Lilla fiffiga jag

Jag älskar caponata, den goda grönsaksröran från Sicilien med bland annat aubergine, tomat, vinäger, vitlök, oliver, kapris osv. I stället för att reducera den till sidorätt beslutade jag att göra huvudrätt av den. Jag blandade i hemkokta kikärter och gjorde en osöt smuldeg med valnötter och dinkelmjöl. Som alltid har jag höga förhoppningar. Och hur ska jag beskriva resultatet? Min kikärtscaponata med valnötssmultäcke blev ätlig, men påminde otäckt om präktig vegetarisk mat från 70-talet. Maken tyckte att den var rent ryslig och svepte vattenglas efter vattenglas för att kunna svälja smulorna. Jag antar att ingen av er är intresserad av receptet?

Jag har vårdat sjukt barn idag och inte varit på jobbet. När sonen och jag var ute och gick kände jag doften av kanelbulle på flera ställen, men visste inte förrän jag började läsa andra bloggar nu ikväll att det är Kanelbullens dag. Jag har ett mycket bra luktsinne och ofta är det positivt. (På jobbet känner jag en tydlig mögeldoft och har påpekat det. Det kom några män en dag och skulle lukta runt och ena sekreteraren hörde honom säga att "Det ska då till en gravid för att känna något här". Gubbjävel.)