Fritto misto för två

I går kväll firade min man och jag på Bastard i Malmö. Köket ligger mitt i lokalen, men vi hade en plats som inte tillät oss att se när maten tillagades. Mitt öga fastnade i stället vid de fem pedagogiska planscherna som visar itudelade djur: en fågel (kalkon kanske), en mygga, en aborrliknande fisk, en gråsugga (eller nåt annat) och en hummer. Det är väl för att visa att det finns något gott inne i varje djur, enades min man och jag om. På Bastard använder man alla slags delar av djuret och rätten vi valde är ett exempel på så kallad "nose to tail"-matlagning.

Jag är egentligen inte så förtjust i inälvor, men jag var nyfiken på att prova. Därför valde jag fritto misto, "blandade stekta saker", från kalv. Köttet serverades med potatispuré, salvia och kapris. Tungan var godast, brässen smakade barndom hemma hos L, när hennes mamma ville bjuda extra fint. Sen tog det lite stopp. Leversmaken har jag aldrig vant mej vid, inte ens från den jämförelsevis milda kalven. Och hjärnan; den hade ingen smak alls men konsistens som mjukost eller överkokt vit fisk. Så min man fick desto mer av den fina levern och den sladdriga hjärnan*, och han tyckte det var gott.

Efterrätten var inte speciellt tjusig i sin uppläggning men smakade gudomligt i min mun. Lönnsiraps- och mascarponeostcheesecake. Måste också nämna att personalen var riktigt bra och att jag inte ångrar mitt val av huvudrätt.

* Är hjärna en bra källa till omega 3-fetter? Man brukar ju säga att det i princip bara är fisk som innehåller de nyttigaste långkedjiga fiskfetterna. En del av det DHA vi får i oss via fisk byggs ju in i hjärnan och jag tänkte att det borde vara likadant för kalven. På Livsmedelsverkets hemsida hittade jag analyser av kalvhjärna och det finns inget EPA däri och DHA-mängden var bara en tredjedel av laxens. Inte illa i och för sej, men inte heller skäl nog för mej att tvinga i mej hjärna...