbart olika och passade perfekt till maten. Det bleka rödvinet med jordgubbs- och lakritstoner till sjötungan gillade jag speciellt (Printhie, Pinot Noir, Australien?). Och ska jag då anstränga mej för att säga nåt negativt så tyckte jag inte att den första förrätten, "Kalix", var så märkvärdig, mycket på grund av att den gröna soppan var kall. Och kalvbrässen till huvudrätten "Tyringe" smakade jag bara lite på. Det var inget fel på den, men jag har svårt för inälvor av alla slag.

Vi åt sparrismenyn för 895 kronor; det här uppfattade jag att vi åt:


Amuse bouche 1: getostyoghurtkräm (längst upp till vänster) med kavring ("jord") och rädisa ovanpå, därefter: variation på Viken-tomat med rökt tomatgelé underst, i mitten gazpacho, sen gula tomater och överst en torkad tomat. Vid min tumme: anklevermousse med pistasch och vindruvsdestillat serverat ur en liten kaviarburk.

Amuse bouche 2: Nässelsoppa med sjöborst (eller - kan man äta det?), serverad ur äggskal. Rätten i mitten är aprikosconfiterad squid. Och längst till höger potatis, persiljeolja, ostron och forellrom.

Bröden längst nerifrån: brioche med örter och parmesan, liten seg "limpa" på det glutenrika mjölet Manitoba cream och kastanjebröd med dinkel. Hemkärnat smör till, eller olivolja.

Förrätt 1 "Kalix": kall grön soppa med löjrom, marulk, pocherat vaktelägg, grön sparris.

Förrätt 2 "Kristiansund": Halstrad pilgrimsmussla, kokt vit sparris med gräslökssås, toppmurklor och sparriskräm.

Huvudrätt 1 "Kattegatt": Sjötunga, Bjärepotatis, tryffelskum, vildsparris, bondbönor. Servitrisen kom in med en stor svart trollerilåda med doftande tryfflar som hon hyvlade över vår mat vid bordet.

Huvudrätt 2 "Tyringe": Limousinekalv, olika slags sparris, svavelticka, kalvbräss.

Självporträtt i en av Gastros vackra lampor. Jag var en halvstökig gäst igår. Vi fick en plats rätt långt in i restaurangen och jag såg direkt att mina foton skulle bli helkassa så jag gick i väg med varje rätt till fönstret och fotograferade. (Jag kollade med personalen först om de tyckte förfarandet var ok och de sa ja; sen skrattade de åt mej lite grand under kvällen.)

Efterrätt 1 "Tarragona": getmjölkglass, syrligt aprikosskum, aprikosskivor, pistaschnöt. "Marängen" av getmjölk och vanilj är uppäten! Mjölken var fryst i flytande kväve och när man åt kom det kall rök ur munnen - det såg roligt ut, men smakade vanlig kall mjölk med vanilj.

Efterrätt 2 "Helsingborg": mascarponebavaroise, rabarberöga - "flytande rabarber", jordgubbsglass, genomskinliga jordgubbskulor.

Till kaffet: hallongodis (marmelad och -tryffel), litet glas med citronkräm, basilikapannacotta, citrongelé och pistasch.