På tal om blomkål

Här kommer ännu en sallad med tuggmotstånd; den liknar Jamies knapersallad lite grand. Jag tycker mycket om rå blomkål med rödlök, vitlök och vinägerdressing, men här får kålen nytt sällskap. Apelsinblomsvatten doftar som något från min barndom - luktsuddgummi kanske? Tar man för mycket smakar allt parfym...

Blomkål med apelsinblom

1 blomkålshuvud
3 morötter
3 cm ingefära
1,5 msk olivolja
lite harissa eller sambal oelek
1 tsk spiskummin
1 citron
1 tsk apelsinblomsvatten
knappt 1 tsk salt
0,5 tsk nymald peppar
koriander

Dela blomkålshuvudet i små buketter. Skala morötter och ingefära och skär i tunna stavar. Värm olivoljan på svag värme. Rör i harissa och spiskummin. Tillsätt pressad citron och apelsinblomsvatten samt salt och peppar. Häll dressingen över grönsakerna och blanda väl. Smaka av. Låt stå i rumstemperatur en halvtimma. Strö korianderblad över.

På tal om blomkål så berättade Johanna på sin finurligt tecknade blogg om hur hon, när hon var ny i New York, envist kallade blomkål "flower head" innan hon visste bättre. Det påminner mej om när jag var i Israel och på knagglig hebreiska berättade för mina manliga arbetskamrater i växthuset att jag sett Den blå filmen av Kieslowski och att den var så bra. Varför de blev förvånade men en smula nyfikna förstod jag inte förrän långt senare. En blå film är en porrfilm. När jag tänker på det känner jag mej fortfarande lite dum (eller - blåögd?!).

Nu, när jag ändå tappat matfokus och bilden på blomkålssalladen dessutom spårlöst försvunnit ur kameran, passar jag på att publicera ett foto på mej och min son. Fast ni får bara mitt ena öga, och det är brunt. (...varför hamnar fotot överst?)