Name:
Location: Sweden

Jag tänker nästan jämt på mat, letar det ideala receptet, planerar måltider och är nyfiken på vad andra äter. Min bokhylla är fylld med kokböcker och ibland läser jag dem som poesi (såväl som poesi, kan tilläggas). Förövrigt har jag två barn och en man som jag är lyckligt gift med.

Wednesday, September 12, 2007

Man måste smaka av

Idag hämtade jag lunch från Govindas, en vegetarisk restaurang här i Lund. Stället drivs av Krishna-rörelsen och jag gillar att gå dit, för det är lugnt, mysigt och fascinerande Indien-kitschigt. (Första gången jag var där var efter anställningsintervjun till mitt nuvarande jobb för över sex år sedan. Jag glömde ett paraply där då som jag aldrig sett mer.) Nåväl, jag tänkte skriva något om maten för att jag har aldrig riktigt förstått mej på den. Man brukar få en soppa, en sallad, nån varm grönsaksgryta, nybakat bröd och ris eller dylikt. Ibland smakar det mycket bra och ibland nästan inte något alls. För säkerhets skull öser jag alltid på av chilisåsen med svarta senapsfrön som står bekvämt vid kassan. En del av förklaringen till den ojämna maten insåg jag först för någon månad sen när Sydsvenskan skrev om filosofin bakom restaurangen. Man använder inte vitlök för det kan hetsa till sexuella känslor (eller nåt sånt). Man smakar inte av maten - och tyvärr vet jag inte riktigt varför, men det är en religiös tanke bakom. Det är svårt att laga mat utan att smaka av. Min man kan laga gott utan att göra det, medan jag förbrukar massor av skedar när jag lagar. Det krävs ifall maten ska bli god, såvida man inte har en väldig känsla för kryddning. Eller hur gör förresten professionella kockar - lagar de mat efter fasta recept eller smakar de av hela tiden?

Så, nog om Krishna. Ikväll åt vi couscous, köttfärsröra med bönor, en vitlökstark yoghurtsås och en sallad med gurka, avokado, mynta och dill. Salladsreceptet kom från den danska mattidningen Mad! nr 2 -07 och jag har bara finjusterat receptet lite.

Avokadosallad

en stor gurka, urkärnad och skivad
2 fina avokador, tärnade
saften av en citron
1,5 msk olivolja
rikligt med finhackad färsk mynta och dill
salt, nymald peppar
(ev lite finhackad färsk chili)

6 Comments:

Blogger Fru B said...

Oj, jag skulle verkligen inte kunna laga mat utan att smaka av. Om man slaviskt följer ett recept ok, men hur ofta tar man fram ett kryddmått och mal ner svartpapparen i??

Intressant komination med mynta och dill!

7:34 AM  
Blogger karin said...

F-n också att jag aldrig var på miso innan de sålde det till Hare krishna rörelsen. Känns inte så lockande att gåpå en restaurang där kocken inte smakar av maten!

8:47 AM  
Blogger Janek said...

Hej Viktoria,

jag heter Janek Magnusson och har startat upp en sökmotor som snabbt hittar direktlänkar till recept. Om du är nyfiken så kan du prova att söka efter recept här: http://www.receptsok.se. Undrar om du skulle vara intresserad av ett länkbyte mellan min och din sida? I så fall får du en länk från http://www.receptsok.se/lankvanner/ till din blogg med valfri text mot att du lägger upp en textlänk eller banner från http://www.receptsok.se/lankmaterial/. Låter det intressant så maila mig på info at receptsok.se!

Hälsningar
Janek

4:22 AM  
Blogger Viktoria Schiöler said...

Janek, det låter intressant med ett lätt sätt att hitta recept! Jag har tänkt uppdatera min länklista rätt länge, har flera nya matkompisar att lägga till. Ska passa på att gå till dej nu!

8:34 AM  
Blogger Magdalena said...

Tack för en bra blogg! Massor med inspiration :)

Tanken bakom att inte smaka av maten har att göra med att de alltid offrar maten till Krishna (guden) innan de själva börjar äta. Tänk dig in i situationen att du brer en macka åt din vän, men innan du ger honom mackan tar du själv en tugga av den :)

5:09 PM  
Blogger Viktoria Schiöler said...

Tack Magdalena! Vilken fin beskrivning - nu förstår jag bättre!

1:28 AM  

Post a Comment

<< Home