En solig salladsdag

Vi är alla förkylda och usliga och sonen har fått lunginflammation igen. Trots det har vi haft en ganska trevlig förmiddag på stan; solen skiner i Lund och sonen har sovit i sin vagn. Snart ska vi äta upp resterna från gårdagens grekiska sallad. Den var i alla fall väldigt god igår. Jag gjorde en "vanlig" grekisk sallad med gurka, tomat, oliver, rödlök och feta, och la till kokta kikärter och rostad blomkål. Rostad blomkål är gott. Jag skar buketter i ganska tunna skivor, sen saltade, pepprade och penslade jag dem med olivolja och spred ut dem på en plåt. Det hände inte så mycket i 175 graders ugnsvärme så successivt höjde jag till 250 grader för att blomkålen skulle få lite färg. (Gissningsvis funkar 225 grader ungefär 20 minuter bra.) Man får inte glömma vinägrett, oregano och vitlöksstinn tzatziki - det ska smaka mycket!

I morse läste jag SvD:s "privata frågor" till partiledarna, och Göran Perssons oanade talang, att härma röster, fastnade i min tanke. Jag hade gärna velat höra honom elakt imitera Fredrik Reinfeldt, Maud Olofsson eller granntanten till frukostkaffet. Göran Hägglunds okända talang är matlagning, jaha. Och Maria Wetterstrand löser sudoku; det kunde man väl också gissa. Vi funderade, min man och jag, på vad vi själva har för oanade talanger. Jag skulle säga att min mans mest överraskande egenskap är att han kan säga exakt hur många invånare Sveriges hundra största kommuner har. Själv har jag inte några större talanger att skryta med; min man tycker att jag är rolig, men han är kanske den ende som tycker det.