Name:
Location: Sweden

Jag tänker nästan jämt på mat, letar det ideala receptet, planerar måltider och är nyfiken på vad andra äter. Min bokhylla är fylld med kokböcker och ibland läser jag dem som poesi (såväl som poesi, kan tilläggas). Förövrigt har jag två barn och en man som jag är lyckligt gift med.

Sunday, May 14, 2006

Sannas mat


Min sons absoluta favoritbok (Jag vill, jag vill, jag vill!) och en av mina mest älskade kokböcker har samma författare, Sanna Töringe. "Sannas kokbok - mat från trädgård, skog och hav" (Rabén Prisma, 1996) är sinnlig och innehåller vackra rätter som är sofistikerade i all sin enkelhet. När jag tröttnar på flashiga kokböcker med knepiga restaurangrätter slår jag upp Sannas kokbok och hittar alltid något. (Gör bara inte nässelgnocchi med gorgonzolasås. Jag har, grymt besviken, ätit torra mjölbollar två gånger.)

Igår var våra grannar (blodforskarna) här. Vi pratade kulturskillnader, både dem man kan upptäcka om man flyttar till ett annat land (ena grannen är från Iran) och klasskillnader. Själv är jag från arbetarklass. Ska man bjuda fint hemma hos mina föräldrar bjuder man på sju sorters kakor och gärna ett par tårtor också. Inte mat. Hos min mans föräldrar får man en färgglad drink, och sen följer alltid trerätters. Jag tror min man förvånades mest när han kom hem till min släkt; han gillar inte ens kakor, fast numera har han vant sej.

Naturligtvis åt vi igår Annettes salta havrekakor (med rostade osaltade cashewnötter i stället för pinjenötter, också gott). Jag har väl redan skrivit att jag kände mej lycklig en hel helg när jag hade gjort dem första gången. Till huvudrätt grillade vi hälleflundra och till det åt vi rostad paprikasås, makens fantastiska kikärts- och spenatsallad och bröd från Bengtssons ost. Efterrätten blev misslyckad. Man ska inte köpa hårda importerade plommon i maj. De blir inte mjukare och sötare av att de får ligga en timma i te (grekiska plommon från Sannas kokbok). Men tanken var god, och glassen, honungen och valnötterna till var utmärkta.

Receptet på den marinerade hälleflundran kommer också från Sannas kokbok. Fisken ska marineras 5-6 timmar, sedan träs på spett och grillas några minuter på varje sida. Varför äter jag inte hälleflundra oftare?

Marinad till hälleflundra på spett, 4 port (0,8-1 kg hälleflundra)

0,5 dl olivolja
0,5 dl citronsaft
salt, peppar
2 msk riven pepparrot
0,5 finhackad röd chili
2 msk soja
2 pressade vitlöksklyftor (eller fler)

4 Comments:

Blogger Jessica said...

Jag kan för mitt liv inte heller få liv i potatisgnocchi. Jag kan göra riktigt hyfsade kloss nu (knödel). Det ska vara med brödfyllning i för att få en riktig kolhydratchock :). Kloss är ungefär som gnocchi, fast större och med en andel rå potatis blandad med kokt. Låter som en bra kokbok. Enkelhet är ibland det enda som man behöver men boken finns inte längre i tryck.
När persikorna är i bättre skick så har jag ett recept från Nigella som jag brukar göra. Persikor kokade i mynta-, bourbon och sockerlag, inspirerade av mint julep. Väldigt gott.

7:54 AM  
Blogger Annette said...

Kul att du gillar "kakorna"!

Fiskmarinaden verkar toppen, enkel och god. Jag var just på jakt på ett fiskrecept till helgen...

11:59 PM  
Blogger Lisa said...

Nu när jag har fått köket tillbaka ska jag banne mig laga mat igen. Havrekakorna bara måste lagas. Mmmm, blir hungrig när jag läser om hälleflundran.
Sanna är himla gullig som person och jag gillar också hennes böcker.
Förresten: knepet med potatisgnocchi är att det ska vara mycket mindcre mjöl än man tror är möjligt.

8:53 AM  
Blogger Viktoria Schiöler said...

Ni är så snälla, allihop... Och det var ju på sätt och vis skönt att höra att du också misslyckats med gnocchi, Jessica. Jag tror inte jag gör nåt nytt försök på ett tag (men när jag tänker efter, Lisa, så har jag nog tagit mer mjöl än receptet säger, för att få uslingarna att hålla ihop... Hälsa Sanna att jag gillar övriga recept, förresten!)

10:47 AM  

Post a Comment

<< Home