Man måste smaka av

Idag hämtade jag lunch från Govindas, en vegetarisk restaurang här i Lund. Stället drivs av Krishna-rörelsen och jag gillar att gå dit, för det är lugnt, mysigt och fascinerande Indien-kitschigt. (Första gången jag var där var efter anställningsintervjun till mitt nuvarande jobb för över sex år sedan. Jag glömde ett paraply där då som jag aldrig sett mer.) Nåväl, jag tänkte skriva något om maten för att jag har aldrig riktigt förstått mej på den. Man brukar få en soppa, en sallad, nån varm grönsaksgryta, nybakat bröd och ris eller dylikt. Ibland smakar det mycket bra och ibland nästan inte något alls. För säkerhets skull öser jag alltid på av chilisåsen med svarta senapsfrön som står bekvämt vid kassan. En del av förklaringen till den ojämna maten insåg jag först för någon månad sen när Sydsvenskan skrev om filosofin bakom restaurangen. Man använder inte vitlök för det kan hetsa till sexuella känslor (eller nåt sånt). Man smakar inte av maten - och tyvärr vet jag inte riktigt varför, men det är en religiös tanke bakom. Det är svårt att laga mat utan att smaka av. Min man kan laga gott utan att göra det, medan jag förbrukar massor av skedar när jag lagar. Det krävs ifall maten ska bli god, såvida man inte har en väldig känsla för kryddning. Eller hur gör förresten professionella kockar - lagar de mat efter fasta recept eller smakar de av hela tiden?

Så, nog om Krishna. Ikväll åt vi couscous, köttfärsröra med bönor, en vitlökstark yoghurtsås och en sallad med gurka, avokado, mynta och dill. Salladsreceptet kom från den danska mattidningen Mad! nr 2 -07 och jag har bara finjusterat receptet lite.

Avokadosallad

en stor gurka, urkärnad och skivad

2 fina avokador, tärnade

saften av en citron

1,5 msk olivolja

rikligt med finhackad färsk mynta och dill

salt, nymald peppar

(ev lite finhackad färsk chili)